I DO IT MY WAY
 I DO IT MY WAY I DO IT MY WAY

2009-04-24

Me, myself and my hair

Eftersom jag inte kommer i närheten av SPX i år heller, tröstar jag mig istället med ny frisyr och lite vardagslyx-shopping. Kanske kommer jag dit nästa år?

Frisörbesök är sällsynta saker i min värld, eftersom mitt hår är av den sorten som liksom bara händer. Jag gör aldrig något med det, möjligen sätter jag upp det i en knut och tänker att "såhär borde jag alltid ha det", sedan är det emergency-ponytails för hela slanten. Så när frisören oh-ade sig över kvalitén på mitt hår visste jag inte riktigt vad jag skulle säga. "Hur ofta tror du att jag ser sånt här hår", frågade frisören. "Ääh, sällan?" gissade jag. "Folk betalar flera tusen för att ha den här längden", fortsatte hon lyriskt. Det smartaste jag kunde svara var typ "Uhm". Mitt hår är nämligen ganska långt, men jag lever i vanföreställningen att det når mig ungefär till axeln. Det känns som att det är dit det når, plus att jag aldrig ser mig själv bakifrån. Det är lite som när en fet person ser sig i spegeln och uppfattar sig som smal. Fast med hår, då.

Hur som helst, det är alltid skönt med en liten ego-boost. Håret blir gladare, också. När jag var liten bad jag alltid frisören att klippa håret längre, tack. Kanske är det ett gott tecken att jag kommit ur denna period i mitt liv, numera ber jag dem bara att ta av så mycket de behöver. Vi står på god rot med varandra, jag och mitt hår.

Inga kommentarer: