I DO IT MY WAY
 I DO IT MY WAY I DO IT MY WAY

2008-10-24

Läslus 4-evah

Äntligen helg. En alltför tidig start på dagen har gjort mig trött och orkeslös, ack ack. Medan jag väntar på att koffeinet ska sätta in tänkte jag droppa de senaste veckornas skäl till att jag somnat sent om nätterna. Det stavas lästips.

Bok nummer ett (tre nätters läsning) är Isabell Allendes Ödets dotter, en historia om guldfeber, egensinnighet och kärlek. Den unga chilenskan Eliza far till Kalifornien för att söka rätt på sin älskade, som emigrerat några månader tidigare. Jag tyckte mycket om boken eftersom den illustrerar historiska bakgrunder i Chile, England och Kina, såväl som den porträtterar 1840-talets Kalifornien, ett land byggt av guldgrävare och prostituerade. Allende lyckas, som alltid, fånga mig med sitt språk och sina karaktärer.

Nästa historiska porträtt (fyra nätters sträckläsning) lät mig resa ungefär hundra år framåt i tiden och långt västerut (från Kalifornien räknat), till Japan. Den som inte sett filmen En Geishas memoarer har absolut missat något, vackrare filmfoto får man leta efter. Men boken är, som så ofta, mer utförlig. En nioårig flicka från en fiskeby utbildas till Geisha i Kyoto. Hon byter både namn och ansikte, men upphör aldrig att sträva efter sina drömmars mål. Med 40-talets krigsår följer stora förändringar för Geishorna, såväl som för alla andra. Tehusen stängs och kvinnorna sprids ut över landet; efter krigsslutet återvänder de till ett Kyoto där de månghundraåriga traditionerna börjar luckras upp.

Nästa bok på min lista är Jasper Ffordes The Eyre Affair, som antagligen också kommer att hålla mig sömnlös, inte minst för att den jämförts med Terry Pratchett. Låt mig bara säga något om översättare: när jag först såg det svenska exemplaret av denna bok på hyllan blev jag lite sugen, men efter att ha läst de första raderna satte jag kvickt tillbaka den. En kvinnlig karaktär som kallar sin pappa "farsan" kändes alldeles för mycket som om boken hörde hemma i "unga vuxna"-hyllan. Inget fel i det, men absolut inte vad jag ville läsa. Lyckligtvis såg jag en kopia på engelska, som verkar ha ett mer tilltalande språk.

Jag antar att humoristiska böcker måste vara bland de svåraste som finns att översätta, så kan man läsa dem på originalspråket är det nog i de flesta fall att föredra. Jag är inte ute efter att dissa översättare i allmänhet här, jag blev bara så otroligt avtänd av den svenska översättningen (eller, dess första tre meningar).

I övrigt behöver jag en ny bokhylla. Bara helt apropå.

Inga kommentarer: