I DO IT MY WAY
 I DO IT MY WAY I DO IT MY WAY

2008-09-28

Den opatriotiska Feminismen

I Amerika ses det som feminint att vara intellektuell, menar Susan Faludi (författare till Backlash) i en artikel i DN. I sin nya bok berättar hon om hur en koppling mellan terrorism och feminism dykt upp i den amerikanska debatten efter 11/9. Hur den amerikanska "urmyten", att starka män räddar svaga kvinnor, skakats efter detta datum, samt hur kön blir viktigare än klass i amerikanska diskussioner.

Det hela låter först alldeles vansinnigt, men ju längre jag läser i artikeln, desto mer verkar bitarna falla på plats. I den pågående presidentkampanjen, säger Faludi, är det exempelvis

"...viktigt för presidentkandidaterna att inte framstå som intellektuella, eftersom det kan förknippas med en bokläsande femininitet. Barak Obamas motståndare kallar honom för "fjompig", en kille som "inte kan bowla". Feminin, helt enkelt, fastän det handlar om klassfrustration, eftersom bildning är överklass och bowling är en arbetarklassport."

Feministerna får skulden i konflikter som egentligen handlar om klass, helt enkelt. Och det låter ju faktiskt väldigt amerikanskt. Jag blir sugen på att läsa Faludis bok, men även nyfiken på hur svenska politiker framställer sig själva inför ett val?

Bilden jag får upp rent spontant är att alla de blå är ekonomer, alla de röda är stolta arbetare som jobbat sig upp. Alla talar de om skolan (samt vården och omsorgen, såklart) som en kärnfråga. Men intellektuella? Framstår de som det? Det enda parti som jag på rak hand kan anse vara "intellektuellt" är Fi. Eftersom jag vet att de haft massivt stöd från kvinnliga författare, reportrar, tecknare etc etc. Och ... kanske är det ändå lite "farligt", lite hotfullt, att vara intellektuell, även i Sverige? Lite feministiskt, sådär. Pink is the new red.

Läs för övrigt de alltid lika aktuella samhällskommentarerna i Sinfest. Always nailing it down!

Inga kommentarer: