Vilsen text

Vart tar egentligen alla "förlorade" texter vägen? Ni vet, det där långa, intelligenta blogginlägget, det känslofyllda mailet eller den insiktsfulla kommentaren i en forumdebatt. En text som man suttit och slipat på ordentligt innan man slutligen trycker på "posta"-knappen, exalterad över sin eget smått geniala tankegång.

Men inlägget kommer aldrig fram. Någonstans mellan här och evigheten försvinner alla de små bokstäverna ut i intet, på grund av dålig internetuppkoppling eller kanske möss i ledningarna. Ibland orkar man skriva nytt, men det blir inte lika bra, inte lika smart, inte lika fantastiskt. Man har liksom tappat stinget, saknar driv. Det senaste utkast som eventuellt sparats består mest av en massa dravel som leder fram till den där spännande, vitsiga knorren som ju avrundade det hela. Själva andemeningen har gått förlorad.

Jag undrar så vad som händer med alla de här inläggen. Jag misstänker att en ond organisation någonstans (skulle kunna vara Microsoft?) sitter och snappar upp de här meddelandena, och hindrar dem från att nå den tänkta mottagaren. Den onda organisationen använder sedan våra fantastiska insikter för att själva nå framgång.

Det är som planeten för borttappade strumpor; mängder av borttappade mail och meddelanden, vilse i cyberrymden. Tanken svindlar.

Ryska rönnbär

Jag kände en gång en ryss. Han hade en fin rock i svart mocka som jag var väldigt förtjust i. Jag hade avancerade planer på att supa honom under bordet så att jag kunde stjäla hans kläder, men sedan insåg jag att det är ingenting som fina flickor gör. Så det blev ingenting av med det. (Det hade alltså ingenting med mina eventuella fördomar om ryssars toleransnivå att göra. Förresten hade rocken inte klätt mig*.)

För övrigt har jag fortfarande problem med att ladda upp bilder till bloggen. Borde testa i en annan webbläsare, men är alldeles för lat.


*a.k.a surt sade räven.

Mello-vadå?

Va, är det idag Melodifestivalen börjar? Snacka om att vara oförberedd, jag har helt missat startsträckan i år. Lite som att vakna upp på julafton utan gran eller pynt, för att du trodde att det där med jul händer väl inte förrän om en månad eller så. Fast inte lika dramatiskt.

Faktum är att jag ser väldigt lite på SVT för tillfället. Det hänger ihop med att vi har kaaaabel och kan se en massa Star Trek-repriser om kvällarna istället för typ nyheter och Idål. Jag skulle bergis ha missat hela schlagerkarusellen i år om jag inte läst lite webbtidningar då och då. Men Salem Al Fakir ska ju vara med, det borde vara sevärt. Och Idål-Ola-som-inte-vill-heta-Idål-Ola. Och ... vänta nu, Anders Ekborg? Är inte han nån sorts skådis?

Nytt för i år är i alla falla att Annika Lantz och några till (?) Twittrar live på Text-TV. Samt förstås att nya jurygrupper, regler och delfinalsfinurligheter snurrar till det för tittarna. Frågan är om det inte gått så långt över styr nu (Dolph Lundgren, FFS!) att även de ironiskt underhållande undertonerna gått förlorade.

Återkommer om detta. Om jag inte glömmer att titta, vill säga.

Klagovisa från Cybermyra

Jag gillar inte hemsidor som är gjorda helt i Flash/Java/Director/Whatever. Om de har en html-version av hemsidan som man kan aktivera när det går trögt går det väl an, men annars... Snyggt och flashigt, ja. (No pun intended) Funktionellt, njäe.

Slåss just nu med Twitterfeed, där jag registrerat mig någon gång i urtiden. Tydligen med nån typ av OpenID, för det är lögn att jag kan logga in med mitt mailkonto. Och alla OpenID-alternativ står och laddar, och laddar, och laddar, och laddar ...

Skapar ett nytt konto och kopplar ihop det med Twitter istället. Fast blir det inte konstigt då? Typ dubbelt? Detta inlägg blir således ett test; kommer det att dyka upp dubbla bloggposter i min Twitterfeed nu?

... allt jag ville var att klottra dit en rubrik för tweets som hämtas från bloggen. Ack ja.

Tuesday is Busy-day

Jag har fortfarande inte kommit så långt med min hemsida. Eller med min beslutsångest, för den delen. Fast jo, jag har nog kommit en bit på vägen med den. I alla fall när det gäller domännamnet. Hur som helst har det nästan gått sex månader sedan mitt senaste inlägg i frågan, vilket borde vara ett tecken på att den kreativa mognadsprocessen ska vara klar att släppa solmogna produkter från träden vilken dag som helst, nu. As it were.

Tecknar gör jag inte så jättemycket, heller. Skissar på en serie, nytt projekt. (Alltid nya projekt. De är av någon anledning roligare att påbörja än att avsluta. Märkligt, det där.) Manus till inledningssviten är typ klart, men ingenting är färdigtecknat. Ni får kika på en färglagd skiss istället, varsågod:

(Klicka för större bild)

Måste förresten hårdträna om jag ska stå och vara representativ och intressant om en månad som serietecknare, känner jag. Undrar om jag kan få en bra deal på modellteckning som en löneförmån?

... efter en snabbkoll på kurshemsidan frågar jag mig, inte för första gången, varför måste allting ligga på tisdagar? Är det en konspiration av något slag?

Vänta. Nu har jag hitta nåt på måndagar. Det är visst idag. Ajdå. Men kanske nästa vecka?

Ich been ein n3rd

Jag har inte roligare än jag gör mig; alltså är jag.

Du har ju hela helgen på dig!

Du har ju hela helgen på dig att bli frisk, får man tydligen veta om man är lite krasslig och ringer till vårdcentralen för rådgivning. Kom inte till oss och skräpa, stanna hemma och nys, liksom. Nöff, nöff, säger jag om det. Kommer osökt att tänka på lottovinnaren Åke från 90-talsreklamen. Vad tror ni skulle hända om han ringde till sjukvårdsupplysningen idag?



Det är i övrigt Blog Action Day idag, då tanken är att alla ska blogga om klimatförändringar. Går man in på Twitter kan man däremot lätt få uppfattningen att det är nåt som kallas TekPol alla ska blogga om.

Bägge ämnena är för all del intressanta, men jag blir lätt lite stressad av alla dessa saker som man "ska" blogga om. Nu är klimatet på tapeten, idag bloggar alla om det! Är ni med nu då? Sisådär tre veckor efter att lämmeltåget gått brukar jag komma på att jag faktiskt hade något bra att säga i den debatten. Och det känns ju så lagom dags då. Oftast blir det därför ingenting av det.

Nu ska jag gå allra sist och bara säga "hej!", jag vill va' en krokodil för mig!

Jag klåpar mig, ty jag kan.

Ajdå... nu har jag visst lyckats kvadda grundinställningarna för gadgets i bloggen. Illa. Det gick visserligen att styra upp i koden i stället, men det var ju just eftersom jag skulle in där och peta som det blev fel från början. Asch. Dumt.

Funderar på om jag egentligen gillar Twitter, eller om det mest är irriterande? Har beslutat att ge det en "andra chans" efter ett jämförelsevis långt uppehåll (jag har bara haft det sen i somras). Men jag vet inte. Jag kan verkligen inte bestämma mig. Ingen under 20 verkar använda Twitter, vilket dels tyder på att det är ohippt, men å andra sidan är det ganska skönt med otrendiga saker, tycker jag.

Vad jag egentligen vill ha är en sorts Facebook som är intressant, funktionellt, interaktivt och där jag själv kan välja layout. Inga jobbiga applikationer där man ska mata små virtuella husdjur eller skicka blommor till folk (jag har äntligen slutat med det nu. Om jag inte får återfall, förstås). Och givetvis inga galna användaravtal där jag förbinder mig till att sälja min själ och mitt privatliv till Djävulen eftersom Facebook automatiskt äger alla bilder jag laddar upp, i all evinnerlighet, amen.

Kan inte Google Wave vara ett sånt nätverk? Och om det är det, kan inte jag då få en invite så att jag slipper stå härute i kylan och värja mig från lustiga applikationer och skojsiga quiz?

I övrigt har jag äntligen lärt mig att det heter virtuella och inte "virituella". Det känns stort.

Kreativ beslutsångest

Ibland känner jag mig som en energisk enkvinnas-orkester utan instrument. Jag har en massa lösa låtar och notblad, men det kommer liksom ingen musik. Ofta på grund av triviala anledningar, som att jag inte kan bestämma mig för vad låtarna ska heta. Man kan ju inte sjunga låtar utan titel, heller? Och för den delen, hur ska skivomslaget se ut? Ska jag ge ut på eget bolag, eller försöka sälja in en demo?

Nu handlar ju inte detta om musik egentligen (och det kanske är tur, med tanke på krisen i skivbranschen), utan mer om bildkonst och serier. Men det är lika svårt för det. Ska jag göra ett fanzine med olika serier, eller bara en? Borde man ha med en krönika också, eller kanske ett par noveller? Om man skulle ta och klämma in ett par foton också?

Min hemsida, ett pågående projekt sedan urminnes tider, hindras i sin framfart av att jag inte kan bestämma mig för vilket domännamn jag ska använda. Det mesta jag skapar har dessutom en mognadsperiod på ungefär sex månader, innan jag kan tycka att det är bra nog. Ungefär som fint vin lagras mina alster i mörka, torra utrymmen, för att sedan en dag orsaka en smakexplosion... om jag bara kan komma på en fin titel, klura ut hur man får bra priser från ett tryckeri, och framför allt: Hur i helvete lär man sig att vara nöjd och bara släppa iväg grejerna?!?

Hanna har snickrat ihop en riktigt fin webb-portfolio. Om jag lyckas ta mig i kragen och dämpa min beslutsångest, ska jag låta mig inspireras att lägga upp en egen sida, mycket snart. Allt jag behöver är lite pengar och ett bra domännamn...

Another month

Jag hade en tanke om att nån dag sortera mina webb-bokmärken. Sortera ut, lägga rätt, radera. Jag säger bara, HA! Hahaha. Men jag har i alla fall tvättat håret. Victory is mine!

I övrigt är graviditet = gratis bröstförstoring. Darra månde plastikkirurgerna.

Klicka eller klistra.

Jag är inte bara serietecknare, bloggare och stencool, jag är blivande förälder också. Därför tycker jag att det är värt att registrera mig på Rädda Mammorna - Blogguppropet och klistra in en kodnsutt i min blogg. Via den kan Du, kära läsare/fan/stalker välja att skänka pengar till Röda Korsets insamling. Eller så kan du gå med i kampanjen och sätta en insamlingsswidget på din egen blogg. Either way is fine.

Den som idag önskar se världen från en ljusare sida kan istället passa på att betala sin Internetavgift och jävlas lite med det byråkratiska systemet. Tipstack till Bloggvärldsbloggen.

Ute blåser sommarvind. Men det blir kallt när solen går i moln. Funderar på om jag borde styra upp den här dagen på något sätt, eller helt enkelt nöja mig med min HTML-gärning för mänskligheten. (XHTML? I should know this stuff... )

Tele.com

Alltså, vad händer, vad händer? Politikerna leker visst inte alls bra tillsammans, och ingen verkar veta i vilken hamn båten ska landa. Hela havet stormar och på Twitter (som man ju äntligen kan med att joina nu när alla kändisar gett sig av och det blivit lagom otrendigt) flyger ryktena som... ja, fågelkvitter.

Nu gå jag ut i solen ett tag. Med lite tur finns the Internetz kvar när jag kommer hem igen. =P

Let's Hoongla

Satte om min sökmotor till Hoongle, som är typ som en mix mellan Google och Free Rice. Googla som vanligt och donera mat while you're at it. Förhoppningsvis gör det någon sorts nytta. Och så låter namnet som "hångel", pluspoäng på det.

Andra ställen man kan gå till dagligen för att klicka är The Hunger Site, som är ett underprojekt till The Breast Cancer Site. Där kan man även klicka för att stödja djur, regnskog och barn, när man ändå är igång.

Som med all välgörenhet, ställer man sig frågan om hjälpen verkligen når fram till de utsatta? Men det är i alla fall enkelt, sponsrat och tämligen kravlöst, till skillnad från många andra välgörenhetsorganisationer. Jag gör hellre vad jag kan än har dåligt samvete över alla fadderbarn, jättepandor och träd som jag inte har råd att sponsra. Det är lite som det här med missnöjet, det är svårt att stödja någonting utan att genast skuldbeläggas för att man inte hellre stödjer något annat. Varför politiska flyktingar, men inte svältande barn? Än sälarna då, ska inte de få någon hjälp? Och så vidare, i all evinnerlighet.

Nu Hoonglar jag medan jag surfar. Det är i alla fall något jag är bra på.

April, april

Man får väl säga att de valde ett fint datum för att sätta Ipred i rörelse? Igår var det alltså sista chansen för den som känt ett brinnande behov av att hoppa upp och ner framför en polis och sjunga: "Jag fildelar, jag fildelar!" Fast man kanske fortfarande kan få det avskrivet som ett aprilskämt?

Yo-ho, yo-ho. And a bottle of rum!

BTW...

Cybersex har man ju hört talas om. Men om man surfat utan virusskydd, och trojanerna äter sig in i datorn, kan man säga att man blivit cybergravid då?

The winner is...

Veronica Maggio har en wannabee i Syndsvall. Veronica Maggios wannabee har en egen fanclub. (Du vet vem du är.)

I alla fall. Mina mobilkamerabilder blev som synes inte helt... tydbara... alls, men hursomhelst ser man ju att det var roligt. Och glatt! Eller, det var roligt och glatt för den lilla klick som dansade på scen i alla fall. På ST.nu finns en video som indikerar att resten av publiken verkade rätt... avtända. I'm used to more action!

Modevisningen tyckte jag lämnade en del i övrigt att önska, men Top Model-påverkad som jag är är det klart att jag är bortskämd. Och det var ju faktiskt inte modellernas fel att jag inte blev heltänd av vad jag såg på Catwalken. Showen som helhet hade i övrigt mått bra av en konferencier, ni kan anställa mig nästa gång så styr jag upp det åt er. Lovar.

Om jag inte hunnit flytta hem innan dess, vill säga. Jag känner på allvar att det börjar bli dags. Det händer så lite här. Torget är helt dött och övergivet en fredagskväll i oktober, inga glada kompisgäng på väg till nån klubb, inga omslingrade par på väg till eller från nån föreställning. Inte ens en kö utanför (den helt tysta) puben. Det är så fel! Nu har jag gjort den här stan, det är dags att dra vidare. Ni har varit en underbar publik. ;p

I övrigt förstår jag inte riktigt Bloggy (where's the FAQ, dammit?) och mitt Internet går ner en gång om dan. Tur att jag har mobilt bredband också. Once an addict, always an addict. Peace and löööve.

Ge mig Krokus

Varför ska DevArt alltid fucka upp så fort jag ska lägga upp någonting?
Det är en fråga man kan ställa sig. Men nåt svar lär man ju knappast få.

Det är en sån där sak som att saker alltid misslyckas med att falla i papperskorgen, eller att det prompt ska snöa två dagar före påsk...
Jag menar DIG, Västernorrland-snö. Vi är inte roade, ska du veta. Särskilt som jag hört ryktas att de redan har krokus nedåt landet... jag älskar krokus!!! Bleh.

Nu lyckades jag välta papperskorgen också. Det är väl en sån dag, helt enkelt... Fast en rätt bra dag, för att vara sån. Vi jobbade på våra RPG-karaktärer idag, jag som är novis på området tycker ändå att jag snickrat ihop en fin och någorlunda komplex karaktär åt mig. Hoppas bara att det blir lika fint rakt igenom.

Slängde ihop en färglagd version av "Got Your Back", för skojs skull placerade jag ut Daddy i en bakgrund också. Inte helt illa pinkat. ^_^



Imorgon Inatt åker jag till landet Blåkulla, tur att jag var förutseende nog att gå och skaffa mig mobilt bredband i somras, så jag har connection vart än jag går. Tur även att jag skaffade sagda bredband innan jag insåg att det var en trend... jag brukar inte haka på trender just när de är som hetast. Jag föredrar att ligga lite före eller efter, så jag får vara ensam om mina prylar. Det är lite roligare så.

Nu verkar det vara Striptease-aerobics på TV. Läskigt värre.

Inkarnationer av Java

Java är inte helt oväntat tämligen komplicerat, särskilt för nybörjare som ska tyda instruktioner från inbitna Javarävar. Jag gav efter för impulsen jag fick i början av kursen och beställde Head First Java, ur läroboksserien som gör torr programering juicy sweet. Kan de få mig att älska CSS kan de få mig vart de vill. Jag ska förfölja de underbara människorna bakom Head First-serien och be dem gifta sig med mig.

På den tiden då Internet var nytt för mig var Java ett café som bjöd på sociala intriger och stilfulla applikationer (läs: utstyrslar). Vi som hängde där var esteter, media-wannabees, gothare, lajvare och allmänt ljusskygga typer. Mer mainstream-orienterade människor vantrivdes på Java; de kände sig utstirrade. Numer dricker jag mitt kaffe online och klassificerar objekt efter funktion snarare än personlig stil... allting rör sig, allt förändras.

I morgon är det December och första advent-helg. Förbi förbi flyger tiden. Snart har jag känt O i fem månader. That's hot.