I DO IT MY WAY
 I DO IT MY WAY I DO IT MY WAY

2008-07-28

Heder och hat

Hatbrott under Pride, hatbrott i vardagen. Mitt under den glittrande glada Pridegalan, där HBT-personer ska kunna visa att de finns och i vilken mångfald. Det är inte utan att man blir lite ledsen. Nog för att även heterosexuella kan bli nedslagna och rånade, eller som i den andra artikeln uppraggade och misshandlade, men då detta sker är det oftast av andra anledningar än att offren är just straighta...

Hursomhelst, jag skulle vilja sätta Pridegalan, med sitt glada syfte och budskap ("Festivalen vill skapa en jättestor frizon för det så kallade hbt-communityt") i kontrast till den verklighet många homosexuella i Europa lever i. Där talar vi inte längre om hatbrott, utan snarare om hedersmord.

Om några dagar riskerar en ung, homosexuell person bli utvisad till det hemland hen flydde från med fara för livet. Enligt inhemska källor är hen i stort sett dödsdömd om hen återvänder; familjen är kort sagt förbannad på ett sätt som inga utvecklingssamtal i världen kommer att kunna lösa. Enligt migrationsverket har hen inte skäl nog att stanna i Sverige. Detta antagande är möjligen baserat på en ovilja att förstå situationen; homosexualitet är förbjudet i hemlandet, men kanske går det bra att åka tillbaka om man slutar vara gay? Eller inte visar att man är det? Resonemang av det slaget är ungefär lika konstruktiva som att föreslå att en färgad person söker medlemskap i Klanen; det går jättebra att vara svart, så länge du inte visar det!

Det skrivs inte så mycket om hedersvåld mot homosexuella. Det borde kanske skrivas mer, så migrationsverket får upp ögonen för denna grupp av asylsökande. Frågan är om migrationsverket vill få upp ögonen? Utvisa migrationsverket i stället, tycker Jakob Johansson på ST, och frågan är om han inte har rätt. Min personliga tilltro till migrationsverket baserar sig på deras godtyckliga handläggningstider och märkliga beslut, och är därför svag.

Det finns de som ifrågasätter homosexuellas rätt att få adoptera; själv frågar jag mig om det istället är homofober som borde hindras från att skaffa barn? De kommer ju bara att uppfostra sina ungar till homofobiska individer, sådan behöver vi ju bevisligen inte fler av, nu när hatbrotten sägs ha ökat med ca 17 procent, och gudarna vete hur mycket hedersvåldet ökar. Sedan kommer jag ihåg att varken homo- eller heterosexualitet är smittsamt; heteropar kan få gaykids likväl som homopar kan få straighta små busfrön. Och jag skulle önska så innerligt att inget av dessa presumtiva par är bittra nog att slå ihjäl sina kids på grund av deras sexualitet. Hur förhindrar man att detta sker? Vad har gått snett i föräldramaskineriet?

På lördag går Pridetåget genom Stockholm. Med i tåget går en sektion som heter "Marching for Those Who Can't". Med förtejpade munnar marscherar de i namn av alla dem som inte själva kan eller får visa sina rätta jag, världen över. På lördag är det kanske avgjort att Sverige kommer att utvisa en av alla dem som inte kunnat visa sitt rätta jag. Kanske är detta beslut en oåterkallelig dödsdom. På lördag hoppas jag att många, många vill marschera för henom.

Inga kommentarer: