Dubbla odds
Jag måste ringa C. Jag drömde härom natten att hon skulle ha tvillingar. Det var lite... udda.
Är det bara jag, eller verkar alla kändispar i Amerikat ha bestämt sig för dubbla uppsättningar kids? Det måste vara något som går.
Imorgon är det PM-examination, bara roligt i Bullerbyn. Jag har inte orkat läsa och reflektera över den övriga gruppens uppsatsidéer ännu. Har bara skummat igenom dem. Hur som helst kan man alltid lita på att de glada examinatorerna kommer att finna något att peta på i varje text. Jag vet, det kallas konstruktiv kritik (ConCrit eller CC, för de insatta) men jag får ibland en bestämd känsla av att den enda meningen med en utvärdering av det här slaget är att examinatorn ska få tillfälle att kirurgiskt avlägsna varje del som är det minsta rolig, spännande eller intressant från den ursprungliga idén. Kvar blir en torr och skrumpen liten kärna av akademisk tråkighet, som studenten sedan förväntas omvandla till kunskapens vin, att fukta törstande strupar... Nej, men ni förstår vad jag menar. Det roliga är alldeles för komplicerat/luddigt/fel för att kunna rymmas inom en begränsad studie (I get that a lot). Och så rekommenderar de en liten, avgränsad bit. En bit som man som student absolut inte brinner för, varför resultatet ofta blir därefter.
Å andra sidan kan man komma på rätt fina idéer medan man tragglar med det som ofrånkomligen måste göras. Jag hade till exempel antagligen aldrig börjat teckna anywayz om jag inte varit smått uttråkad av mitt B-projekt i serier. Till saken hör att jag även här blivit avrådd från att arbeta med det projekt jag ursprungligen tänkt mig... ack, min ofödda spindelkvinna. I min byrålåda försmäktar hon nu, den arma. Hon äter damm och spinner mörka planer. En dag skall hon bryta sig loss och visa sig för världen. Nåde den som inte tror på henne då!
Mwahahahahaa!!!!!
