I DO IT MY WAY
 I DO IT MY WAY I DO IT MY WAY

2008-08-31

When Wasps Attack

Sista Augusti. Jag sparar de intressanta bloggämnen jag antecknat på min mentala lista, och viker sommarens officiellt sista dag åt lättare funderingar; såsom nostalgi över sommaren som var och förväntningar inför hösten som väntar.

Kårhuset behövde en poster för att annonsera öppettider med mera nu när skolan drar igång; jag petade ihop en hurtfrisk affisch med titeln "Äntligen Höst!". Egentligen tycker jag att det är hemskt att det är höst, skulle gärna haft några sommarmånader extra, men som poster betraktat tror jag ändå att de flesta kan se titeln utan att sätta i halsen. Hurtigt, men ärligt, ändå. För visst ser jag fram mot en ny termin, på sätt och vis. Kände en skapariver jag inte upplevt på länge, när jag satte mig vid datorn för att knåpa ihop den där affischen. Det lovar gott!

Kanske ändå att jag inte var sådär helt, helt ärlig i min uppriktiga rubrik; sensommareftermiddagen har beslutat sig för att straffa mitt lilla hyckleri med att skicka alla sommarens överblivna getingar på mig. Sitter i O's kök med balkongdörren öppen och har redan jagat ut två stycken. En geting ligger på bordet, i färd med att stillsamt dö (det var inte jag som slog ihjäl den). Kanske är det så att sommaren håller på att dö med getingen? Usch, så sommarnostalgiskt det blev. Nästan lite väl mycket.

Inför hösten ska jag ordna: nya klackar till mina piratstövlar, nya skrivarpatroner, fler skrivbordslampor, ny vinterkappa. Se där, hösten som ursäkt för att shoppa loss (nya block, pennor, mappar etc) är alltid en humörhöjare. Kanske att man skulle slå till med en ny mössa också?

2008-08-30

Bland lattemammor och shoppingnarkomaner

Var i Stockholm igår för att lotsa O till en intervju; kände mig mycket världsvan och praktisk som fann både rätt T-bana, gata och sedan även vägen tillbaka in till centrum. Någonstans däremellan fann jag även ett bibliotek som hade en karta över inerstan. Men den biten kan vi ju tala tyst om...

En annan sak vi fann, som av en slump, var Barnvagnsmaffians hemliga högkvarter. Där satt lattemammorna och gjorde upp om priserna på barnmat, interna regler för ammning, samt vilka barnklädesmärken som kommer att gälla i höst. Eller vad vet jag, de kanske smugglade Kubanska javabönor i barnvagnarna. Sådär som Barnvagnsmaffian gör, enligt ryktet. Av rädsla för mitt liv vågar jag inte uppge vilket café det gällde, men jag kan avslöja att de hade mkt goda muffins i diverse smaker och varianter.

Som alltid när jag kommer till en ny eller större stad, får jag lite shoppingpanik; vill se alla roliga affärer och grejer som givetvis finnes till försäljning i sagda större stad. Problemet är bara att jag vanligtvis vaknar upp halvägs genom kassan i nån butik som Åhléns eller H&M, då jag inser att de här affärerna finns ju hemma. Varför blir det alltid så? Jag gick runt på H&M när jag var i Köpenhamn senast också, jag lovar. Jag skulle ju såklart ha sprungit in på Designtorget eller Serieteket istället, men nu bidde det inte så. Det bidde däremot (enbart) en violett palestinaschal från en av turistbutikerna i Gamla stan, och över detta glädjer sig mitt hjärta likväl som min plånbok. Så. Slutet gott?

Ikväll ska jag på Bio. (Som om inte tio timmars sammanlagda sittande på buss igår var nog?) Men bio är ju så klart både roligare och kortare, så jag är glad. Allting gott.

2008-08-28

No place like home

Sista terminen börjar på tisdag, sedan får det vara färdigpluggat på ett tag. Min studiemotivation räcker nog ganska precis till en C-uppsats, sedan får det vara bra. For now.

Framtidsplanerna är ganska fasta, men ännu lite luddiga i kanterna. Helst vill jag ju flytta hem till GBG, jobbar som bekant med att intressera O för detta prospekt. Han vill inte bo i någon "stor" stad, säger han. Denna kommentar får mig att vilja skaka honom lite; pojken kommer ju från miljonstaden Lagos! Ingenting i Sverige kan jämföras med en stad i den storleken. FYI, Lagos har ungefär åtta miljoner invånare, enligt Wikipedia. Stockholm har knappt två, Göteborg ligger inte ens över miljonen. Imorgon ska vi åka ner och titta på Stockholmarna (tiiidigt tidigt, usch och fy); tror O kan tänkas få upp ögonen för skillnaden mellan "stor" i Sverige och "stor" i världen... han ska på intervju ca tre minuter (med T-bana) från Cityterminalen, jämför det med fyra timmars bilkö varje dag för att ta sig till och från jobbet i Lagos. Ibland undrar jag om han överdriver, men med åtta miljoner invånare (vem vet hur många bilar?) är det inte en helt otrolig historia.

Hur som haver. Jag vill flytta hem. Jag vill att O flyttar med. (Observera att jag med "hem" inte menar ett föräldrahem, det vore ju helt galet. Jag menar mitt hem. Såklart.)

Här regnar och regnar det oavbrutet. På tisdag börjar pluggandet, på onsdag har jag lovat att jobba. Snart är vardagen igång. En sista liten tripp bara, en som vi kan arkivera under "semester" för min del. Fem timmars bussresa enkel väg, med avresa klockan sju, för tankarna till charterresor. Sverigecharter. Jag får sluta ögonen, luta mig tillbaks och låtsas.

2008-08-26

Amen seriööööst...

Nu ska småglinen photoshoppas till perfektion redan på skolfotot. Tänder kan göras vitare, oren hy kan snyggas upp, även blåtiror kan retuscheras, lovar företaget som utför tjänsten. Och, bäst av allt; där finnes ingen nedre åldersgräns!

Men hallå, vänta lite nu. För det första, varför ska man piffa upp barn på skolfotot? För det andra, om nu tonåringar (som spås vara de som kommer att intressera sig mest för tjänsten) vill ha en lite "snyggare" bild, varför ska de nöja sig med den taffliga photoshopkonst som visas upp i reportaget? Det enda de gjort i den bilden är ju att dra upp kontrasten onödigt mycket, med resultatet att fotot ser ut sådär som familjebilderna på spiselkransen brukar se ut i amerikanska filmer. Det vill säga, uppenbart tillfixade. Och själva grundtanken med rentusch är väl att man ska förefalla se lite bättre ut, men fortfarande vara naturlig nog för att bilden ska kunna passera som "verklig"?

Jag har photoshoppat mig själv. Många gånger. Det kan handla om en bild som är i övrigt snygg, men där en finne eller liknande i mitt tycke förstört intrycket. Det kan också handla om en bild som inte är tagen under optimala ljusförhållanden, eller där färgen blivit lite skum. Det kan även gälla extrema manipulationer för skojs skull, eller för att göra ett porträtt mer "konstnärligt", exempelvis för presentationsbilder till olika internetforum. Om jag inte tycker att jag ser snygg ut på bilden, väljer jag hellre en annan bild; jag brukar inte ge mig på modellbilds-manipulationer, förlänga mina ben eller sånt. Det är lite överkurs, kan jag tycka.

Hursomhelst; det är bilder som jag fixar själv. Det firman säljer ger lite motstridiga budskap, tycker jag:

Antingen
1) Vi tar din bild
2) Vi är så dåliga på att plåta att vi måste retuschera din bild

eller
1) Vi tar din bild
2) Vi berättar för dig att du är ful
3) Du väljer att retuschera din bild

Ska man döma av bildexemplet i artikeln kommer båda processerna att leda fram till följande steg;

3 eller 4) Mormor tittar på bilden hon fått i julklapp och frågar; "Vem är det här?"

.

2008-08-25

Öm, sexig och lagom svettig?

Vad ska man svara på frågan om när vi ska våga erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen? Örfilar man upp nån, så tacka fan för att det blir ömt. Liksom. Läser igenom Zandén och Gyllenhammars lilla betraktelse utan att riktigt fatta vad de är ute efter. En riktig Karlakarl kanske? Eller bara en ung, läcker (självupptagen) älskare?

Jag är heller ingen ivrig påhejare av det traditionella äktenskapet, som verkar vara en av de saker som de klankar ner på. Jag skulle absolut inte ha något emot en öppnare kultur vad gäller relationer och familjebildning. Harem, ja tack. Why not? Men jag förstår inte riktigt om det är mononormen som damerna protesterar mot, eller om det bara är nåt allmänt utbrott över att en dröm om perfektionism ännu inte uppnåtts.

Visst, den PERFEKTE mannen är såklart en superhjälte; snygg och vältränad bekämpar han de onda (eller kanske är han en välförsedd superskurk?). Karatesparkar utdelas lika lätt som fjäderlätta kyssar, och aldrig att han luktar svett när han kommer hem från jobbet. Kanske bara lite, sådär lagom sexigt. Eftersom han är superhjälte hinner han såklart alltid hämta barnen på dagis, men när de väl är avlämnade hemma är de hustruns ansvar. Givetvis är den perfekte mannen straight. Rå och lite farlig (lagom sexdoft, som sagt) tar han oss med storm varje gång, sedan flyger han ut på nya äventyr. Wazooom! Men samtidigt är han öm, så öm!

Jag vet inte vad det är Zandén och Gyllenhammar är ute efter, men finge jag se den PERFEKTE mannen, skulle jag gömma mig och vänta tills han flugit vidare. Perfection is such a bore.

... men det där med en grekisk ö kan jag ställa upp på.

2008-08-24

Beskow-hybris

Här ute på landet, med alla bär och äppelträd, är det lätt att förstå hur Elsa Beskow tänkte när hon skapade. Man börjar liksom se figurer överallt; svampfamiljer, gamla gubbar i päronstammen och både Herr och Kristina Kantarell vågar sig fram.

Ser ni den där vinbärsflickan? Hon med röda vinbär till örhängen? Jag lovar att jag såg henne härom dagen. Kanske är jag den nya Beskow? Hello fame, here I coooome!

...eller inte. Vet inte hur länge jag skulle orka vara på landet utan dator, internet, mp3-spelare, mobil... I'm a city girl at heart. Men som inspiration är landsbyggden ett fint ställe.

2008-08-20

Heja mig!

"Det är inget kul att gratulera dig när du gjort nåt bra. Du har ju redan gratulerat dig själv", sade en flicka till mig.

Jag var ungefär tio år, och hade just klarat av ett hinder som jag tidigare sett som oövervinnerligt. Yr i mitt segerrus hade jag glatt utropat att "Hurra, vad jag är bra!". Flickan, som var några år äldre än mig, blev sur. I hennes hem, vet jag, rådde någon sorts outtalad Jantelag, som sade att man aldrig skulle framhäva eller bekräfta sig själv. Hon såg mitt glädjeuttryck som något förmätet; vinnaren skall icke yttra sin glädje själv, utan snällt vänta tills omvärlden strömmar in för att gratulera.

Jag tycker så synd om henne. Dels för att hon, tydligen, inte fick lära sig att bekräfta sig själv (vinnarens segergest), och dels för att hon på grund av detta såg sig nödd och tvungen att plocka ner alla andra ett pinnhål eller två, om de skulle drista sig att sväva för högt i sin glädje.

Jantelagen är ingenting för mig. Jag föredrar den där Anti-Janten, den där man plockar bort alla "inte". Du ska tro att du är något. Det är inte ett dugg förmätet att tro på sig själv. Falsk blygsamhet är för övrigt bara fånigt. Bättre att vara blygsam ibland, och pusha för sig själv när man kan.

Jag dricker kaffe med lättmjölk idag. Kan inte påstå att det är någon hit direkt. Måste klä på mig så att jag kan åka och handla. Hurra, vad jag är bra på att sitta vid datorn för länge!

2008-08-19

Plåster till de Döda

På Migrationsverket vill man bli bättre på hbt-frågor, enligt en artikel från Amnesty. Och det ska ju gudarna veta att det behövs.

Jag upplever det som att deras idéer om problemlösning bäst illustreras av intilliggande bild (som för övrigt är skapad av den talangfulle Azuzephre.

Saxat ur en artikel från Motkraft:

Det finns många människor som har lyckats undkomma fruktansvärda förhållanden i sina hemländer. För att komma hit och få ett besked om att de måste tillbaka. En del orkar gå vidare och överklaga och gå under jorden i väntan på ett ändrat beslut. Mellan 2000 och 3000 människor göms idag i Sverige. De gömda står utanför samhället och alla rättigheter och kan inte få tillgång till den rehabilitering de kanske behöver, utan de tvingas att få hjälp av frivilliga. Denna tillvaro är såklart väldigt påfrestande. En del klarar det inte i alla fall utan väljer att ta livet av sig hellre än att skickas tillbaka. (...)

Även fast personer blir kränkta, hotade, misshandlade och torterade på grund av att de är just kvinnor eller homosexuella tas ingen särskild hänsyn till det när beslut om uppehållstillstånd tas. I ett fall hade en man flytt från Iran efter att ha blivit gripen och torterad av polisen för homosexualitet. Om man blir dömd för homosexualitet där grävs man ner till midjan i jorden och stenas till döds. Han blev först avvisad för att de svenska myndigheterna ansåg att det inte fanns några misstankar mot honom i Iran.

(Publicerad i Brand, 2001)


Huruvida det egentligen skett någon förbättring inom Migrationsverket under 2000-talet är svårt att svara på. Min spontana gissning är nej, men jag kan på intet vis påstå mig vara specialist på ämnet. Det enda jag vet med bestämdhet är att min misstro mot migrationsverket växer.

Symboliken med guldfiskarna torde i övrigt inte vara så svår att lista ut.

Old tweenie love

När jag var liten var jag kär i Niklas Strömstedt. Allt han gjorde var bra, och alla hans låttexter var fantastiska. Detta var långt innan uttrycket "tweenie" definierats, men det var det jag var. Senare blev jag tonåring, hippie-romantiker, glammer och mycket annat. Det blev lite pinsamt (jag hakade aldrig på ordet "skämmigt") att gilla svenska låttexter, för svenska låttexter var nästan alltid kassa (vilket i många fall var sant). Mitt ex spelade gärna mina gamla Strömstedtplattor, jag ville hellre att han skulle spela mina nya Belle and Sebastianplattor. Eller mina ännu äldre 60-talsklassiker. 90-talet var smärtsamt fel, 80-talet än värre. "Retro" betydde i klartext 70-tal, och inget annat. Och jag ville såklart vara retro.

Åren gick. Jag hörde att min gamla idol varit med och översatt ABBA-låter till svenska för musikalen Mamma Mia. Jag, som helst vill se musikaler på originalspråk, mådde lite illa. (Att musikalen ska gå upp på engelska i Sverige gör mig dock lite bättre till mods.)

Jag fick just veta att min gamla tweenie-idol har en blogg. Den verkar var startad i samband med årets melodifestival, men uppdateras fortfarande. Och den är bra. Den är mycket bra. Någonstans inom mig skruvar tweenien på sig, biter sig lite försynt i läppen och lägger till en ny blogg i bokmärkesmenyn.

Det är nästan lite retro.

2008-08-15

Provocera mera!

Jag läser i Metro att Sveriges blondaste bloggare söker en assistent för att klara av att sköta studier och egenföretagande. I läsarkommentarerna till artikeln kan man se den vanliga mixen av bu och bä över Bellas popularitet och vara eller inte vara, vilket givetvis är tämligen förutsägbart. Många tycker att bloggen är överskattad, språket dåligt och inläggen ointressanta.

Jag tycker inte själv att Bellas blogg är jättefantastisk läsning, som fenomen är hon dock ganska intressant. Det intresse hon väckt i media och på webben är spännande, och jag förundras över att folk blir så otroligt provocerade av hennes popularitet.

När jag så läser i artikeln att Bella vill bli advokat, tycker jag mig se en solklar parallell; Legally Blonde. Seriöst. Varför inte bara leva ut stereotypen, och sedan gå ut och kicka ass? Jag ser fram emot att få se Elle Woods IRL.

2008-08-14

Me, me, meeee!

Jag har hört talas om serietecknare som "hotar" vänner och bekanta med att "jag kan minsann göra en serie om dig (om du inte är snäll och lånar mig en hundring till)".

Korrekt etikett i denna situation är naturligtvis att svara: "JA, vad kul! Då ska jag också göra en serie om mig!!!"

Själv gör jag bara serier om mig själv, eftersom jag finner andra människor bleka vid jämförelse.

I övrigt var jag på spa idag, ett utmärkt sätt att inleda semestern på. Att avrunda med trerätters middag är, även det, helt rätt. Imorgon är det min dag, igen. Världen snurrar bara runt mig. Nej, vi har tyvärr slut på självdistans. Får det lov att vara något annat?

2008-08-13

It's not just for sex! (Yeah right)

Allt är inte SciFi som glimmar, eller hur var det nu? Aftonbladet kallar framtidens humanoida robotar för sexdockor, väl medvetna om att detta ord drar fler läsare än termer som "interaktiva sällskapsdamer" eller dylikt.

Kanske dags att damma av gamla drömmar om intima relationer med diverse celebriteter och beställa en sexsällskapsdocka? Robotindustrin kan inleda ett blomstrande samarbete med Madame Tussauds vaxmuseum. Alla får ligga med drömmannen. Äkta relationer blir överflödiga och nytt liv skapas enbart i provrörsfabriker... eller inte.

Jag tycker att de där robotarna verkar vara en kul grej, fantastiskt häftig, men samtidigt så fruktansvärt onödig. Låt oss lägga miljarder på att försöka ersätta mänskligheten med silokonchip istället för att laga, fixa och bota den mänsklighet vi redan har.

Finns du inte på nätet, finns du inte. Visst är det så man säger? Tänk på alla de miljoner människor (miljarder) som inte finns. Robotar, som givetvis kan ha direktuppkoppling till Google och Eniro, existerar däremot med bestämdhet. Ack, den ljusnande framtid, där lampan ständigt blinkar blå!

2008-08-12

Saga utan lyckligt slut

Det blev avslag från Migrationsverket. En flera kapitel lång ansökan, med flera bilagor, intyg och förklaringar om situationens allvar, avfärdades snabbt (frågan är om den ens lästes? Alls?) och beslutet fattades, av allt att döma, över en kafferast.

Ingenting kan övertyga mig om att Migrationsverket är en kompetent institution, med medmänniskornas bästa för ögonen. Ingenting. Hur länge dröjer det innan champagnen korkas upp den här gången? Hur firar man bäst en förestående död?

Jag har mycket att vara glad för just nu. Stundande ledighet, fester att fira, pengar på banken och nya skor. Men den tydliga oviljan mot att sätta sig in, tolka, medmänskligt greppa och intellektuellt förstå innehållet i en människas liv och rop på hjälp gör mig förtvivlad. Får mig att tvivla. Vad håller de på med? Hur tänker de? Nära till hands är svaret: det gör de inte. Inte kan väl en varelse med full förmåga att tänka efter och analysera fatta ett sådant beslut?

Men tydligen gör de det. Tydligen fungerar vi så. Det är synd om människorna.

O's ärende tycks, å andra sidan, kunna dröja hur länge som helst. Fyra veckor förvandlades till sju, transformerades till obestämd tid och frågor som ingen egentligen kan svaret på. Eventuellt kan man luta sig tillbaka, slappna av. Kanske skickar de ut något underligt beslut, med baktanken att låta fler få dansa i Limbo mellan trygghet och ovisshet. Antagligen gör de inte det, men vem kan svara på om?

Ute skiner solen, världen snurrar på i det nya årtusendet, och världen över dör människor på grund av hat, okunskap och just denna ovilja att förstå.

Jag blir så trött. Jag lägger mig här under täcket och kommer fram när världen tagit sig i kragen, om ett årtusende till. Eller ännu ett.

2008-08-08

Svärta och paljetter

Ikväll, just nu, ger Broder Daniel en avskedskonsert i Slottskogen. Jag önskar att jag var där. Delvis för att jag längtar hem, men mest för spelningens skull. Work, stjärnor och svärta, typisk tonårsmisär och ångest noir, i alla fall för mig. Jag har en del musik (inte bara BD) som jag starkt förknippar med de där åren, en känsla av gryningsgrå vårvinter som liksom aldrig vill ta slut, en längtan efter att livet äntligen ska explodera i ett hav av färger.

Passande då att jag sitter högt uppe i norr och har technicolour-ångest, en slags rädsla för att sommaren ska ta slut. Hösten lurar runt hörnet, inte riktigt inom synhåll, inte riktigt än, men tillräckigt snart för att soldyrkarna ska svepa badlakanet om sig och huttra. Rysa. Ropa nej, nej, vill inte, nej. Vill ha Brittsommar, Indiansommar, kalla det vad du vill-sommar, sol.

Ikväll spelar mina tonårsidoler i Slottskogen, inte alls långt ifrån den lägenhet jag kallar hemma. Jag önskar att jag var där.

2008-08-06

King Comma commands

Bloggen Stuff White People Like har blivit blok, och belönats med en artikel i DN. Bloggen, som handlar om den (amerikanska) vita medelklassens oro över att inte vara individualistisk och medveten nog (en slags önskan om att sticka ut, men inte för mycket!) är hysteriskt rolig. Och right on the spot, i många fall.

Det är lätt att fnissa lite åt det vita samhälle som Christian Lander driver med, dock blir fnisset mer och mer igenkännande ju längre man läser; ...when white people read magazines and books they are always looking for grammar and spelling mistakes. In fact, one of the greatest joys a white person can experience is to catch a grammar mistake in a major publication. Yup, I'm white. I mina grammatikälskande internetkretsar finns en uttalad kärlek för King Comma. Thou shall not abuse the common comma. (Fanfiction makes my speaking English good.)

En person som tycks ha hakat på precis alla trender som vita gillar är annars Edina från Helt Hysteriskt, eller kanske snarare Lynne Franks, som sägs ha stått mall för karaktären Edina. Är det någon som vill vara unik är det ju Edina. Är det någon som är livrädd för att inte vara excentrisk nog, är det Edina. Är det någon som, mitt i all självupptagenhet, är rädd för vad "rätt" människor ska tycka och tänka - Edina is it. Edina borde ha en egen post på Stuff White People Like, om hon nu inte redan har det. Ska man tro på det som sägs om Lynne Franks, borde hon egentligen ha en hel serie artiklar...

In retrospect...


Sen, på gränsen till retro, hakar jag på trenden att posta en bild av mitt tonårsjag kontra mitt nutida jag. Stilfullt färglagt, även. Det som slog mig när jag försökte finna kontraster var att tonårsjaget och nutida jag har mer likheter än skillnader vad gäller smak och klädstil. De flesta kläder och skor jag hade för tio år sen (ok, jag är inte officiellt 26 förrän om två veckor, men ändå) ligger i ett källarförråd på hemlig ort, och jag känner ofta att just det där plagget, de där stövlarna, skulle jag velat ha på mig idag! Fast å andra sidan har jag kläder idag som jag inte kunnat/velat bära som 16-åring. With age comes great diversity.

Andra som tecknat detta meme är Stef Gaines, Li Österberg och Tanja Suhinina. Vet du om nån mer, eller vill teckna själv? Säg gärna till, jag gillar att läsa tecknarmemen. (Ett meme, flera memen, väl? Memes? MMS? Gah!)

2008-08-05

Yours truly, la Fashionista

Jag har haft en fantastisk minisemester, har bara gjort roliga grejer (nästan - tvätta räknas som nytta snarare än nöje) och skämt bort mig själv. O har också hjälpt till med bortskämmandet; vi firade ettårsjubileum med frukost på sängen och sprang på IKEA (svenskt folknöje). Skorna är en tidig födelsedagspresent till mig själv, från have2have. Förhoppningsvis är skor via nätköp en bra idé.

Minisemester i all ära, vad jag vill veta är vad som hänt med mitt fina sommarväder? Det är sommar, även om jag sett nån sorts tjuvstart på Halloween-kommersen i en viss designbutik. Jag jobbar i nån vecka till, sedan har jag ledigt tills skolan börjar (ryyys). Sol, tack!

Nedan: jag kör inte så mycket ego-boosting i min blogg. Det är även glest mellan modebilder, dagens outfit och nakenbilder som postats eller plåtats i olika stadier av berusning. Därför tänkte jag i någon mån lindra mina läsares kliande begär efter dylika konstverk (you itch, I scratch) och presenterar härmed stolt mina ögonfransar. Härligt böjda, högteknologiskt formade och förlängda (med vad det nu var det stod att den där mascaran som skulle vara så bra skulle forma och förlänga med) samt stilfullt sotade (med densamma). Som extra bonus, kära läsare, får ni även mina ögonbryn. Kärleksfullt sönderplockade kan dessa åtnjutas tillsammans eller var för sig. Jag har helt enkelt fantastiska gener, och tvekar inte att föra dessa vidare närhelst tillfälle yppar sig*.




*Nej, tyvärr, detta är inte en kontaktannons. Sorry.


.