I DO IT MY WAY
 I DO IT MY WAY I DO IT MY WAY

2008-09-02

Minority diet

Jag har aldrig bantat. Hence, I am a minority. Enligt diverse studier och medier har den genomsnittliga kvinnan bantat någon gång i sitt liv. Även män bantar, såklart, men tydligen bantar kvinnor i genomsnitt mer. (Som om någon skulle finna det påståendet svårt att tro på.)

Har just sett Studio Belinda, som bland annat handlar om Belinda Olssons försök att komma i form under hösten, med träning, bättre kost och mindre godis efter vad jag förstår av hennes blogg. Och det låter ju bra. Belinda bantar inte heller, om man med bantning menar att följa en strikt diet (vetegroddar och keso), bara äta kosttillskott (pulverdiet) eller inte äta alls, med målet att tappa så mycket vikt som möjligt.

Visst, jag har medvetet försökt gå ned i vikt, börjat träna, lagt om min kost ibland, men jag har aldrig köpt ett dietkoncept i stil med GI, Atkins eller Bara Äta Frukt som jag sedan kört stenhårt i X antal veckor. Det närmsta jag kommit är att föra matdagbok i nästan en hel vecka åt gången. Kan vara bra om man vill hålla koll på vad man egentligen äter, men jobbigt att syssla med i längden. Ett tag försökte jag även med efterrätt varje dag, eftersom jag läst någonstans att en (liten) sötsak efter maten skulle motverka sötsuget man kan få på kvällen. Med efterrätt, inget godis, alltså. Jag tror inte att det funkade så bra. Äppelcidervinäger har jag också testat, dock inte som kapslar. Huruvida det faktiskt ökar förbränningen eller inte vet jag egentligen inte, kan inte påminna mig att jag sett någon effekt. Däremot är jag en av de (få?) som tycker att äppelcidervinäger utspätt i vatten är gott som måltidsdryck.

Det är skillnad på att Banta och på att Gå Ner i Vikt. Bantning har en negativ klang, och utlovar en period fylld av "Du får inte". Gå Ner i Vikt är mindre komplicerat, eftersom det oftast inte kommer med något färdigt koncept av typen "inga kolhydrater", utan snarare förespråkar det enkla; mindre mat och mer motion. Väljer man att påbörja en specifik diet krävs dessutom en enorm motivation, om man nu inte har turen att hitta en diet som enbart består av saker man gillar. Och hur många dieter gör det? Själv skulle jag inte säga nej till den Lax och Avocado-diet jag en gång hörde talas om, men hur långt ska man dra det? Till frukost vill jag ha smörgås och kaffe, inte avocado. Eller äpplen, för den delen. Så där spricker den bantningskuren.

När jag började träna (efter att äntligen ha funnit en träningsform som var kul nog för att jag skulle idas träna regelbundet), gick jag ner i vikt. Däremot bantade jag inte. Jag levde på pasta (kolhydrater), åt choklad (sockerchock) och festade mycket (flytande kolhydrater). Troligtvis hade jag gått ner mer om jag valt annan kost, men det är inte det som är poängen. Poängen kommer i nästa stycke.

Det gäller att hitta det som funkar för en själv. Jag tror att det i många fall är lättast att se på vad man äter idag, och fundera över hur man kan förenkla eller förbättra den rätten utefter sina egna idéer om nyttighet. Kan man byta ut grädde mot något mer fettsnålt? Extra sallad istället för pasta? Frukt till mellanmål? Fisk istället för kött? Med mindre förändringar kan man hitta en vardagskost som inte skiljer sig så mycket från den vanliga, och som därför är lätt att hålla fast vid.


Jag har sett veckomenyer från Viktväktarna, Hare Krishnas veganrestaurang och diverse andra ställen. Gemensamt för dessa är att de ligger väldigt långt från vad jag normalt skulle äta, samt att de är väldigt komplicerade. Detta har övertygat mig om att de som går ner i vikt efter att ha följt denna typ av menyer inte förlorat kilon på grund av vad de ätit, utan snarare som en följd av att ha jagat runt i jakten på ingredienser. Jag vet inte vad hälften av grejerna i veganmenyn är, än mindre vart jag ska få tag på dem.

Blir mina barn veganer, kommer jag glädje att överlåta allt köksarbete till dem. Maten är säkert god, så länge man slipper jaga och laga den själv.

.

5 kommentarer:

Jah Hollis sa...

Jag läste en artikel på kulturen i Sydsvenskan för att tag sedan om kvinnor och mat. Kvinnan som skrev artikeln menade att ingen av hennes vänninor hade en problemfri inställning till mat.
Alla hade något de aldrig åt, inte för att de egentligen inte gillade det, utan för att det på något vis inte var bra för vikten eller figuren eller vad det nu var.

Jah Hollis sa...

PS. Jag gillar teckningarna du illustrerar dina blogginlägg med. DS.

L.Patrik W.Johansson sa...

Själv äter jag inte kött (sedan 1989) men äter all slags fisk. Kolla comicspace.com de letar ibland nya tecknare där, har tecknat när jag var yngre som alla andra, berömdes för viss begåvning, men gillade musik mer, länken är från HeavyMetal.com, troligen världens bästa illustrerade magasin vad gäller både tecknare och manus.
Nu för tiden är red. Kevin Eastman vars fru Julie Strain samarbetat med tidningen minst 15 av dess 30 år. De samarbetade så bra så de fick en unge ifjol...
(Tips om knuff, se ämnet du skriver om i sök, länka någon eller alla du tycker skriver om det ämne du nyss skrivit om så blir det fart på knuffomaten)

Be well,
LordParzifal

Shirouz sa...

Jag har en gång försökt följa en kost men den innebar, precis som du sa, att jag var tvungen att jaga som en osalig ande efter ingredienser. Därtill så skulle man äta lika mycket grönt som en ko normalt sett tuggar i sig på en förmiddag. Jag höll ut i två dagar sedan kände jag hur mina öron långsamt började växa och anta en slokande look, ungefär som på en kanin.
Jag tror mer på att äta med förnuft och röra på sig för att det är roligt, definitivt.

Sliven sa...

Jah Hollis: Tack för titten!
Trist för folk som har det så, man skulle önska att de åt vad de ville, men istället kanske hittade en träningsform de verkligen gillade, om de nu vill tänka på figuren.

L.Patrik W.Johansson: Tack för tipset, jag har ett konto där, men det var länge sen jag uppdaterade.

Shirouz: Sloköron är väl kanske inte direkt det man är ute efter, om man äter för att förbättra sin figur. Hoppas du hittade någon mat som stramade upp öronen. Plastikkirurgi är ju så dyrt.