I DO IT MY WAY
 I DO IT MY WAY I DO IT MY WAY

2009-08-29

Bröst bara är.

Jag blir så trött på folk som i diverse sammanhang presenterar sina egna åsikter som fakta. Nu senast gäller det amningshjälpen, som fått ögonen på sig efter ett inlägg på Metrolifestyle. Amning är för övrigt en het potatis just nu, det är en massa "ska", "viktigt" och "måste" som far omkring i luften så fort frågan kommer på tal. Men allra mest hör man frasen "jag tycker", som i "Jag Tycker, Därför Är Det Så". Detta är på intet sätt en attityd unik för just amning, men ämnet tycks dra till sig professionella tyckare från alla möjliga (och ibland ganska dammiga) hörn. Det är intressant.

Inlägget i fråga, som även genererat en artikel i Aftonbladet, handlar om just detta, Mina Åsikter Är Din Lag-attityden som många kvinnor (främst) uppger sig ha mött hos amningshjälpen. Jag undrar vad det där egentligen handlar om. Varför ta sig rätten att moralisera över andra människors val? Jag tycker att det är så konstigt. Jag kan ha åsikter, jag delar gärna med mig av dem, men jag försöker undvika att presentera mina åsikter som fakta. Jag är inte du, våra erfarenheter är inte nödvändigtvis desamma. Och bröst är inte nödvändigtvis bäst i alla sammanhang.

Själv har jag aldrig ringt amningshjälpen, hoppas även i fortsättningen att få slippa det. I min bok går Mina Åsikter Är Din Lag-människorna hand i hand med Pro Pain-Barnmorskorna, och kommer endera parten nära mig så bits jag. Positiv smärta, darling.

I ärlighetens namn har jag bara hamnat i en enda amningsdebatt, och det var för flera år sedan. Men den var typisk för genren; En i bekantskapskretsen hade nyss fått barn, och jag skämtade om att ett argument för att inte amma var att man inte får* dricka alkohol. En kille i sällskapet tände genast till och börjar ifrågasätta varför jag inte skulle amma, det var ju det bröst var till för! Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. För det första var jag ju inte allvarlig, att inte amma enbart för att man vill kunna dricka var enligt mig ett så fånigt argument att det inte kunde tas för annat än ett skämt. För det andra; min eventuella motvilja till att amma skulle väl i så fall varit en fråga mellan mig och min kille. Det var liksom inte den här snubbens barn som skulle ha blivit lidande. För det tredje var jag vid den tidpunkten inte direkt en aktuell kandidat för amningsdebatten över huvud taget.

Jag undrar fortfarande vad det var han blev så upprörd över?


*Får får får? Nej, får får göra som de vill. [/åsikt]

Inga kommentarer: