I DO IT MY WAY
 I DO IT MY WAY I DO IT MY WAY

2008-06-26

EU ser mig

Håhå jaja, nu vill man registrera och kontrollera bloggare. Så fint.

Europaparlamentets utskott för kultur och utbildning har röstat igenom ett förslag om att övervaka bloggare och registrera dem utifrån deras åsikt och agenda.

Men, rätta mig om jag har fel nu; bloggare är inte journalister. Vi är inte knutna till tidningar eller redaktioner med särskilda politiska (eller samhälleliga) agendor, vi får inte betalt för det vi skriver, och kan därför skriva precis vad vi vill. Ofta skriver vi om saker som kanske inte är särskilt intressanta för den breda massan, ibland kan vi även på ett mycket rakare sätt än journalister kommentera saker eftersom vi inte har någon skyldighet att kritiskt granska. Dessutom tror jag (återigen, jag kan ha fel) att majoriteten av alla bloggare fortfarande skriver "dagboksinlägg" om vad de ska göra i helgen eller vilken ny diet de provar. Jag tycker inte om oliver, är det en åsikt som behöver registreras? Förolämpar jag på något vis olivälskarna?

Jag förstår argumentet att en hord anonyma bloggare som namnger eller mobbar särskilda personer kan uppfattas som obehagligt, visst. Och det kanske inte heller är särskilt god bloggetik att berätta i detalj vad NN på mitt jobb/skola/bussen gjorde i måndags och vad jag tycker om det. Inte heller helt juste att hänga ut videon på NN som spyr på fyllan eller vad det nu kan vara, fast där har vi ju upphovsrätts- och personuppgiftslagen till hjälp; vem får visa vad om vem och varför?

Men ändå... hur anonym är man egentligen som bloggare idag? Jag bloggar via en tämligen stor och känd bloggportal. Om jag skulle skriva något kränkande om, säg, en viss EU-ledarmot, måste ju denna kunna kontakta Blogger, som i sin tur kan plocka fram mina kontaktuppgifter, IP-nummer och så vidare. Därefter kan de kanske delge en varning, stänga av mig, eller polisanmäla, beroende på hur avtalet mellan mig och Blogger är formulerat. Hade jag bloggat via en egen portal hade jag fortfarande gått att hitta via webbhotell, IP-nummer eller dylikt, I'm sure. Så... hur hett är det egentligen med en lagstiftning?

Jag gillar att kunna vara lite halvanonym på nätet. Jag länkar till mitt webbgalleri, och om någon skulle komma med ett beställningsjobb via bloggen skulle jag så klart vara tvungen att uppge namn och kontaktuppgifter (fast det har iofs inte hänt än). Några som hittar bloggen känner kanske igen mina bilder och fattar vem jag är, etc etc etc och så vidare. Men. Poängen är den, att jag vet inte om jag tycker att min arbetsgivare ska kunna söka på mitt namn och hitta allt som jag lagt upp på Internet. Jag är inte paranoid (jo, kanske lite), jag undrar bara om det är så intressant för framtida arbetsgivare att läsa om mina älskade serier, filmer samt vad jag gjorde i lördags. Är det inte även individens rätt att skydda sina personuppgifter på nätet? Tycker mig minnas en dylik diskussion i media för inte så länge sedan...

Sen kan man även undra hur bloggarna ska kunna kategoriseras. Många skriver ju, som sagt, inte helt enkelspåriga bloggar om politik eller mode, utan blandar friskt och kryddar med populärkulturella åsikter. Jag tyckte att det var svårt nog bara att välja kategorier på Bloggportalen, och då vet jag ändå själv ungefär vad jag skriver om. Finns det nån kategori för Mixer-trixer-humanist-cyklist-serietecknar-geek med intellektuella och akademiska ambitioner? I would join any club that's have me as a member in an instant. <3

2 kommentarer:

André sa...

Jaså de röstade igenom det förslaget ändå...
Kanske är dags att starta en blog för att testa gränserna!

Lycka till med John Hart förresten, haha :D

Sliven sa...

Jag tror inte att de har röstat än, enligt artikeln jag länkar till (nu funkar länken) ska de ta ställning i september...

Jag och John är mkt lyckliga. Och vi har många pudlar. ;p