I DO IT MY WAY
 I DO IT MY WAY I DO IT MY WAY

2010-04-25

Flyttkaos version 0.2

Nu flyttar jag in på min nya, fina webbdomän, anywayz.se. Jag står bildligt talat upp till öronen i flyttlådor. Planen var att allt skulle vara klart till SPX10, så att jag coolt och tillbakalutat kunde gå runt och hänvisa folk till min snygga webbsida, där all övrig info skulle stå att finna.

Istället kan jag hänvisa till en hemsida i såkallat Beta-mode, som kommer att bli jättefin i sinom tid, bara inte riktigt just nu. Men ni är så välkomna att kika in ändå!

Även bloggen har fått ett nytt hem: anywayz.se/blogg. Gå dit om ni vill läsa mina svar på Loka Kanarps SPX-enkät!

Välkommen till mitt flyttstök!

2010-04-11

Blinda fläcken

Sedan urminnes tider (typ 90-talet) har jag haft en blind fläck för känt folk. Alla andra ser dem, men inte jag. Vänner som åkt till huvudstaden kom hem med skvaller och avundsvärda kändisspaningar; "Vi har sett Ingvar Oldsberg käka en kycklingburgare" till exempel.

Till stor del orsakas denna åkomma av okunskap, kombinerad med ett stort ointresse för dokusåpor, kändisbloggare och så kallat innefolk (jag känner typ bara igen Richard Wolff). Ibland går jag förbi fotograferingar, musikvideoinspelningar och andra intressanta events, men huruvida det är kändisfotografering på gång eller bara estetprogrammet som är ute på uppdrag, kan jag sällan avgöra.

Så lite lustigt då att när jag äntligen ser en någorlunda känd person, så är det en serietecknare. Kanske är det ett vårtecken? Nu börjar det bli hög tid att teckna rent alla de idéer som jag samlat på hög. Eller kanske skulle jag ta och göra färdigt hemsidan först, så att jag kan länka till den här i bloggen. Struktur skall här vara!

Om ni undrar, så har jag för övrigt problem med min webbläsare. Det är därför jag inte laddar upp bilder i bloggen just nu. Jag skulle och för sig kunna blogga i en annan webbläsare. Men, shoulda', woulda,' coulda'. Som man säger.

Jag vill alltså med detta inlägg inte nödvändigtvis påstå att den person jag såg är serievärldens svar på Richard Wolff. Bara så att vi är på det klara med det.

2010-04-10

Vilsen text

Vart tar egentligen alla "förlorade" texter vägen? Ni vet, det där långa, intelligenta blogginlägget, det känslofyllda mailet eller den insiktsfulla kommentaren i en forumdebatt. En text som man suttit och slipat på ordentligt innan man slutligen trycker på "posta"-knappen, exalterad över sin eget smått geniala tankegång.

Men inlägget kommer aldrig fram. Någonstans mellan här och evigheten försvinner alla de små bokstäverna ut i intet, på grund av dålig internetuppkoppling eller kanske möss i ledningarna. Ibland orkar man skriva nytt, men det blir inte lika bra, inte lika smart, inte lika fantastiskt. Man har liksom tappat stinget, saknar driv. Det senaste utkast som eventuellt sparats består mest av en massa dravel som leder fram till den där spännande, vitsiga knorren som ju avrundade det hela. Själva andemeningen har gått förlorad.

Jag undrar så vad som händer med alla de här inläggen. Jag misstänker att en ond organisation någonstans (skulle kunna vara Microsoft?) sitter och snappar upp de här meddelandena, och hindrar dem från att nå den tänkta mottagaren. Den onda organisationen använder sedan våra fantastiska insikter för att själva nå framgång.

Det är som planeten för borttappade strumpor; mängder av borttappade mail och meddelanden, vilse i cyberrymden. Tanken svindlar.

2010-04-02

Påskupprop

Årets längsta fredag föregås av en skärtorsdag och dessförinnan en dymmelonsdag. Ingen av dessa har någon koppling till färger.

Långfredagarna var för övrigt längre när jag var barn. Ingenting var öppet, ingenstans kunde man gå och på TV gick bara långa, trista filmer om Jesus och det eviga korset. Och då hade vi ändå kabel. Idag är butikerna öppna, fryntliga farbröder säljer blommor på torget och socker-ruset har tagit över och håller alla affärer öppna för chokladhungrande. Allt var således inte bättre förr. But that's not news, that's olds.

Om jag förstått det rätt vill man nu återinföra den långa delen av denna dag, frångå fredagsmyset och chockhöja sockerskatten. Människor förväntas då återgå till att bara äta ägg och stirra i väggen. (Hur detta påverkar infrastrukturen lämnas obesvarat.)

Mitt förslag är lika enkelt som genialt: skit i det där med sockerskatt, det är inte där problemet ligger. Släpp istället musten fri!

Givetvis överkonsumerar svensken läsk runt påsk och jul. Det är ju den goda musten man vill åt, den som måste forslas hem i stora partier genom de djupa skogarna, för att sedan avnjutas lite i sänder ute i stugorna, ty genast dagen efter påsk står där icke längre någon must att finna!

Jag köper sällan läsk, men runt jul och påsk fyller jag upp min årskvot med råge. Jag dricker alltså inte mer läsk än någon annan, jag är bara mer desperat. Framåt midsommar sådär tar musten slut för mig, och jag tvingas genomlida varje höst som en förtvinad varelse, med julens återinförande av denna strängt reglerade dryck som enda hopp. Jag vet att jag inte är ensam.

Systrar och bröder, förenen eder! Släpp musten fri!

2010-03-30

Vit tisdag samt ägg

Tisdagen före påsk kallas "vita tisdagen" eftersom man från och med idag måste spara sig inför påskhelgens suparfest. Eller också hänger det ihop med att det idag är sista chansen att äta ägg och vitt mjöl före påskhögtiden. Det senare känns dock helt förlegat i dagens läge, varför den tidigare, något fabricerade historien borde införas som officiell förklaring till denna dags färg.

Jag gillar inte ägg. Det hänger ihop med en djupt traumatisk sjukdomsepisod där allting luktade ruttet ägg. Däremot tycker jag mycket om chokladägg. Eller ihåliga ägg av papp som innehåller choklad, anything goes! Igår tyckte jag så mycket om choklad att jag diktade mig till en storvinst på ett av familjeforumen. Jag tror att jag ska öppna en professionell rimstuga.

Jo, men apropå ägg, är det bara jag som har hört den grekiska myt som förklarar varför påskharen kommer med ägg? Utöver att det är vår och allmänt mycket fertilitet (och ägg) i luften?

2010-03-29

Blåmåndag

Hej påsken! Vi har saknat dig! Fast mest har vi saknat godiset och påskmusten, såklart. Hostan och snuvan hade vi däremot kunnat vara utan, var snäll och kom ihåg det till nästa år.

I övrigt ska jag aldrig mer öppna när det ringer på dörren. Någonsin. Inte för jultidningsförsäljare, påskkärringar, poliser eller Hin Håle. Svarar i telefonen gör jag inte heller. Det är ju ändå bara jultidningsförsäljare or the next best thing som ringer.

Har kommit fram till att jag gillar idén med sociala medier, men föredrar att inta en osocial hållning till världen i övrigt.

Att måndagen före påsk kallas blåmåndag har tydligen* att göra med att man i tyska kyrkor dekorerade med blått inför påsk. Och här trodde jag att det var lila som var påskens färg? Förutom gult, då. Fast färgen lila räknades tydligen inte som en egen färg förr (fråga mig inte när) utan klumpades samman med brunt. Härav finns det lila blommor som har namn i stil med Brunmåra eller Brunklocka**.

Och brunt som påskfärg hade ju faktiskt varit tämligen misslyckat, kan man väl ändå få lova att tycka. Så vi godkänner färgen blå som stand in denna dag som idag är.

Here endeth the lesson***.

* All hail Wikipedia!
** Enligt källor som jag för tillfället inte alls kan erinra mig.
*** Precis som Michael Moore föredrar jag att bortförklara ofullständiga källredovisningar och hänvisa till "underhållningsvärdet".

2010-03-24

Skaldjungel

Innan jag blev förälder hade jag aldrig hört talas om Skaljackor. Har ni?

Tydligen är det skaljackor som is the shit numera, nån sorts alternativ till regnkläder och allmänt vattentäta kläder. Eller? När ska man ha dessa skalkläder då? De är tydligen vattentäta upp till 10.000mm, hur djupa vattenpölar förväntas barnen leka i då? Eller man kanske kan ha dem som badkläder, om man vill inleda badsäsongen tidigt?

Funktionskläder finns det också nåt som heter. Eller det kanske är samma sak? Efter lite research har jag kommit fram till att det är tunna, smidiga, vatten- och vindtäta superkläder som barnen kan ha året om, så länge de har rätt kläder under.

När jag var liten fanns det galonkläder och overaller i bävernylon. Jag hatade att ha overall. Jag hatade att ha tjocka vinterkläder som kanske höll värmen men som man inte kunde röra sig i. Och eftersom jag aldrig varit någon ivrig vintersportare (kanske finns en koppling här?) har jag inte alls hängt med i skidmodet de senaste årtiondena.

Så ja tack, en skaljacka då, tack. Eller, hoppsan, det fanns visst många varianter att välja mellan? För det finns ju softshell-jackor, hardshell-jackor, tunna jackor, varma jackor, dyra jackor, fula jackor, kalla't vad ni vill! Titta jag flyger, upp genom luften, Halmstad till höger, Kumla till vänster ...