I DO IT MY WAY
 I DO IT MY WAY I DO IT MY WAY

2010-02-15

Lilla Videung tog en sängfösare till.

Det är något så tröstlöst över den här årstiden. Hösten genomlever man för att man har sommaren i gott minne. Och när det är som mörkast i November har man ändå julen att se fram emot, så man stretar på de där sista veckorna och tröstar sig med att det i alla fall är lite mysigt att kura ihop sig under en filt, med stearinljus och adventsstjärnor som lyser upp tillvaron.

Men såhär några månader in på det nya året, med bara snö och minusgrader i sikte, är det lätt att tappa sugen. Man går runt och stirrar mot den glåmiga himlen, helst vill man inte gå utanför dörren om man inte måste. Varje litet fågelskrälle som piper till i någon buske vill man kasta sig över och skälla ut: Sjung lite högre! Jobba hårdare, så att vi kan få vår nån gång! Hälsa Moder Natur att vi är missnöjda!

Värst är det ändå om man bor norrut. Ett år började tidningarna skylta med rubriker som "Kom i form till midsommar" och "Tio veckor kvar till sommarformen". Ute låg det fortfarande snö på marken nära nog. Rubrikerna kändes som ett hån. Midsommar, tänkte jag då, det är bara något som de hittat på. En myt!

Lite så känns det nu också.

Inga kommentarer: