I DO IT MY WAY
 I DO IT MY WAY I DO IT MY WAY

2008-08-08

Svärta och paljetter

Ikväll, just nu, ger Broder Daniel en avskedskonsert i Slottskogen. Jag önskar att jag var där. Delvis för att jag längtar hem, men mest för spelningens skull. Work, stjärnor och svärta, typisk tonårsmisär och ångest noir, i alla fall för mig. Jag har en del musik (inte bara BD) som jag starkt förknippar med de där åren, en känsla av gryningsgrå vårvinter som liksom aldrig vill ta slut, en längtan efter att livet äntligen ska explodera i ett hav av färger.

Passande då att jag sitter högt uppe i norr och har technicolour-ångest, en slags rädsla för att sommaren ska ta slut. Hösten lurar runt hörnet, inte riktigt inom synhåll, inte riktigt än, men tillräckigt snart för att soldyrkarna ska svepa badlakanet om sig och huttra. Rysa. Ropa nej, nej, vill inte, nej. Vill ha Brittsommar, Indiansommar, kalla det vad du vill-sommar, sol.

Ikväll spelar mina tonårsidoler i Slottskogen, inte alls långt ifrån den lägenhet jag kallar hemma. Jag önskar att jag var där.

3 kommentarer:

Amanda 's k a n d a l i s m' sa...

Det är hårt, det är så jävla hårt att inte vara där.

Annika sa...

Jag känner igen mig i varje ord du skriver.

Sliven sa...

Amanda: Indeed, det gör ont.

Annika: Om silverscreenmelankolisk var ett ord, skulle Broder Daniel vara silverscreenmelakoliska.