I DO IT MY WAY
 I DO IT MY WAY I DO IT MY WAY

2007-11-30

Inkarnationer av Java

Java är inte helt oväntat tämligen komplicerat, särskilt för nybörjare som ska tyda instruktioner från inbitna Javarävar. Jag gav efter för impulsen jag fick i början av kursen och beställde Head First Java, ur läroboksserien som gör torr programering juicy sweet. Kan de få mig att älska CSS kan de få mig vart de vill. Jag ska förfölja de underbara människorna bakom Head First-serien och be dem gifta sig med mig.

På den tiden då Internet var nytt för mig var Java ett café som bjöd på sociala intriger och stilfulla applikationer (läs: utstyrslar). Vi som hängde där var esteter, media-wannabees, gothare, lajvare och allmänt ljusskygga typer. Mer mainstream-orienterade människor vantrivdes på Java; de kände sig utstirrade. Numer dricker jag mitt kaffe online och klassificerar objekt efter funktion snarare än personlig stil... allting rör sig, allt förändras.

I morgon är det December och första advent-helg. Förbi förbi flyger tiden. Snart har jag känt O i fem månader. That's hot.

2007-11-26

På gatan där jag bor...

På mitt Uni kan man köpa fika, frukt och godis i en kiosk. Det är trevligt. Det som inte är så trevligt är det faktum att en frukt kostar fem kronor, oavsett sort eller storlek. Godiset är för all del också dyrt, men när man bara är ute efter nåt snacks för att klara dagen känns det mer meningsfullt att köpa en ordentlig chokladkaka än en pytteliten solkig banan.

Om det åtminstone var stora, fräscha frukter det rörde sig om, men de är oftast en ganska sorglig syn. Jag är övertygad om att det rör sig om en sockerkonspiration. Vi kommer att få diabetes och dö allihop.

Fail, Uni, fail big time.

2007-11-20

Juljobb

På ett av postkontoren i landets huvudstad stod Karl-Bertil Jonsson och sorterade inkommande paket. Karl-Bertil Jonsson var fjorton år och gick i läroverket, men just nu stod han som sagt och sorterade inkommande paket. Så här dagarna före jul anställde postverket skolungdomar till att arbeta hela nätterna, eftersom den ordinarie personalen slutade klockan 17.

I år får jag själv bli Karl Bertil Jonsson (och kasta dyra kristallvaser i golvet). Jag ska extraknäcka på postsorteringen varje morgon 06,00 i två veckor. Kalla mig galen. Helst ville jag jobba natt för OB-tillägget, but what's a girl to do? Nu får jag fler arbetstimmar än jag räknat med och slipper ha panik över ekonomin i januari-februari... skönt att slippa ångest över resttentor och uteblivet studiebidrag. Men ack, 06,00! Det låter faktiskt ganska smärtsamt.

Jag får värma upp ordentligt med sovmorgnar...

I övrigt ser jag fram mot julen. Den blir, av allt att döma, vit. Om det inte blir väldigt varmt, förstås.

2007-11-17

Meow.



Alla snubbar vill ju vara katt.

2007-11-14

Oh my darling Clementin

Idag har jag shoppat clementiner, det känns juligt. Juligt var det ävenså i butiken, det börjar dyka upp en hel del glitter och stjärnor med mera. Jag tycker det är trevligt, särskilt nu när det har snöat. Det är liksom dags för jul i min kalender.

För att spä på julkänslorna haver jag idag packat in ett fint paket, som jag i förlängningen hoppas få i (tidig) julklapp. Det vill säga, jag har skickat min dator till den Onda Butiken och hoppas få tillbaka den före jul.

Vet ni hur svårt det är att skicka ömtåliga paket i Sverige? Stora ömtåliga paket. Näst intill omöjligt är vad det är, jag har kämpat länge för att komma på en lämplig packmetod. Posten har inga bra paket, dessutom slänger de saker i golvet och skiter fullständigt i om de går sönder. Jag vet allt, jag ser Karl Bertil Jonsson varje jul... Den största sortens låda som bekvämt finns att tillgå, det vill säga flyttboxen, är för liten. Wellpapp är för tunnt. Bubbelplast är bara ingen idé. Tursamt nog fick jag en låda från en hygglig kvinna i en butik för kontorsmateriel, heder åt henne säger jag bara. Med massvis med tape enligt mitt recept blev det faktiskt ett riktigt hyfsat paket, vi slängde på en massa varningslappar också, så de inte slänger min dator i golvet för hårt... *glares* Frakten var billigare än jag hade räknat med också, sånt är ju alltid en fin överraskning. Am now very accomplished.

Imorgon ska jag lösa ut min kurslitteratur, hepp! Fast jag har att läsa ikväll ändå, jag är djupt inne i Robert Jordans intriger. Det är bok 11 som gäller, fast det är bäst att läsa långsamt. Vem vet när (och, hemska tanke, om!) bok 12 kommer ut? Hoppas hoppas att de hittar en duktig spökskrivare, vi bara måste få veta vad som händer! Jag förstår Jordans intention att skapa en intressant bakgrundshistoria med New Spring (som jag tror skulle bli en triologi, rätta mig om jag har fel). Men jag hade nog hellre varit utan New Spring än den sista boken i serien... Jordan, Jordan. Var det där så smart?

Nåväl. Allt gott till den som väntar... och mycket gott till mig.

2007-11-12

Minizine

Jag såg en video på YouTube om hur man kan fixa till att fint litet Fanzine på sex sidor. Det verkade både kul och smart, så jag gjorde ett sånt... och bestämde mig för att göra en presentation av fenomenet Minizine på Kommunikationen imorgon. Hepp!

Eftersom jag laddat upp det fina Minizinet kan ni ju börja ta och vika, allihop. Har man inget smart eller kul att skriva i Minizinet får det bli ett Minizine utan kakor, och det kan ju vara trevligt det med, för att parafrasera Pippi Långstrump på ett lätt osammanhängande sätt. Annars kan man kanske göra nån sorts julkort, eller fusklapp, eller... vad vet jag. Minizine for the world, yo!

I övrigt har vi massvis med snö här. Det borde bli jul snart, så jag får utlopp för alla julkänslor som börjat bubbla. Jullov, ja tack.

2007-11-08

Stackars Michael Jackson.

Michael Jackson ska upp i rampljuset igen och förbereder det hela med intervjuer och fotograferingar. I en tidning poserar han som sin idol, Fred Astaire (enligt uppgift från Aftonbladet). Och det är mycket snack om hur han som vanligt är vitare än en biologiskt svart man borde kunna vara, men jag tittar på den där bilden och undrar om Jackson har missat något?

Michael Jacksons nya image, en tolkning av Fred Astaire, är nämligen snubblande lik Johnny Depps tolkning av Willie Wonka, som ju när den var på tapeten för inte alls så länge sen väckte frågor om huruvida den var inspirerad av Michael Jackson... Nu var det väl inte klädseln så mycket som rollens excentricitet som skulle vara á la Jackson, men klädstilen ingick liksom i paketet... och Jackson, som vill fjärma sig från bilden av sig själv (på ack, så många sätt) hamnar i en sits där han mest för tankarna om en nidbild -- av sig själv.

Jag tycker så synd om Michael Jackson. Han är lite i samma klass som Carola; det går an så länge de står på scen och sjunger (helst julsånger för Carolas del), men så fort de går ur rampljuset gör de bäst i att knipa käft, de har så lätt för att få sina egna ord om bakfoten.

Skillnaden är att jag inte tycker om Carola, medan Jackson är rätt sympatisk. Han har ju alltid haft en unik talang, alltid varit en stor artist i egen rätt, även utan skandaler. Men jag tycker att det kanske vore bra för honom att förtidspensionera sig och låta oss vårda minnet av hans storhetstid i fred.