I DO IT MY WAY
 I DO IT MY WAY I DO IT MY WAY

2010-04-25

Flyttkaos version 0.2

Nu flyttar jag in på min nya, fina webbdomän, anywayz.se. Jag står bildligt talat upp till öronen i flyttlådor. Planen var att allt skulle vara klart till SPX10, så att jag coolt och tillbakalutat kunde gå runt och hänvisa folk till min snygga webbsida, där all övrig info skulle stå att finna.

Istället kan jag hänvisa till en hemsida i såkallat Beta-mode, som kommer att bli jättefin i sinom tid, bara inte riktigt just nu. Men ni är så välkomna att kika in ändå!

Även bloggen har fått ett nytt hem: anywayz.se/blogg. Gå dit om ni vill läsa mina svar på Loka Kanarps SPX-enkät!

Välkommen till mitt flyttstök!

2010-04-11

Blinda fläcken

Sedan urminnes tider (typ 90-talet) har jag haft en blind fläck för känt folk. Alla andra ser dem, men inte jag. Vänner som åkt till huvudstaden kom hem med skvaller och avundsvärda kändisspaningar; "Vi har sett Ingvar Oldsberg käka en kycklingburgare" till exempel.

Till stor del orsakas denna åkomma av okunskap, kombinerad med ett stort ointresse för dokusåpor, kändisbloggare och så kallat innefolk (jag känner typ bara igen Richard Wolff). Ibland går jag förbi fotograferingar, musikvideoinspelningar och andra intressanta events, men huruvida det är kändisfotografering på gång eller bara estetprogrammet som är ute på uppdrag, kan jag sällan avgöra.

Så lite lustigt då att när jag äntligen ser en någorlunda känd person, så är det en serietecknare. Kanske är det ett vårtecken? Nu börjar det bli hög tid att teckna rent alla de idéer som jag samlat på hög. Eller kanske skulle jag ta och göra färdigt hemsidan först, så att jag kan länka till den här i bloggen. Struktur skall här vara!

Om ni undrar, så har jag för övrigt problem med min webbläsare. Det är därför jag inte laddar upp bilder i bloggen just nu. Jag skulle och för sig kunna blogga i en annan webbläsare. Men, shoulda', woulda,' coulda'. Som man säger.

Jag vill alltså med detta inlägg inte nödvändigtvis påstå att den person jag såg är serievärldens svar på Richard Wolff. Bara så att vi är på det klara med det.

2010-04-10

Vilsen text

Vart tar egentligen alla "förlorade" texter vägen? Ni vet, det där långa, intelligenta blogginlägget, det känslofyllda mailet eller den insiktsfulla kommentaren i en forumdebatt. En text som man suttit och slipat på ordentligt innan man slutligen trycker på "posta"-knappen, exalterad över sin eget smått geniala tankegång.

Men inlägget kommer aldrig fram. Någonstans mellan här och evigheten försvinner alla de små bokstäverna ut i intet, på grund av dålig internetuppkoppling eller kanske möss i ledningarna. Ibland orkar man skriva nytt, men det blir inte lika bra, inte lika smart, inte lika fantastiskt. Man har liksom tappat stinget, saknar driv. Det senaste utkast som eventuellt sparats består mest av en massa dravel som leder fram till den där spännande, vitsiga knorren som ju avrundade det hela. Själva andemeningen har gått förlorad.

Jag undrar så vad som händer med alla de här inläggen. Jag misstänker att en ond organisation någonstans (skulle kunna vara Microsoft?) sitter och snappar upp de här meddelandena, och hindrar dem från att nå den tänkta mottagaren. Den onda organisationen använder sedan våra fantastiska insikter för att själva nå framgång.

Det är som planeten för borttappade strumpor; mängder av borttappade mail och meddelanden, vilse i cyberrymden. Tanken svindlar.

2010-04-02

Påskupprop

Årets längsta fredag föregås av en skärtorsdag och dessförinnan en dymmelonsdag. Ingen av dessa har någon koppling till färger.

Långfredagarna var för övrigt längre när jag var barn. Ingenting var öppet, ingenstans kunde man gå och på TV gick bara långa, trista filmer om Jesus och det eviga korset. Och då hade vi ändå kabel. Idag är butikerna öppna, fryntliga farbröder säljer blommor på torget och socker-ruset har tagit över och håller alla affärer öppna för chokladhungrande. Allt var således inte bättre förr. But that's not news, that's olds.

Om jag förstått det rätt vill man nu återinföra den långa delen av denna dag, frångå fredagsmyset och chockhöja sockerskatten. Människor förväntas då återgå till att bara äta ägg och stirra i väggen. (Hur detta påverkar infrastrukturen lämnas obesvarat.)

Mitt förslag är lika enkelt som genialt: skit i det där med sockerskatt, det är inte där problemet ligger. Släpp istället musten fri!

Givetvis överkonsumerar svensken läsk runt påsk och jul. Det är ju den goda musten man vill åt, den som måste forslas hem i stora partier genom de djupa skogarna, för att sedan avnjutas lite i sänder ute i stugorna, ty genast dagen efter påsk står där icke längre någon must att finna!

Jag köper sällan läsk, men runt jul och påsk fyller jag upp min årskvot med råge. Jag dricker alltså inte mer läsk än någon annan, jag är bara mer desperat. Framåt midsommar sådär tar musten slut för mig, och jag tvingas genomlida varje höst som en förtvinad varelse, med julens återinförande av denna strängt reglerade dryck som enda hopp. Jag vet att jag inte är ensam.

Systrar och bröder, förenen eder! Släpp musten fri!