I DO IT MY WAY
 I DO IT MY WAY I DO IT MY WAY

2008-12-29

Near the end

Året 2008 drar en sista (lättad?) suck och tusen raketer sändas upp mot skyn för att fira. Om man firar att det nya åter börjat, eller att det gamla äntligen tagit slut, är inte helt lätt att veta.

Jag hade inga speciella nyårslöften inför året som gått. Små saker som man lovar sig själv riskerar man att glömma bort, stora saker - om de är viktiga nog - gör man ju ändå. Ta körkort, avsluta en utbildning, ta tag i sig själv. Sånt där. Så jag gör inga nyårslöften inför 2009 heller.

Eller, jag kan lova att jag inte ska droppa en massa spoilers om Doctor Who, Pushing Daisies och mina andra lieblings. Ni får snällt vänta eller ta reda på det alldeles själva.

Varför Buffys lillasyster är tjugo meter hög tänker jag inte heller berätta. So there. För man ska ju aldrig lova mer än man kan hålla.

2008-12-25

Åh när ni

...gör som de på TV-gör.

Jag tänkte ge lite lästips såhär när julmaten plockats undan och alla paket delats ut; en artikel om det humanistiska budskpet i Tage Danielssons julsaga om pojken som bestämde sig för att bedriva lite välgörenhet medelst aningen tvivelaktiga metoder.

Så läser jag att den blonda bloggaren, som själv inte är långt från att äga ett varuhus eller två, ondgör sig över det hemska budskap som vår public service-kanal varje år prackar på oss. SVT, menar hon, har närt en kommunist vid sin barm! Och inte bara det, programmet är dessutom socialistiskt. Same shit, different name, tydligen. Och kapitlister uppskattar inte stöld (som i övrigt inte är detsamma som skattefria bankkonton, även om det är ett misstag som vi vanliga dödliga ofta gör).

De två artiklarna står i intressant kontrast till varandra. Tage Danielsson själv, som inte ville kalla sig för någonting som slutade på -ist (förutom humanist och cyklist), skulle kanske bättre än jag kunnat förklara för Blondinbella den intressanta skillnaden mellan att, för en okänd välgörare, försnilla oönskade gåvor och att köpa nya (på sin faders varuhus?).

Tonårsuppror är ett begrepp som ligger närmare till hands än organiserad brottslighet, om man nu ska överanalysera en julsaga om att tänka på andra.

Vem tänder ljus för den som vandra i mörker?
Knappast NK, skulle jag tro.

2008-12-24

anywayz yuletide carrol

Nu har julstämningen landat! Det krävdes både risgrynsgröt, Kalle Anka och en doft av griljerad skinka för att poletten skulle trilla ner, men nu är julen här. Äntligen.

Alla jul-sms är skickade (praktiskt och miljövänligt. For a certain value of truth), de få julklappar vi handlat (trots att vi kommit överrens om att inte ha julklappar - vi löser det genom att skylla på Tomten) ligger inslagna och lockar under granen, och jag är uppklädd, färdigfifflad och skön.

Snart ska jag klämma mig i mina sylvassa röda stilettskor och svassa runt like there's no tomorrow, men innan dess:

HAPPY MERRY EVERYTHING!!!

2008-12-23

Varför är det så ont om grönt?

Första lediga dagen sedan ... I know not when. Nicht idea, sugar. vad jag vet, är att det är fantastiskt ont om snyggt grönt nagellack i Syndsvall. varför vet jag inte. Av samma anledning som Fransmännen i så hög utsträckning talar genom näsan, skulle jag tro.*

Imorgon ... nay, idag (klockan slog just tolv) är det Julafton, har jag hört. Ge mig några timmar till, så landar nog även detta faktum i min överstimulerade hjärna. Förhoppningsvis. Vi har i alla fall alla julens tillbehör, komplett med nykokad knäck. Verrry tasty.

Och snö. Vi har snö i parti och minut. Det går fortfarande bra att få beställa lite vit, kall julstämning här uppifrån nordanlandet. Om ni lämnar en order före 02.00 får ni is på köpet. Hurra!

Midvinternattens köld är hård (-9 grader), advetsstjärnorna gnistra och glimma
Ingen sova i förortslägenhet, i internetålderns timma
Månen vandra sin tysta ban, snön lyser vit på fur, gran och bilar
Snön lyser vit på taken, tomten har just kommit hem från stormarknaden.


God Jul!



*Hej, jag gillar Tage Danielsson.

2008-12-18

Jag mötte Lassie

Jag tror att jag just träffade John Malkovich i en hiss. Fast vid närmare eftertanke, vad skulle han göra på ett, om än fint, hotell i Sundsvall? Dessutom var han för kort för att vara John Malkovich. Men det lät precis som han på rösten.

Det kan i och för sig vara de aromatiska oljorna från kurbadet som talar, jag var på spa idag och blev ompysslad, peelad och masserad. Sköööönt var det. Sedan fick jag nagelförlängning (smaragdgröna klor) och fint julbord på ovan nämnda hotell. Det var där vi mötte John Malkovich, eller om det nu var ett hjärnspöke.

Julklapparna är skickade, det blev ingen apa, tyvärr. Alla som läste min blogg rusade tydligen och köpte upp alla apor, så det fanns ingen kvar till tonåringen. Det får bli en bok istället. Helt enkelt.

Imorgon blir det mer uppsatsjobb, på lördag är det julgodisverkstad och på tisdag kommer jag att i full panik inse att jag inte hunnit julshoppa till O än. Men det är lugnt, jag vet vad jag ska köpa. Och det är inte en bok. Promise.

2008-12-15

Julklappsverkstad

Såna där tonåringar som man hört talas så mycket om, vad vill de ha i julklapp, tro? Om det nu mot förmodan skulle ha ramlat in några tonåringar på den här bloggen, så spänn av. Ni kommer ändå inte att få några julklappar av mig. Jag är selektiv.

Hur som haver. Jag har nog alltid mest bara velat ha böcker i present. Och en massa dyra prylar av diverse slag, plus DVD-boxar. Men mest böcker, det är liksom alltid ett säkert kort när det gäller mig. (Gäller även om ni vill skicka julklappar till mig). Problemet med kidz och tonåringar är att de säger att de mest av allt vill ha en specifik sak. Och man vet, bergsäkert, att den där saken har deras föräldrar redan anförskaffat, slagit in i fint papper och gömt i garderoben eller på annat passande ställe. Och så står man där, tillbaks på noll. Gäller alla (2 styck) barn och tonåringar jag känner i alla fall.

Det brukar sluta med att jag köper något ganska menlöst, typ en presentbag från H&M med lite smink och duscholja och kanske en fin nagelfil. Sånt är ju för all del trevligt att få, men inte särskilt fantasifullt. Så i år tänkte jag försöka mig på något lite mer vågat. Först funderade jag på en sån här söt liten MSN-buddy, för semi-onödiga prylar som blinkar och har sig är liksom alltid rätt. Men de verkar vara slut i lager, så nu tror jag att det blir en Blåsapa från Coolstuff i stället. Den verkar också söt och lagom onödig.

Sen har jag ju en sån där pojkvän som väl ska julklappas på något sätt också. Men han får minsann ingen blåsapa, han får nöja sig med något mindre sött och onödigt. En praktisk klapp, till exempel. Oh, fasa!

2008-12-13

Luciasång

Vem är du, du flicka som kommer
Till oss med tända ljus?
Med flickor som glittrar i håret
Och bär på lysande ljus?

Vem är du, som komma med gossar
Med stjärnor i sin hatt?
Med stjärnor uti sina händer
Som lysa i midvinternatt?

Vem är jag? Jo jag är Lucia,
Som kommer hit varje år
Jag bjuda på Lussebullar
Där vitklädd inför er jag står

Janna B, 1992 (?)

Som sagt, kan man inte sjunga rätt är det lika bra att skriva sina egna låtar. Man kan även, om man är sykunnig, sy sina egna kläder. Tråkigt nog kan jag inte så mycket som sätta mig vid en symaskin utan att tråden trasslar ihop sig i en illvillig knut, men jag är lyckligtvis begåvad på andra områden.

Ha en fin Lucia!

2008-12-11

Glöm för all del inte

Hej alla barn och annat löst folk som övar Luciasånger! Det här känns som rätt tid på året att påminna er om att texten till den mest populära versionen av "Santa Lucia"*;

Natten går tunga fjät runt gård och stuva.
Kring jord som soln FÖRGÄT, skuggorna ruva.
Då i vårt mörka hus, stiger med tända ljus,
Sankta Lucia, Sankta Lucia.


Observera att man inte, som så många tycks tro, sjunger "jord som soln förlät", för varför skulle solen förlåta jorden? Solen påverkas väl inte direkt av växthuseffekten eller så? Istället ska det alltså vara "förgät", ett gammalt ord som betyder glömde. Precis som i förgätmigej, okej? Solen har glömt bort jorden, det är därför det är så mörkt, Men så, räddare i nöden, Lucia travar in i stugan med ljus och bullar! Det framgår inte av sången att hon har bullar med sig, men viss tolkningsfrihet får man faktiskt lov att ha. Så länge man sjunger rätt text.

Fjät betyder för övrigt steg, och stuva lär vara ett äldre eller dialektalt ord för stuga. Slut på dagens språklektion. Soln är en sammandragning av ordet solen, men det räknar jag faktiskt med att ni begrep själva.

När jag blir stor ska jag bli en sån där som skriver krönikor på DN etikett om hur man får eller inte får bete sig här i världen. Bland annat får man inte lära små barn fel text till traditionella sånger. Kan man inte komma på rätt text får man helt enkelt skriva en egen sång. Det går faktiskt också bra.


*a.k.a "Natten går tunga fjät"

2008-12-08

Det är inte lätt när det är svårt

Jävlar. Jag slog just sönder min kaffekanna. Shit. Och det är nästan lika dyrt att köpa en ny kanna som att köpa en helt ny kaffebryggare. Så värdelöst.

Sensmoral: man ska inte diska ... eh? Usch. Nu blev jag på dåligt humör. Dagen har ju flutit på så bra hittills, att döda en fin kaffekanna var onödigt. Morr.

Kom hem igår från en reunion i Öret, kul att träffa folket igen. Chockade alla med att festa nyktert, A som plockade upp oss såg först ut som om hon helst velat sätta mig på tåget hem igen. De är söta, mina små vänner. Men sen hade vi roligt. Roligast av alla hade nog AKJ, som fann en fransos på dansgolvet. Fast nästa gång får inte den där långe drasuten vi känner välja klubb! Big no-no. Men det kunde varit värre, vi kunde ju hamnat på den där klubben där de sköt på varandra. Då hade det blivit lite dålig stämning bland DMD:arna.

Öret är i övrigt rätt fin. Man kanske skulle flytta dit igen? Fast ingen snö fanns det, då är det lite mer julstämning här i norr. Å andra sidan har de ett fungerande system i lokaltrafiken, vilket är mer än man kan säga om Syndsvall. Det geni som tyckte att man skulle ta bort möjligheten att betala med kontanter på bussen innan man kan börja betala med sms-biljett borde få ett pris. Eller, jag tycker att hen borde få ett straff. I en stor tårta, liksom, och sen blir allting svart. Lite sådär.

2008-12-03

Hardships of journalism


wmode="transparent" align="middle" type="application/x-shockwave-flash">








Christmas Gift Toy & MySpace Layouts at pYzam.com



Om man matar troll med Saffransbröd så spricker de, har jag hört. Det beror på att Saffransbröd symboliserar solljus, vilket troll i allmänhet inte tål.

I övrigt är jag glad att min magkänsla redan i späd ålder varnade mig för att någonsin bli journalist. Att skriva ut långa intervjuer är helt enkelt alltför tidskrävande (och smärtsamt. Aj, min rygg). För att göra mig lite gladare kan man få lämna en virtuell julklapp i flash-grejen här ovan. Kostnadsfritt, roligt, lätt. Alla gladast, men mest jag. Five by five, babe.

2008-12-01

Alla barnen...

...och så var det pojken som inte fick bli Lucia. Min första tanke (efter den om att det nog är nyhetstorka på gång) är: har vi inte kommit längre än så? Varför måste sådana här saker vara en så stor grej? Jag tror inte alls att äldre skulle bli förfärade av en manlig Lucia, lite förvånade på sin höjd, kanske. Det hänger ju på utförandet, om hela lussetåget är seriöst och inte nån sorts tramsprodukt kan väl ingen bli upprörd? Manliga Lucior dyker ju upp här och var, så det är väl inget att bråka om?

När jag var liten (och så är det kanske fortfarande?) fanns bilden av att Lucia skulle vara blond (och tjej). Det var ganska inarbetat, på dagis fick alla barn färglägga papperslucior och sätta upp dem på väggen. Det blev en lång rad av blonda Lucior, med ett undantag: min.

För mig har Lucia alltid varit en kvinna med mörkt hår, helst svart. Det hänger antagligen ihop med att jag som frågvist litet barn tidigt fick veta att Lucia kom från Sicilien, där folk i regel borde vara mörkhåriga, enligt mina uträkningar. Ergo: Lucia har mörkt hår. De andra små barnen stirrade på min mörkhåriga lucia med skräckblandad förtjusning; jag hade ju målat "fel". Dagisfröken försökte släta över med att "ja, sådär kan man ju också göra", men hon var nog ganska förvånad.

Förhoppningsvis skulle en dagisfröken år 2008 inte bli lika paff, men jag vet faktiskt inte hur långt vi har kommit i utvecklingen, om vi fortfarande står och trampar på Lucias hår (bildligt talat). På dagis får alla flickor vara Lucia, så att det inte blir orättvist. Men det är ju fortfarande så, att det är lättare för en flicka att iklä sig en mansroll än vad det är för en pojke att iklä sig en kvinnoroll. Bland tomtenissarna finns bägge könen representerade, men Lucia kanske dröjer ett tag till.

På bilden: Anchal från Top Model. En perfekt Lucia-arketyp, i mina ögon.

Alla dessa städer och sängar...

Oh. Ah. Det är redan december. Jag hinner inte hinner inte hinner inte med. För mycket som ska göras. Skolan äter mitt liv. Uppsatsen äter min hjärna. (We're not unreasonable; no one's gonna eat your eyes.)

Var i el Stockholmo och intervjuade folk för sagda uppsats i veckan, fem intervjuer på tre dagar. Pust! Samtliga intressanta, och mycket material, men helgen har varit en dimmig koma med mycket sängläge. I don't like the stress but the stress likes me.

Bra med Stockholm: man behöver aldrig vänta länge på en buss eller tunnelbana (till skillnad från i mindre städer som vi låter vara namnlösa for now). Dåligt med Stockholm: alla springer överallt. Ingen vet varför. Om inte termen "Stockholmssyndrom" varit upptaget, hade den dock beskrivit fenomenet på ett utmärkt sätt. Spring spring spring.

Imorgon ska jag börja skriva ut intervjuer. Ämnet är Nation Branding, för den som undrar. För att göra det hela lite roligare ska jag kila in och kolla på Sveriges virituella ambassad på Second Life. Ni vet, den som det var sånt liv om för ett tag sedan. Det är rolig research i ett nötskal. Tisdag: baka lussebullar, helgen: åka till Öret och röja. Det är mycket nu, allt samtidigt, helst. Sängen lockar ständigt med sina förföriska kuddar och sitt omfamnande täcke. Godnatt, värld.

2008-11-21

I sold my soul (and I liked it)

Under veckan har universitetet försökt lönnmörda mig genom att lömskt tvinga mig att läsa dag och natt. Olika teorier som tydligen är jätteviktiga att ha med i vetenskapliga studier. Jag förstår inte varför man inte bara kan knata upp till ansvariga typer och fråga ut dem om det man vill ha reda på? Måste man ha en massa vetenskapligt stöd också? Urdumt.

I övrigt har jag sålt min själ till privattandvården, eftersom det ryktas att de borrar med laser. Jag gillar inte tandläkare. Eller, jag gillar inte deras borrar. Det där lilla ilande ljudet som liksom vill borra sig genom tanden och vidare upp i kraniet, iiiiiiiiiil säger borren. Horribelt. I närmare femton år* nu har media tjatat på om att nu kan man borra med laaaser, och det ska vara så braaaa, men det är ju lögn att få tag på en tandläkare som faktiskt gör det. Antagligen är det typ fyra gånger så dyrt, men det kan man nästan stå ut med bara för att få slippa det där ljudet... iiil, iiil, iiiiiiil. *ryyys*

Ärligt talat gick jag till den privata tandisen för att det var billigt och gick snabbt att få tid, men jag känner mig ändå lite som en sellout. Med tandvårdsreformen (som jag fullständigt glömt bort) fick jag dessutom ett avdrag, så i slutändan betalade jag inte mer än 49 kr. Det är nästan snuskigt billigt. Jag tror att jag med glädje placerar min själ i deras händer...

Helgen lär (också) gå åt att låta PR-teoretiker gnaga på min hjärna, men jag börjar misstänka att det - kanske - finns ett ljus i slutet av tunneln. Kanske.



*femton år i min värld, vill säga. Tekniken har tydligen varit tillgänglig här sen 60-talet.

2008-11-17

Det är inte roligt nu

Och alla tusen saker som jag borde göra lade sig som en hinna av våt ull mellan mig och verkligheten. Doften var våt, tung och kvävande. Snön hade kommit, men mina ögonlock var tunga, och jag hade svårt att se. Jag ville lägga mig och vila, men på sängen hade någon (jag?) staplat böcker, och golvet var fullt av viktiga papper som inte fick rubbas.

Fläkten i datorn surrar, mitt huvud snurrar men jag måste stå i givakt och orka, orka, orka. Det är inte roligt nu. Det är inte bra.


2008-11-12

I Don't Ork No More

Jag gillar inte Migrationsverket. Den här artikeln förstärker mitt ogillande. Mamman i artikeln får inget extra bidrag till vinterkläder åt barnet, istället föreslås att hon ska sälja sin cykel. Hur mycket pengar Migrationsverket räknar med att hon ska få från den framgår inte, det är heller inte klart hur viktig cykeln är för transport till arbete, dagis eller liknande. Men äsch, man kan väl gå? Tio mil i snöstorm, uppförsbacke båda vägarna (som när vi på Migrationsverket var barn). Och nya stövlar? Trams! Man kan tälja sig träskor ur en stubbe eller fläta tossor av näver. Så har vi gjort i Sverige i generationer!

Du vill väl bli integrerad, lille vän? Eller förresten, bry dig inte om det. Du kommer ju ändå att bli utvisad till en plats som innebär en stor risk för ditt liv. Men det är inte så farligt. Du har ju en svensk halsduk som du kan försvara dig med. Om man viftar kraftigt med en halsduk eller ett skärp framför sig hindrar man en anfallare från att komma en in på livet. Det har vi lärt oss i en självförvars-workshop på jobbet.

Är det förresten någon mer som stör sig på hur reklam alltid tycks kopplas till fel sammanhang? Direkt under bilden av den utsatta familjen går en reklamsnutt om Digital-TV för bara blah blah blah kronor i månaden. De söta dockorna från ComHem-reklamen representerar lyckliga familjen, som inte behöver bekymra sig om att missa sitt favoritprogram längre. Jag har absolut ingenting emot den här reklamen, annat än att den dyker upp i just det här sammanhanget. Det är samma sak om man läser om någon som haft allvarliga ätstörningar, då kan man ge sig på att det rullar en bantningsannons bredvid.

Reklamsnuttarna måste ju vara scriptade så att de reagerar på någon form av tags, tex. "familj", "ekonomi", "mat" eller vad det nu kan vara. Och så dyker det upp annonser om försäkringar om artikeln handlar om pengar, eller från nåt resebolag om det är de tio finaste resmålen som listas. Det måste ju finnas ett system? Men det kanske vore relevant att manuellt gå in och stämma av vilken reklam som rullar vart. Det är samma sak på TV, i övrigt. Och i veckotidningar. Mitt i en allvarligt stämd dokumentär om att det är svårt att leva upp till ideal får vi reklam om mascara som man blir vacker av, bantningsprylar man blir smal av och choklad som man blir lycklig av. Det passar liksom inte in. Jag fattar att det även här finns ett system; företagen köper reklamtid som de tror passar målgruppen. Biljetter till Disney on Ice säljer säkert bäst om reklamen visas mellan familjeprogrammen. Men det vore faktiskt värt att granska en gång extra exakt vilken reklam som hamnar när. Om nu inte mediekanalerna vill bli dumförklarade, vill säga.

2008-11-08

Just making an observation

Jag hade tenta i fredags, vetenskaplig metod. Det var inte jätteroligt, men förhoppningsvis slipper jag skriva om. När jag inte vet vad jag ska skriva på en fråga, brukar jag gissa och snickra ihop något som ungefär skulle kunna passa inom området som efterfrågas. Med blandat resultat, beroende på vilket ämnet är. I mina humanistiska tentor har det funkat ganska bra, i de naturvetenskapliga något sämre. Jag utgår ifrån att det beror på att naturvetenskap har mindre utrymme för att tänka utanför ramarna. Oftast brukar jag tänka långt utanför och lite vid sidan om själva tavlan. It's a miss-match.

Nedan: ett exempel på vad min tenta (inte riktigt) handlade om. Ut och lev rövare nu, kidz.

2008-11-04

Same same but different

Så var det det där valet, ja. Det har väl knappast någon missat? Den som är riktigt insatt kan till och med satsa en slant på vem som kommer att vinna. Ska det va så ska det va. Även på Cake Wrecks är det valvaka. I like.

Svenska medier verkar ha utsett Obama till sin kelgris. Vilket kanske inte är så konstigt, när alternativet stavas Palin. Det är nästan så att man undrar om hon fått mer uppmärksamhet än det riktiga presidentkandidaten för att avleda uppmärksamheten från att han är... jag vet inte vad. Tråkig? Torr? För säga vad man vill om Sarah Palin, tråkig verkar hon ju inte vara...

Det vore nyttigt för världen om USA vågade ta ut svängarna och rösta på något nytt, istället för det gamla invanda. Och det vore nyttigt för USA. Jag har länge förutspått att that place over there är på väg att implodera, då man stöder sig på en idé om åsikter och värderingar som inte nödvändigtvis delas av befolkningen. Vissa delar dessa åsikter, visst, men långt ifrån så många som Bush och company tycks ha trott.

Om inte annat ska det bli spännande att se hur världen kommer att se ut om that big burger styrs av en typ som på samma gång lyckas vara både socialist, terrorist, vit och svart. [/sarcasm]

Spice up the mix and let the party begin!

2008-11-03

Dubbla odds

Jag måste ringa C. Jag drömde härom natten att hon skulle ha tvillingar. Det var lite... udda.

Är det bara jag, eller verkar alla kändispar i Amerikat ha bestämt sig för dubbla uppsättningar kids? Det måste vara något som går.

Imorgon är det PM-examination, bara roligt i Bullerbyn. Jag har inte orkat läsa och reflektera över den övriga gruppens uppsatsidéer ännu. Har bara skummat igenom dem. Hur som helst kan man alltid lita på att de glada examinatorerna kommer att finna något att peta på i varje text. Jag vet, det kallas konstruktiv kritik (ConCrit eller CC, för de insatta) men jag får ibland en bestämd känsla av att den enda meningen med en utvärdering av det här slaget är att examinatorn ska få tillfälle att kirurgiskt avlägsna varje del som är det minsta rolig, spännande eller intressant från den ursprungliga idén. Kvar blir en torr och skrumpen liten kärna av akademisk tråkighet, som studenten sedan förväntas omvandla till kunskapens vin, att fukta törstande strupar... Nej, men ni förstår vad jag menar. Det roliga är alldeles för komplicerat/luddigt/fel för att kunna rymmas inom en begränsad studie (I get that a lot). Och så rekommenderar de en liten, avgränsad bit. En bit som man som student absolut inte brinner för, varför resultatet ofta blir därefter.

Å andra sidan kan man komma på rätt fina idéer medan man tragglar med det som ofrånkomligen måste göras. Jag hade till exempel antagligen aldrig börjat teckna anywayz om jag inte varit smått uttråkad av mitt B-projekt i serier. Till saken hör att jag även här blivit avrådd från att arbeta med det projekt jag ursprungligen tänkt mig... ack, min ofödda spindelkvinna. I min byrålåda försmäktar hon nu, den arma. Hon äter damm och spinner mörka planer. En dag skall hon bryta sig loss och visa sig för världen. Nåde den som inte tror på henne då!

Mwahahahahaa!!!!!

2008-11-01

Knowledge Pop

Populärkultur makes my allmänkunskap good. Exempelvis hade jag ingen aning om att Grey's Anatomy, TV-serien, refererade till Gray's Anatomy, en känd bok om mänsklig anatomi, förrän jag (åter igen) såg ett avsnitt av Buffy där boken nämndes. I loves populärkulturell insiderhumor. It's the shit.

I övrigt har jag inte blivir Trick-or-Treatead den här helgen. Det har nog bara hänt mig en gång. Små barn knackade på dörren, men jag hade inget godis hemma. Så det var bus som gällde. De små barnen busringer på dörren och springer därifrån. Till saken hör att min ringklocka inte fungerade. Jag tyckte ganska synd om de små barnen, som varken fick bus eller godis. Snacka om childhood trauma.

2008-10-29

Bröst. För att jag vet att ni bryr er.

Mina bröst gör ont. Jag är säkert gravid eller nåt... fast antagligen inte.

Om eller när jag nån gång blir gravid hoppas jag att mina bröst inte växer så mycket, eftersom jag tycker att det är jobbigt att byta BH-storlek. Man måste ju byta ut hela BH-garderoben! Visst, brösten kanske krymper ihop sedan igen, men det är ju inte helt säkert att man kan ha sina gamla BH's för det. Gå ner i vikt för att kunna använda sina vanliga kläder är en sak, men bröst gör ju som bekant lite som de vill när det kommer till storlekar. De är egensinniga på det viset.

Enligt en intressant artikel utfördes i övrigt den första skönhetskirurgin på bröst i syfte att förminska dem, enligt tidens ideal. Detta var på 1890-talet. Den allra första skönhetskirurgin ska däremot ha utförts på penisar, så tidigt som för tvåtusen år sedan. Den gick ut på att återställa förhuden av olika anledningar, bland annat för att få tävla i de olympiska spelen i Grekland. Där fick man nämligen inte lov att vara omskuren. På den tiden tävlade ju som bekant bara män, dessutom var de nakna (som någon kanske minns var det prat om att återinföra dessa regler när OS var i Aten).

Det går alltså mode i både bröst och penisar. Den som till äventyrs involverat sig i debatten om könshårets vara eller icke vara kan alltså lugnt konstatera att mänskligheten var vansinnig redan innan Jesus & Co lunkade runt på jorden.

Vilket får mig att undra om det där med att föra den mänskliga rasen vidare egentligen är en så särskilt bra idé.

2008-10-28

Vrid tiden tillbaka

Har det redan gått tio år? Brandkatastrofen på Backaplan, Göteborg. 1998. Jag var inte där, jag känner inte ens någon som skadades. Min närmaste personliga länk med branden var ett par vänner som tänkte gå, men som aldrig gjorde det. På måndagen hade skolan kallat in kurator och skolpräst för dem som ville prata. Nästan alla kände någon som ...

Jag minns att jag inte riktigt visste hur jag skulle känna. Det var hemskt, så klart. Och det påverkade så många. Men jag betraktade det utifrån, genom tidningar och TV-bilder. Det hade hänt i min stad, på en välbekant plats. Ändå verkade det så långt borta. Tyst minut för brandens offer, någon grät i korridoren.

Tiden gick, och det blev årsdag och minnesstunder för de drabbade. Vi som inte själva varit där eller drabbats personligen började glömma. Livet blev som vanligt igen. Nyår 1998 var jag uppe vid Skansen Kronan och höll på att bli träffad av raketer som ramlat ur sina flaskor vid uppskjutningen och fräste fram längst marken. Fullkomligt livsfarligt, men fantastiskt roligt. Jag hade nog redan glömt.

Och plötsligt har det gått tio år. Bara så där. På fredag är det Halloween igen. Pumpor, häxhattar och festande. Men på lördag är det Alla helgons dag, då tänder jag ett ljus och vaktar det noga. Tio år i livet är så lång tid, men för många känns den 28 november 1998 säkert som igår.

2008-10-27

It's the Cat's Pyjamas, Dearie!

Mitt i finanskrisen gör det glada tjugotalet comeback, i form av en flapper dress (en sådan som förknippas med Charleston och Jazz). Vad de heter på svenska vet jag faktiskt inte, trådklänning kanske? Jag köpte den hursomhelst på Vero Moda, och den var inte röd utan svart. Det står var och en fritt att tolka bilden i bloggen som missvisande reklam.

Hur som haver, det är måndag och därmed även föreläsning, workshops med mera. Dagens tema var observationsmetodik, vilket lustigt nog sammanfattas mästerligt i dagens Sinfest. Föreläsaren hade tråkigt nog inte deltagit i den kurs jag gick för ett tag sedan, där man fick lära sig att den gyllene regeln för en Powerpoint-presentation är att inte skriva för mycket på varje slide, samt att inte använda en mindre teckenstorlek än 20pt. Bråttom hade han också, bläddrade friskt och raskt. Tur att min anteckningsteknik är fantastisk (thanks, old school).

Det är inte alldeles roligt att vara uppbokad schemamässigt hela veckan när man har PM som ska in på torsdag, men det får gå. Har laddat med shoppingrunda samt utelunch med O (kinamat), så jag är så peppad jag kan bli. Typ. Sedan i helgen väntar icke skolrelaterade trevligheter, det är viktigt att ha något att se fram mot. Förväntningssamhället, ni vet.

2008-10-26

Ingen finanskris finns i skooogen!

Ny anywayz i galleriet! Helgens kanske mest fruktsamma projekt, men bättre än ingenting alls.

Helgens mest lönsamma projekt var däremot att flytta över alla mina små spargris-slantar till ett konto med hög ränta. Med tanke på att jag haft dem på ett konto utan ränta alls var det ett rätt smart drag. Eller, för att se det från andra sidan, det var osmart att ha dem på det första kontot in the first place. Jag har för många olika konton, det kan tyckas lite onödigt. Fast poängen är att jag ska kunna sätta över lön på sparkontot och på så sätt "gömma" pengarna från mig själv. Det funkar faktiskt över förväntan bra. Lite på samma sätt som jag tycker att det känns onödigt att köpa något litet om man har en hel femhundring i plånboken, det är så dumt att bryta upp sedeln i småbitar över nån chokladbit eller vad det nu kan vara. Till slut har man bara tjugor kvar, och dem kan man lika gärna lägga på något, för tjugo kronor är ju inte så mycket... snipp snapp, slut på pengarna.

Apropå pengar, eller sedlar mer specifikt, läste jag P'Terry den remarkables Making Money för inte så länge sedan. Som väntat var den rolig och intressant, med ännu ett antal färgstarka karaktärer som äntrat Skivvärldens (Discworld) scen för att stanna. Terry Pratchett skriver samhällssatir lätt förklädd till fantasy. Ett sällan skådat perspektiv på världshistorien och samtiden. När jag blir stor vill jag bli Terry Pratchett. Fast en ung, snygg och kvinnlig Terry Pratchett, helst.

2008-10-24

Läslus 4-evah

Äntligen helg. En alltför tidig start på dagen har gjort mig trött och orkeslös, ack ack. Medan jag väntar på att koffeinet ska sätta in tänkte jag droppa de senaste veckornas skäl till att jag somnat sent om nätterna. Det stavas lästips.

Bok nummer ett (tre nätters läsning) är Isabell Allendes Ödets dotter, en historia om guldfeber, egensinnighet och kärlek. Den unga chilenskan Eliza far till Kalifornien för att söka rätt på sin älskade, som emigrerat några månader tidigare. Jag tyckte mycket om boken eftersom den illustrerar historiska bakgrunder i Chile, England och Kina, såväl som den porträtterar 1840-talets Kalifornien, ett land byggt av guldgrävare och prostituerade. Allende lyckas, som alltid, fånga mig med sitt språk och sina karaktärer.

Nästa historiska porträtt (fyra nätters sträckläsning) lät mig resa ungefär hundra år framåt i tiden och långt västerut (från Kalifornien räknat), till Japan. Den som inte sett filmen En Geishas memoarer har absolut missat något, vackrare filmfoto får man leta efter. Men boken är, som så ofta, mer utförlig. En nioårig flicka från en fiskeby utbildas till Geisha i Kyoto. Hon byter både namn och ansikte, men upphör aldrig att sträva efter sina drömmars mål. Med 40-talets krigsår följer stora förändringar för Geishorna, såväl som för alla andra. Tehusen stängs och kvinnorna sprids ut över landet; efter krigsslutet återvänder de till ett Kyoto där de månghundraåriga traditionerna börjar luckras upp.

Nästa bok på min lista är Jasper Ffordes The Eyre Affair, som antagligen också kommer att hålla mig sömnlös, inte minst för att den jämförts med Terry Pratchett. Låt mig bara säga något om översättare: när jag först såg det svenska exemplaret av denna bok på hyllan blev jag lite sugen, men efter att ha läst de första raderna satte jag kvickt tillbaka den. En kvinnlig karaktär som kallar sin pappa "farsan" kändes alldeles för mycket som om boken hörde hemma i "unga vuxna"-hyllan. Inget fel i det, men absolut inte vad jag ville läsa. Lyckligtvis såg jag en kopia på engelska, som verkar ha ett mer tilltalande språk.

Jag antar att humoristiska böcker måste vara bland de svåraste som finns att översätta, så kan man läsa dem på originalspråket är det nog i de flesta fall att föredra. Jag är inte ute efter att dissa översättare i allmänhet här, jag blev bara så otroligt avtänd av den svenska översättningen (eller, dess första tre meningar).

I övrigt behöver jag en ny bokhylla. Bara helt apropå.

2008-10-16

Befriad

Nej Katrin, du behöver inte vara någon förebild. Men om du inte vill ha den typen av ansvar har du antagligen fel jobb. Du är i någon form en offentlig person (även om det tog mig ett tag att fatta att det var du som tidigare hette Schulman), och är du dessutom anställd av en TV-kanal fungerar du som märkesbärare för det företaget och deras värderingar. Du ska vara programledare, inte oskyldigt intervjuoffer.

Eller, för att dra det ett varv till; with great power comes great responsibility. Offentliga personer har makt, som trendsättare, talespersoner och allmän utfyllnad i veckopressen. Så, Katrin, du har ett ansvar. Det kanske inte står i ditt kontrakt, specifikt, men jag kan lova att det finns med någonstans i Fyrans marknadsföringsplan. Antagligen med fin stil och en snitsig formulering.

Suck it upp och bete dig som folk, eller byt jobb. Det kan kanske även vara av intresse för dig att även om 90% av pojkarna i Stockholm förstår dig, betyder det inte att någon annan gör det. Pojken du kallade bögig ("snygg", enligt Katrin-wiki) till exempel, var han från Stockholm? Eller var han från den grå massa som i folkmun kallas Resten Av Världen?

Om du vill kan jag starta en insamling: Befria Katrin från Ansvar (och återbörda henne till hennes naturliga miljö).

No Love
/Sliven

2008-10-15

Re (t) Usch

Så var det dags att dra det där med retuscherade skolfoton ett varv till. Den här gången har vi fått ett nytt alternativ: den allsmäktige fotografen som retuscherar som s/he/it vill. Snacka om hybris.

Bilden ovan är ett annat exempel på Photoshop gone really bad, ursprungligen hämtat från någon fotograf som erbjöd lite retusch på köpet, tror jag. Men det ser mer ut som ett helt digitaliserat Illustrator-jobb. Ett läskigt sådant. Samt taskigt utfört. Men föräldrar som köper barn som skönhetsdrottningar-konceptet kanske gillar idén? Eller, congratulations! Your new virtual baby has arrived!

2008-10-14

Sliven Pimpar

Det har blivit dags att pimpa ett par roliga bloggar som jag tycker förtjänar uppmärksamhet för att de lyser upp min tillvaro. Först ut är Photoshop Disasters, som precis som namnet antyder handlar om bildretuschering som gått riktigt, riktigt fel. Vad har till exempel hänt med Demi Lovatos haka? Eller med den allmänna känslan för perspektiv?

Det senare kan man för övrigt även fråga sig om bilden till den här artikeln. Bara för att man talar om att bilden är ett montage är det inte OK att slarva med vinklar och skärpa!

Photoshop Disasters är full av galna exempel på dålig redigering, bortklippta personer och bilder där klonstämpeln fått styra. Mycket nöje!

Nästa blogg på listan är mumsiga Cake Wrecks. Där kan man se exempel på både extremt dåliga och ofattbart fantastiska tårtdekorationer. Och då talar vi huvudsakligen om tårtor som ska föreställa professionella, dina egna misslyckanden i köket går i princip säkra. Om du inte väljer att skicka in dem till bloggen, vill säga. Bilden på min Barbierosa födelsedagstårta har således inte förärats en plats på Cake Wrecks, och för att vara amatörmässigt gjord måste jag säga att jag ändå var rätt nöjd med den.

För tillfället är jag nyfiken på om det finns något inlägg rörande tårtan på bilden, som sägs ha skickats från Explorer-gänget till Firefox-gänget då de uppdaterade webbläsaren förra hösten. Tydligen var tårtan uppskattad, för det sägs att de fick en till när Firefox 3 släpptes. Generösa typer, webbutvecklare.

För fler intressanta lästips, kika på min länklista. Have fun, kids!

2008-10-12

The winner is...

Veronica Maggio har en wannabee i Syndsvall. Veronica Maggios wannabee har en egen fanclub. (Du vet vem du är.)

I alla fall. Mina mobilkamerabilder blev som synes inte helt... tydbara... alls, men hursomhelst ser man ju att det var roligt. Och glatt! Eller, det var roligt och glatt för den lilla klick som dansade på scen i alla fall. På ST.nu finns en video som indikerar att resten av publiken verkade rätt... avtända. I'm used to more action!

Modevisningen tyckte jag lämnade en del i övrigt att önska, men Top Model-påverkad som jag är är det klart att jag är bortskämd. Och det var ju faktiskt inte modellernas fel att jag inte blev heltänd av vad jag såg på Catwalken. Showen som helhet hade i övrigt mått bra av en konferencier, ni kan anställa mig nästa gång så styr jag upp det åt er. Lovar.

Om jag inte hunnit flytta hem innan dess, vill säga. Jag känner på allvar att det börjar bli dags. Det händer så lite här. Torget är helt dött och övergivet en fredagskväll i oktober, inga glada kompisgäng på väg till nån klubb, inga omslingrade par på väg till eller från nån föreställning. Inte ens en kö utanför (den helt tysta) puben. Det är så fel! Nu har jag gjort den här stan, det är dags att dra vidare. Ni har varit en underbar publik. ;p

I övrigt förstår jag inte riktigt Bloggy (where's the FAQ, dammit?) och mitt Internet går ner en gång om dan. Tur att jag har mobilt bredband också. Once an addict, always an addict. Peace and löööve.

2008-10-10

Trygghetsspray

Jaså, är pepparspray olagligt? Och nu vill vissa legalisera den? Jaha. Varför då, kan man fråga sig, när det redan finns fina sprayer på marknaden, som dessutom är lagliga? Det finns såna som färgar, men även såna som stinker. Bokstavligen, alltså.

Vad är det som är så särskilt med pepparspray? Jag måste fullständigt ha missat det tåget. Farligare, får man förmoda, eftersom det är olagligt. Tja. Hårspray är också skadligt, om man sprayar det rakt i ögonen på någon. En stilettklack kan bli ett dödligt vapen, rätt använd. I'm just saying.

Visst är det trist när så många behöver en spray eller ett överfallslarm i väskan för att känna sig trygga. Att legalisera ett potentiellt farligt föremål (vapen?) låter som ett försök att behandla på ytan men inte på djupet. Jag tror inte att man känner sig tryggare bara för att man äger ett vapen (se bara på USA). Kanske blir man istället mer nervös och hetsig för att man vet att man har ett farligt föremål i väskan? Och tänk om man skulle råka glömma det hemma?

Då tror jag att självförsvarskurser är ett bättre alternativ. Det handlar fortfarande om att behandla symtomet, men jag tror att det är en bättre metod för att på det hela taget höja självförtroendet hos den som känner sig nervös, än att erbjuda honom eller henne (eller henom) någon form av vapen. Sig själv glömmer man ju för övrigt sällan hemma i fel väska.

2008-10-09

Fredagsförväntan

Nu ska vi leka:

* Grab the nearest book.
* Open the book to page 56.
* Find the fifth sentence.
* Post the text of the sentence in your journal along with these instructions.
* Don't dig for your favorite book, the cool book, or the intellectual one: pick the CLOSEST.

På så sätt fick den logiska positivismen stort inflytande på den anglo-amerikanska filosofin och vetenskapsteorin ända till slutet av 1950-talet.
ur Samhällsvetenskapernas förutsättningar, Nils Gilje och Harald Grimen

You know the drill: kopiera. Gör. Klistra in i blogg. Linda vet hur det ska gå till!

I morgon är det fredag, jag och El Padre planerar att gå och se Veronica Maggio. Gillar båda hennes plattor, så det ska bli kul att se hurdan hon är live.

Fast om man ska tro på Micael Dahléns teori om att man är lyckligare så länge man ser fram mot något än sedan, när man faktiskt får eller upplever det, så antar jag att jag kommer att vara lite småberusad av lycka ända tills hon går på scen, då? Eller va?

Men själva upplevelsen måste väl i viss mån ändå motsvara den förväntning man har? För om den inte gör det, om Veronica till exempel sjunger falskt eller faller av scenen eller så, så blir jag ju grymt besviken. Kanske till och med lite deprimerad. Och då blir ju effekten ungefär samma som vid jojobantning: det går upp och ner, fast mest ner. Med resultatet då, talar men om vikten går det väl mest upp, kanske.

Snälla Veronica, försök att inte falla av scenen. Jag tror att även du skulle bli otillfredsställd vad gäller förväntningar då, nämligen. Gå och lägg dig nu, och vila rösten. Vi ses imorgon. Natti natt!

2008-10-08

Ty så roar mig att skapa!

Jag har fått ett kreativt ryck igen. På tiden, kan man tycka; jag har legat i skaparkoma hela sommaren och inte åstadkommit ett smack. Till höger ett exempel på min yrvakna kreativitet, ett långt silverhalsband fick tjäna som modell i mitt spontana photo-shoot. Eftersom det är roligt (och tacksamt) att leka i Photoshop kan man se en variant av samma bild här i mitt webbgalleri. Just a little something, courtesy of Moi.

Och nej, jag låter inte min nyfunna energi gå till spillo. Jag har skisser på gång, hoppas kunna skicka in lite material till kreativt projekt no. Uno (Top Prio) nu i veckan. Konceptskisser, mest, men ändå något.

Man kan fråga sig hur det kommer sig att jag jobbar så mycket med spelkortsdesign? Det kanske är en trend just nu? Man kan även fråga sig hur länge denna inspirations-boost kommer att hålla i sig. Lägg en beställning nu för att ta reda på det! *snerk*

2008-10-06

Källarmonster

Höstlöv gör sig bäst mot klar himmel. Vilket betyder att ja, det har äntligen slutat regna. Trots denna glädjande nyhet känner jag förkylningsvarningens alla klockor ringa; det är feber på gång. Vilket betyder sängläge, varm dryck (valfri) och fjärrkontrollen i ett fast grepp.

Alternativt maratonsittning med valfri DVD-box, där kan jag välja mellan Angel eller Pushing Daisies. Eller varför inte lite av varje? Sedan kan jag feberdrömma ihop en intressant crossover, där Angel modigt bekämpar pajätande hundar som man absolut inte får röra. Crossovers är roligast när de inte matchar varandra särskilt bra. Senast fantiserade jag ihop ett mellanting av Hush från Buffy och Blink från Doctor Who.

Om ni hade fantiserat ihop något sådant hade ni också tyckt att det är läskigt att gå ner i källaren numera. Jag lovar.

Fast det är klart, om man väger otäcka statyer mot möjligheten att David Tennant skulle kunna springa runt i min källare för att bekämpa sagda otäckheter, så vågar jag nog gå ner i källaren för att boka tvättid ändå, lite lagom entusiastiskt sådär. Idag också.

2008-10-04

anywayz...

Det regnar fortfarande. Antagligen kommer det att regna hela oktober. För att det kan.

Ett sätt att pigga upp mörkret och vätan är nya anywayz, som går att läsa i sin helhet här. Jag har inte tecknat anywayz i fullformat på alldeles för länge, det känns desto roligare att äntligen få ihop något nu. Fast det känns för all del rätt surt att aldrig "ha tid" med en serie vars grundtanke är att den ska ta så kort tid som möjligt att teckna.

Kuriosa: anywayz såg ursprungligen dagens ljus våren 2005, då jag höll på med mitt projektarbete i Hofors (en serie som heter motvind, närmare beskriven i motvindbloggen). Projektarbetet började tära lite på mig, och jag insåg att självinspirerade klotterserier var mycket roligare att hålla på med (aren't they always?) än det jag egentligen skulle göra. Det blev både färdigt projektarbete och ett antal anywayz-sidor i slutändan, men det är den sistnämnda som levt kvar som ett pågående projekt. En mix av navelskåderi, fjärilar, Ninja Wrestle Monkeys och humor. För att jag kan.

Nu ska jag ta mig samman och trava bort till O, för lite extra värme i höstrusket.

2008-10-03

I've kissed a girl.

It wuz nothin' special. Däremot tycker jag att Venetian Princess har skruvat till den där låten riktigt bra.



På med stödstrumporna, det svänger ju!

Jag lovar, det är sånt här man går igång på efter tre dagars regnväder och en heldag med hemtenta. Eftersom kurslitteraturen kom igår eftermiddag var det inte heeelt lätt att kolla upp referenser till alla fina fakta jag skrapat ihop. Oh, well. Nu är det fredag, och jag ska unna mig lyxen att göra ingenting alls in oh, so many ways.

... är inte Kate Perry rätt lik Emily Deschanel, förresten? Hon i Bones?

2008-10-02

I övrigt...

En kurvig kvinna vinner America's Next Top Model. Vi skriver år 2008. Yay?

Whitney var inte min favorit, jag trodde på Anya. Men min favorit brukar ju å andra sidan inte vinna. Jag undrar hur länge Top Model kommer att hålla på? Nu kommer ju en ny modelltävling för killar och tjejer, Make me a Supermodel. Jag skulle vilja se den där tävlingen de hade för några år sedan, där de tävlande fick jobba på riktigt. Den som fick minst antal bokade jobb, eller tjänade minst pengar, åkte ut. Jag har för mig att en svensk kille var med i den showen. Men var den brittisk eller amerikansk?

Det regnar, regnar, och regnar lite till. Jag borde sova, men min dygnsrytm är upp och ner. Tur att jag inte ska upp någon särskild tid imorgon. Kudden, vän i nöden, börjar dock kännas ganska lockande. Ljuva Oktober, jag tror att du har vattnat var kvadratcentimeter av denna stad vid det här laget. Kan du vara så vänlig att lägga av?

2008-10-01

Här Går Jag

Visst känns det lite som en storm i ett vattenglas, men jag tycker ändå att en variation bland trafikskyltarna verkar trevlig. Sedan kan man ju tycka att det riktigaste i sammanhanget vore en mer ikoniserad figur utan särskilda kännetecken. Men då landar man i det faktum att figuren kommer att tolkas som en man ändå, enligt rådande norm. Det finns ju exempelvis så oändligt många fler streckgubbar än det finns streckgummor.

Nu är det höstrusk extrordinare häruppe. Cyklade hem i ösregn efter jobbet igår, känner mig hängig och eländig idag. Huvudet tycks fullt av våt ull. Som baksmälla, fast utan den roliga festen. Lägg till det ett (för all del intressant) möte, där man ska hålla god min och inte gäspa sig fördärvad. Nej, hösten är mysigast om man är inomhus och därtill torr om fötterna.

För att komma i form igen dricker jag starkt kaffe och läser den nyfunna pärlan Skadi. Läs. Skratta. Förfäras.

2008-09-30

Slut på September

Höst höst höst, gula löv överallt och kallt. Men titta, en rolig tävling med illustrationstema! Nice.

En vacker dag, när jag har mindre plugg, tentaångest och jobb att se fram mot, ska jag sätta tänderna i mina tvåhundrafemtioelva kreativa projekt. Ser fram mot det. Just nu måste jag dock koncentrera mig på Art Nouveau, Art Deco samt strategisk planering. Samt springa till jobbet om... 45 minuter.

Nåväl. Funderade på det där med mode och bloggar... till höger en bild av min karaktär anywayz i en utstyrsel hon "aldrig" skulle ta på sig. Inte för att hon inte gillar raffsets, utan för att de med stor sannolikhet skulle falla av. Det är inte lätt att vara en streckfigur på Tha Catwalk. Det är inte lätt att vara modebloggare heller, tycks det mig. Finns det någon grupp som är mer utskälld i bloggosfären?

Kreativt projekt no. ett är ett skissförslag som jag (typ) har börjat på. Top Prio på det jobbet. Top Prio även på tentan på fredag, synd bara att jag inte fått tag på den mest relevanta boken än... Jag gillar organiserat kaos, men Uni är mest bara rörigt. Ingenting fungerar och ingen vet varför, som det stod på de där klasströjorna man kunde köpa en gång i tiden. Those were the days.

2008-09-28

Dagens Diva

It is only the modern that ever becomes old-fashioned.

Eftersom jag fick någon sorts erbjudande om att (ansöka om att) bli modebloggare kände jag mig nödd och tvungen att gå igenom mina tidigare inlägg. Jag skriver väl inte om mode?

Handen på hjärtat och någon minuts research senare finner jag finfina alster om skor, konsten att matcha en cykelhjälm, dålig retusch, Top Model, mera skor och även skor. Jag gillar skor.
Fashion is what one wears oneself. What is unfashionable is what other people wear.

Ovanstående är ett citat som jag upprepar gärna och ofta; men hur väl skulle en sådan insikt och åsikt stå sig i konkurrensen om läsarna?

Kan man vara cynisk, motströms samt envist hålla på att det heter second hand och inte vintage om man ska vara modebloggare? Mode och mode förresten, de mest framgångsika bloggarna som faller i denna kategori skriver väl även om annat än mode?

A fashion is merely a form of ugliness so unbearable that we are compelled to alter it every six months.

Å ena sidan... å andra sidan skulle min nya planerade serie illustrationer, som är en sorts hyllning till mina skor, passa bra in i modetänket. Så nej, jag gråter inte om någon kallar mig modebloggare. Icke heller rynkar jag på näsan eller fnyser. Jag ställer mig däremot frågande till om alla mina (två) läsare ivrigt surfar in här för att få följa mina modegurutips.

Så, vilka skor eller vilken outfit vill ni se först? Kom ihåg att vänta er det oväntade.

Samtliga citat av Oscar Wilde

Den opatriotiska Feminismen

I Amerika ses det som feminint att vara intellektuell, menar Susan Faludi (författare till Backlash) i en artikel i DN. I sin nya bok berättar hon om hur en koppling mellan terrorism och feminism dykt upp i den amerikanska debatten efter 11/9. Hur den amerikanska "urmyten", att starka män räddar svaga kvinnor, skakats efter detta datum, samt hur kön blir viktigare än klass i amerikanska diskussioner.

Det hela låter först alldeles vansinnigt, men ju längre jag läser i artikeln, desto mer verkar bitarna falla på plats. I den pågående presidentkampanjen, säger Faludi, är det exempelvis

"...viktigt för presidentkandidaterna att inte framstå som intellektuella, eftersom det kan förknippas med en bokläsande femininitet. Barak Obamas motståndare kallar honom för "fjompig", en kille som "inte kan bowla". Feminin, helt enkelt, fastän det handlar om klassfrustration, eftersom bildning är överklass och bowling är en arbetarklassport."

Feministerna får skulden i konflikter som egentligen handlar om klass, helt enkelt. Och det låter ju faktiskt väldigt amerikanskt. Jag blir sugen på att läsa Faludis bok, men även nyfiken på hur svenska politiker framställer sig själva inför ett val?

Bilden jag får upp rent spontant är att alla de blå är ekonomer, alla de röda är stolta arbetare som jobbat sig upp. Alla talar de om skolan (samt vården och omsorgen, såklart) som en kärnfråga. Men intellektuella? Framstår de som det? Det enda parti som jag på rak hand kan anse vara "intellektuellt" är Fi. Eftersom jag vet att de haft massivt stöd från kvinnliga författare, reportrar, tecknare etc etc. Och ... kanske är det ändå lite "farligt", lite hotfullt, att vara intellektuell, även i Sverige? Lite feministiskt, sådär. Pink is the new red.

Läs för övrigt de alltid lika aktuella samhällskommentarerna i Sinfest. Always nailing it down!

2008-09-25

Top Twin

Är de inte väldigt lika? Fatima från Top Model 10 och Hawa från Top Model Stockholm. Pannan. Figuren. Fast jag tycker att Fatima är strået vassare, utseendemässigt. Näsan. Hållningen.

Jag såg inte gårdagens avsnitt (damn you,work!), så jag vet inte riktigt hur ställningen ser ut i ANTM, men visst vore det lite lustigt om Fatima vann? Bara för att de är så lika. Hawa låg väl också risigt till under en del av tävlingen, vill jag minnas. Fatima could still shape up.

Eller? Roligare ändå vore det förstås om plus size-modellen vann, men det är nu som det är. Plus size är för övrigt, även om det är ett fånigt begrepp (det borde snarare vara normal och skinny size) långt mycket bättre än "mullig modell". Det senare låter som en modell som äter för mycket choklad, medan plus size får mig att tänka på det faktum att människor kommer i olika storlekar. Utan att för den skull vara tjocka.

Intressant var dock att designern i tisdagens avsnitt både tyckte att plus size modellen Whitney var för stor (42), och att Fatima var för liten (32). Trist att hon bara tog sig tid att påpeka detta för Whitney, dock.

Johnny skriver också om Top Model, plus size med mera här. Jag kan inte annat än hålla med om mycket, särskilt som jag fick nys om "hångelskandalen" i Norska Top Model. Alla "kunde" protestera, men den enda som gjorde det åkte ut. Enligt artikeln.

Grundregeln för bilder som ska vara avklädda eller på något vis sexiga är väl ändå att fotograf och kamerateam får modellen att känna sig bekväm? Hon/han måste ju kunna utföra sitt jobb. Tycker annars att de brukar vara ganska sympatiska i Top Model-sammanhang då det kommer till den typen av fotograferingar. Det låter som om det Norska teamet var grymt oprofessionellt.

2008-09-23

Rules of the Game

En liten reklamlänk dök upp på min LJ. Den pekade till en sajt där jag kunde få lära mig någonting som kallades The Game. Eftersom jag händelsevis sett en intervju med några Mystery Method-snubbar i dagens Doctor Phil (ja, jag vet. The things telly can teach ye, eh?) var jag förberedd på vad sidan skulle innehålla. Kom igen nu killar, nu skaffar vi lite stil och självförtroende så att vi får ligga dejta lite! Hepp!

"The Game" syftar alltså på dejtingdjungeln, sajten i fråga säljer någon sorts självförtroende-koncept med, föreställer jag mig, one-liner workshops och djupa aftershaggdiskussioner. På sajtens blogg levereras råd och tips i bästa Fråga Malena-stil, av någon anledning varvat med bilder på halvklädda tjejer. To keep up the moral of the troops, I'm sure.

Jag minns att jag läste nåt om det här för inte så länge sedan, och det som slog mig redan då var; är inte det här bara en maskuliniserad rip off av The Rules? Ni vet den där boken som var i ropet för typ tio år sedan. Om en kvinna gör si, säger så, aldrig ringer först och absolut inte ligger förrän på tredje dejten kommer hon att vinna det ultimata priset; 24 karat på ringfingret! (Är det vänster eller höger?) Åh, och Mister Right, såklart. Han kommer på köpet. Kort sagt, en ultra-amerikansk regelbok om vad en kvinna bör och inte bör göra för att få en äkta hälft på kroken. En manlig bekant läste The Rules, i ett försök att förstå kvinnors psyke. Jag öppnade boken, gäspade, och tappade bort den. Ungefär i den ordningen. Om ett förhållande går åt skogen för att man ligger på första dejten var det nog inget fantastiskt förhållande to be, resonerade jag. Resonerar fortfarande.

Hursomhelst. Läser i sajtens (som i övrigt heter Charismatic Relationships) blogg, får till min stora förundran veta att en PickUp Artist inte alls kör runt i en Pickup och sjunger. Där ser man.

Dr Phil (som bland annat lovordats av Bob Ricci) frågade i kvällens program kvinnorna i publiken vad de tyckte om att killarna som tränat Mystery Method faktiskt övat innan de gick ut och raggade. Med blandat resultat, beroende på vilken gäst som just intervjuats i studion. Men kom igen, alla övar väl på något sätt? Vissa tränar social kompetens på (overpriced?) workshops, andra skaffar den IRL. Själv övar jag online, because I'm Geeky like that.

Däremot skulle det inte vara så kul att veta att man var den som killen övat . Warm up for the real thing, liksom.

Skummar igenom resten av bloggen. Det känns som att läsare av The Game och läsare av The Rules förtjänar varandra, happily ever after.

The End?

2008-09-21

Thou Shall Not!

Linda gillar inte böcker eller folk som talar om vad man bör och inte bör göra innan man dör. Och jag förstår så väl vad du menar, Linda, men jag måste ändå säga att Rickard Wilsons bok om 101 saker du INTE måste göra innan du dör är en söt replik till det överflöd av böcker som i mitt tycke är mycket värre; XX saker du måste uppleva, filmer du måste se, böcker du måste ha läst.

Ingen "måste" simma med delfiner. Många skulle säkert finna det direkt otrevligt. Likaledes "måste" man inte ha läst Krig och Fred, Kafka eller Sagan om Ringen. Mycket av det som man, enligt vissa, "måste" testa är säkert grymt överskattat. Å andra sidan har jag aldrig simmat med delfiner, så vad vet jag?

Läste i övrigt en underbar intervju med Majgull Axelsson, som anser att "Det finns en övertro på biologin". Jag instämmer. Det känns uppenbart inte minst i denna artikel om regnbågsbarn.

In other news har jag äntligen fått hem P'Terry den remarkables bok Wintersmith. Nu behöver jag bara komma på ett sätt att sträckläsa hela natten, men fortfarande orka upp imorgon bitti. Några tips?

2008-09-17

Electrolux suxx

I slutet av maj skickade jag in ett bidrag till en annonstävling. Deadline för tävlingen var satt till första juni, jag slängde ihop ett bidrag som jag blev rätt nöjd med och skickade in det. Hela sommaren har jag uppmuntrat vänner och bekanta att gå in och rösta på mitt bidrag, hela sommaren har jag likaledes varit osäker på när det egentligen var tänkt att tävlingen skulle avgöras. Det stod nämligen inte, men har man skickat in ett bidrag och ändå gjort sig besväret, vill man såklart veta när och hur vinnaren ska presenteras.

Nu har Electrolux, som håller i tävlingen, ändrat i reglerna och öppnat tävlingen igen. Möjligen för att de inte tycker att de fått in tillräckligt många eller bra bidrag. Jag tycker att det är rätt fult av dem. Not cool, Electrolux!

Såhär är det. Högsta vinsten är att få vara med och utforma en annonskampanj utifrån det bidrag man skickat in. Ursprungligen angavs även att de tio bidragen med flest röster skulle vinna varsin dammsugare.

De bidrag som kommit in hittills är, i mitt tycke, av ganska låg kvalitet. Jag kan förstå om Electrolux inte tycker att de vill använda något av dem för en stor kampanj (utom mitt då, som de naturligtvis borde vilja använda!), men den här lösningen är varken juste, sjyst eller schysst. Får man inte in en värdig vinnare så är det väl bara att avsluta tävlingen, tacka så mycket, dela ut ett antal dammsugare (tröstpris), och sedan starta en helt ny tävling! Samt att se till att denna nya tävling presenteras på ett sätt som ger den mer uppmärksamhet.

Det är inte coolt mot dem som redan skickat in bidrag att ta upp tråden på det här viset. Vill ni inte ha min bild, fine, men både jag och andra kunde ju finslipat våra idéer under sommaren och skickat in något snyggare, vassare. Det står för all del ingenstans i reglerna att man inte får tävla med flera olika bidrag, men... orka. Värt att notera är även att den "återinvigda" tävlingen varken har deadline eller angivet datum för presentation av vinnaren. Att de tio bästa får en dammsugare har man tydligen plockat bort. Tydlig kontaktinformation till ansvariga för tävlingen finns för övrigt inte heller.

Spela rent spel, Electrolux. Det har ni väl råd med, ni som ska ha så bra dammsugare? Skicka för övrigt gärna en snygg dammsugare till mig, jag tycker att jag är värd det.

2008-09-15

Pappa Pia, I know who I am

För ett tag sedan var jag och O och såg Mamma Mia, filmen. Den var såklart härlig, glad och trallvänlig; helst hade jag velat göra en Agnetha och ställt mig upp och skrålat med i låtarna. Det är en av de få filmer jag sett där publiken applåderat efteråt (filmfestivaler borträknade). Jag tyckte mycket om filmen, men måste säga att grundtemat stör mig. Flicka känner inte sin biologiska pappa och måste desperat ha reda på vem han är för att hon inte ska behöva känna sig "halv". Här talar vi alltså om en flicka som, bevisligen, vuxit upp i ett medelhavsparadis med en kärleksfull mor, men nej; hon måste veta vem pappa är. (Vad hon skulle gjort med sitt liv om hon inte funnit mammas gamla dagböcker är en fråga som osökt dyker upp i huvudet.)

Visst, jag kan förstå att flickan är frågande. Nyfiken. Men "halv"? Jag har en "för det första"-sats och en "för det andra"-sats som slåss om att få komma först, but here goes: För det första, man känner sig inte nödvändigtvis halv eller delad bara för att man bara känner en av sina biologiska föräldrar. Tro mig, jag vet. För det andra, om det nu skulle vara så katastrofalt och smärtsamt att inte känna till en förälder, borde det inte då ses som fruktansvärt omoraliskt att adoptera barn, som kanske aldrig får möjligheten att få reda på sin biologiska bakgrund?

Jag tycker att det där med biologiskt föräldraskap är grymt överdrivet. Adopterade som åker tillbaka till sina "ursprungsländer" har jag en förståelse för, eftersom det handlar om mer än att leta reda på föräldrar; vissa vill få en känsla för kultur och bakgrund, åter andra åker säkert aldrig tillbaka. Men när jag ser vuxna människor sitta och beklaga sig i Doktor Phil-soffan för att de inte har en aaaaning om vilka de är, vill jag bara säga; get over it! Det bästa i Mamma Mia var ju såklart att de gav blanka fan i DNA-test. Tre pappor måste ju vara roligare än en!

Detta resonemang leder mig osökt in på ett annat ämne; filmen Patrik 1,5. Den vill både jag och Los Padres se. Jag har en känsla och en förhoppning om att den filmen ska bli en ny Fucking Åmål (en annan applåd-film), en attitydsförändrare. Lemhagen brukar ju vara bra.

... i övrigt tycker jag att det verkar vara väldigt mycket Skarsgårdar överallt. Om jag skriver en bok om mitt liv, som sedan blir film, kan man ju ge sig den på att filmen kommer att krylla av dem.