I DO IT MY WAY
 I DO IT MY WAY I DO IT MY WAY

2008-07-22

Smell you later

Har läst en hel del om namn och genus på sistone; bland annat om transvestiten som inte får heta Madeleine och Johnny Scharonnes inlägg om namnbyte. Efter det senare frågade jag mig varför i hela världen man plockar bort namn som en gång lagts på den könsneutrala listan? Det tycks mig helt obegripligt. Dessutom handlar inte förslaget om namnlagsändring om att vi ska få ett legitimt sätt att namnmobba ungar genom att konsekvent döpa alla flickor till Pelle och alla pojkar till Anna. Fast det är klart, ju fler som väljer namn från "fel" kön, desto mer normativt blir det...

Men det var inte riktigt det jag ville skriva om. Jag tänkte istället berätta om en ytterst genusneutral bok jag läste när jag var liten, som heter Mitt liv som troll. Boken, som är illustrerad av Rolf Lidberg, handlar om ett människobarn som kidnappas av troll. Inledningsvis är boken mycket pedagogisk; Barnet, som heter Kim, vägrar att tala om för läsaren om hen är pojke eller flicka, och efter kidnappningen förvandlas barnet till en trollpojke. Det är de andra trollbarnen som får bestämma om de vill ha en pojke eller flicka till lekkamrat*. Den nya trollpojken får sedemera lära sig att troll inte har namn, utan känner igen varandra på lukten; själv kallas han Myra. Ur ett genusperspektiv kan man ungefär här börja finna vissa svagheter i boken; givetvis är exempelvis Viol en flicka, men den grundläggande tanken är god. Senare i boken framgår även att trollen kan byta utseende som de vill**; eftersom de identifierar varandra på lukten spelar det ju ingen större roll hur man ser ut från den ena dagen till den andra.

Jag tycker mig se en utopisk värld växa fram. Det enda som inte kan förändras är tydligen trollets kön, en född trollflicka växer upp till trollkvinna. Men för Myra, som blivit kidnappad från människornas värld, ser det lite annorlunda ut. Efter att ha påmints om sin härkomst bestämmer sig Myra för att återvända till människovärlden, ett inte helt lätt företag som får honom att nästan helt förlora minnet av trollen och deras värld. Åter i skepnad av barnet Kim påminns hen dock om sitt äventyr, och bestämmer sig för att någon dag återvända. Och denna gång, berättar Kim pedagogiskt för läsaren, vill hen prova på att bli trollflicka.

Givetvis ville jag också bli bortrövad av troll efter att ha läst boken. Som vuxen kan jag tycka att Mitt liv som troll inte direkt är "stor litteratur" i barnbokssammanhang, men den intressanta ingångspunkten har gjort att boken har en särskild plats i mitt minnesbibliotek. Huruvida könsneutrala tankesätt var författarens avsikt vet man ju inte riktigt, helt klart är det dock att vi människor skulle ha mindre att gnälla om ifall vi började identifiera varandra genom annat än namn och utseende.


*Troligen är valet av en pojke som huvudperson ett försök att nå ut till så stor läsegrupp som möjligt, eftersom pojkar har en tendens att inte identifiera sig med eller vilja läsa om kvinnliga huvudkaraktärer***.

**Jag misstänker dock att detta narrativa grepp gjorts för att boken verkar vara en historia byggd kring färdiga illustrationer, snarare än tvärtom. Trollen ändrar utseende från den ena bilden till den andra långt innan förmågan att byta skepnad förklaras. Jag kan förstås ha fel.

***Generalisering baserad på föreläsning om genus, barnböcker och samhällsåskådning; en debatt som förtjänar ett eget inlägg.

2 kommentarer:

scharonne sa...

Intressant! Den boken måste jag kolla närmare på!

Sliven sa...

Den verkar vara lite svår att får tag på idag, men testa ett antikvariat eller Tradera! =)