I DO IT MY WAY
 I DO IT MY WAY I DO IT MY WAY

2008-04-29

Bang hade Bloggat!

Jag hade tänkt skriva något om att inte förstår den våg av bloggare som låter trycka sina alster som böcker, för vad är det egentligen för mening med att läsa en "blok"? Alla länkar till intressanta referenser blir genast mer svåråtkomliga än om man som läsare bara kan klicka sig fram, bilder och youtube-videor kan kanske inte visas, och hur gör skribenterna med svarsinläggen? Vidare interaktivitet mellan författare och läsare försvinner ju i tryckta medier, och det är väl det som är en av poängerna med bloggar, att man ska kunna kommentera och diskutera?

Men så kom jag på hur hopplöst intresserad jag är av att läsa "riktiga" dagböcker; jag har exempelvis plöjt igenom Barbro Alvings samlade dagböcker från 40-talet, givetvis har jag även läst Anne Franks dagbok, säkert har jag läst och uppskattat många andra dagboks-böcker som just nu fallit mig ur minnet. Och jag slås av en insikt: hade Barbro Alving levt idag, visst hade hon bloggat! Nästan alla journalister har en blogg idag, i alla fall i Sverige, och Bang hade säkert snabbt lagt sig i täten på Bloggtoppen.

Anne Frank hade kanske också bloggat, om det inte varit för att Nazisterna kunnat spåra hennes IP-adress. Stackars Idilia Dubb hade bloggat som en galning och lyckligen räddats från sitt tragiska öde, om hon bara levat idag samt haft mobilt bredband. (Läs boken!)

För att återknyta till de Vitryska studenterna så spelar bloggar i övrigt en viktig roll i unga Vitryssars kamp mot diktaturen i landet; aktivistisk verksamhet bedrivs på diverse kreativa sätt i landet, bland annat har information från rättegångar postats i bloggar långt innan media hunnit rapportera. Bloggar som fristående medium för opposition låter intressant, när får vi läsa insiderbloggar av Iranska kvinnor, till exempel? Eller från någon annan "osynlig" grupp?

Det där med att ge ut blöcker (blokar?), varför är det sånt liv om det på sajten Vulkan, förresten? Eller rättare sagt, varför är det sånt liv om Vulkan över huvud taget, tjänsten skiljer sig väl inte från Amazon.com eller Cafépress.com, med print on demand? Eller är det för att man kan köpa premiumtjänster som det är sånt hallå? Jag ser inte vad det är som ska vara så revolutionerande och uppseendeväckande, jag ser bara blöcker överallt.

Nu ska jag ta tag i min motvilja mot bloken som medium och shoppa loss på den delvis tecknade bloken Phonephucker.

Givetvis mest för att den är tecknad, men kanske blir jag frälst... Bloklover, liksom.

Icke att förväxlas med Blokelover. Den formulerningen frå stå ensam, fristående och för sig själv.

5 kommentarer:

Sliven sa...

...om den nu räknas som blok, vill säga.

En blok, flera blöcker, är det någon som vet hur man böjer det ordet fint och bra?

Tanja Suhinina sa...

Jag säger blöcker och hatar dem.

Sliven sa...

För att de är illa skrivna, eller för att din bok misstags för en? Eller varför?

(Blöcker låter lite som böckling. Rökt.)

Tanja Suhinina sa...

För att folk seriöst tror att bara för att både böcker och bloggar innehåller text så kan man flytta texten mellan medierna hur som helst. Urrk.

Jag jobbade häcken av mig med att göra Phonephucker så bokanpassad som möjligt på den korta tiden och den usla redaktionen som jag hade. Fast den är ju förstås väldigt bloggig ändå. Nåja, tusen gånger mindre bloggig än annat i blokkategorin iaf =)

Sliven sa...

True Dat.

Som sagt, länkar och sånt försvinner ju om man går direkt från blog till blok. Annorlunda om man jobbar om materialet så att det blir mer likt en "klassisk" dagbok.