I DO IT MY WAY
 I DO IT MY WAY I DO IT MY WAY

2008-06-15

No more E.S.T

Tänkte skriva om en krisartad händelse som involverade en kassakö på ICA, brist på kontanter och ett hemmaliggande Visa-kort. Men så läste jag att Esbjörn Svensson omkommit i en dykolycka, och värdsliga ICA-kriser kändes inte längre särskilt intressanta.

Jag har några skivor med Esbjörn Svenssons Trio, soft jazz som faller under den kategori jag brukar kalla "middagsmusik" (jazz som passar bra som bakgrundsmusik till sällskapsmiddag). Vi gillar sånt i La Familia. Kanske släpper bandet sin nya platta i höst som planerat, kanske inte, men det känns konstigt att veta att sen blir det inget mer. Det är ofta så när man får läsa om nån känd musiker/skådis/person som gått bort; lite sorgligt, men mest avlägset. Man känner dem ju inte. Det kommer nära först när man sätter det i relation till vad de var kända för. Om det var något man gillade eller uppmärksammat särskilt känns det tomt att veta att: aldrig mer.

Döden som lurar i syrenernas månad. Jag undrade just varför jag tycker att våren är så melankolisk mitt i allt det vackra, men så kom jag på det. Personlig, vemodig och sorglig mening censurerad av skribent eftersom det är skillnad på personlig och privat.

Inga kommentarer: