I DO IT MY WAY
 I DO IT MY WAY I DO IT MY WAY

2009-12-17

Den geniala dumheten

Såg dokumentären "Geniet och pojkarna" igår. Arrogant forskargubbe skäller på intervjuaren, som inte är "intelligent nog" att ställa de frågor han ställer. Trolig pedofil försvaras av forskarkollegor, som inte tror att han skulle kunna skada någon, för "han är ju inte våldsam".

Hela dokumentären är lite som "finn fem fel". Någon uttalar sig i början av filmen om att forskaren är "god", och att det är tur det, för tänk om han hade varit sociopat eller krigisk! Detta apropå forskarens förhållningssätt till sitt arbete, att han alltid gått sin egen väg och aldrig ger sig.

Visst, det var väl trevligt att han inte var maktgalen och startade några världskrig, men det faktum att han var en bra och intressant forskare betyder inte att han inte skulle kunnat vara sociopat. Liksom. Det faktum att han gjort en stor forskargärning betyder inte att han var god. Att han ansågs vara extremt intelligent innebär inte att han hade tillräcklig social kompetens för att undvika att göra bort sig i en dokumentärfilm. Och framför allt: att han inte var våldsam betyder inte att han inte kan ha tillfogat någon skada.

Jag säger inte att forskaren var ond*. Men han verkade absolut ha problem med sociala gränser och andras integritet. Detta kanske kom honom väl till pass i hans arbete, men troligtvis inte i hans privata relationer. Är det inte Einstein man brukar dra om exempel här? Genial, säkert. Men med låg social kompetens.

Men att tro att en människa omöjligt kan tillfoga någon skada bara för att han eller hon inte är våldsam, det är bara korkat.

*även om jag naturligtvis inte kan utesluta denna eventualitet.

Inga kommentarer: