Blåmåndag

Hej påsken! Vi har saknat dig! Fast mest har vi saknat godiset och påskmusten, såklart. Hostan och snuvan hade vi däremot kunnat vara utan, var snäll och kom ihåg det till nästa år.

I övrigt ska jag aldrig mer öppna när det ringer på dörren. Någonsin. Inte för jultidningsförsäljare, påskkärringar, poliser eller Hin Håle. Svarar i telefonen gör jag inte heller. Det är ju ändå bara jultidningsförsäljare or the next best thing som ringer.

Har kommit fram till att jag gillar idén med sociala medier, men föredrar att inta en osocial hållning till världen i övrigt.

Att måndagen före påsk kallas blåmåndag har tydligen* att göra med att man i tyska kyrkor dekorerade med blått inför påsk. Och här trodde jag att det var lila som var påskens färg? Förutom gult, då. Fast färgen lila räknades tydligen inte som en egen färg förr (fråga mig inte när) utan klumpades samman med brunt. Härav finns det lila blommor som har namn i stil med Brunmåra eller Brunklocka**.

Och brunt som påskfärg hade ju faktiskt varit tämligen misslyckat, kan man väl ändå få lova att tycka. Så vi godkänner färgen blå som stand in denna dag som idag är.

Here endeth the lesson***.

* All hail Wikipedia!
** Enligt källor som jag för tillfället inte alls kan erinra mig.
*** Precis som Michael Moore föredrar jag att bortförklara ofullständiga källredovisningar och hänvisa till "underhållningsvärdet".

Anything you can do, I can do better.

Jo, den där reklamen som går nu, där man frågar sig hur i hela friden det ska gå för Sverige, nu när så många ska gå i pension? Jag tycker inte riktigt att budskapet går hem. Här i kulisserna står nämligen mängder av arbetssökande, som mer än gärna skulle vilja köra skolbuss och sortera petflaskor och läsa för förskolebarn, och allt vad de nu gör i den där reklamen. (Eller inte gör, om man ska vara nogräknad). Men i filmen har alla fyrtiotalister gått i pension, och kaos råder. Som om alla härute bakom scenen liksom inte fanns.

På kampanjens hemsida börjar det gå upp för mig att mitt första intryck av filmen kanske inte riktigt stämmer. För all del. Men jag kunde lika gärna ha struntat i att gå in på den där sidan för att kolla vad det egentligen handlar om. First impression lasts, och first impression gjorde mig i det här fallet mäkta irriterad. Irriterade människor tenderar att ösa galla över vad det nu är som irriterar dem, exempelvis i sina bloggar. Och då är det redan för sent att få tillbaka dem på rätt kurs.

Överskatta inte mottagarens intresse. Att avreagera sig i färgstarka ordalag är så mycket enklare* än att ta reda på fakta.

*Och ofta roligare.

Du har ju hela helgen på dig!

Du har ju hela helgen på dig att bli frisk, får man tydligen veta om man är lite krasslig och ringer till vårdcentralen för rådgivning. Kom inte till oss och skräpa, stanna hemma och nys, liksom. Nöff, nöff, säger jag om det. Kommer osökt att tänka på lottovinnaren Åke från 90-talsreklamen. Vad tror ni skulle hända om han ringde till sjukvårdsupplysningen idag?



Det är i övrigt Blog Action Day idag, då tanken är att alla ska blogga om klimatförändringar. Går man in på Twitter kan man däremot lätt få uppfattningen att det är nåt som kallas TekPol alla ska blogga om.

Bägge ämnena är för all del intressanta, men jag blir lätt lite stressad av alla dessa saker som man "ska" blogga om. Nu är klimatet på tapeten, idag bloggar alla om det! Är ni med nu då? Sisådär tre veckor efter att lämmeltåget gått brukar jag komma på att jag faktiskt hade något bra att säga i den debatten. Och det känns ju så lagom dags då. Oftast blir det därför ingenting av det.

Nu ska jag gå allra sist och bara säga "hej!", jag vill va' en krokodil för mig!

Jag klåpar mig, ty jag kan.

Ajdå... nu har jag visst lyckats kvadda grundinställningarna för gadgets i bloggen. Illa. Det gick visserligen att styra upp i koden i stället, men det var ju just eftersom jag skulle in där och peta som det blev fel från början. Asch. Dumt.

Funderar på om jag egentligen gillar Twitter, eller om det mest är irriterande? Har beslutat att ge det en "andra chans" efter ett jämförelsevis långt uppehåll (jag har bara haft det sen i somras). Men jag vet inte. Jag kan verkligen inte bestämma mig. Ingen under 20 verkar använda Twitter, vilket dels tyder på att det är ohippt, men å andra sidan är det ganska skönt med otrendiga saker, tycker jag.

Vad jag egentligen vill ha är en sorts Facebook som är intressant, funktionellt, interaktivt och där jag själv kan välja layout. Inga jobbiga applikationer där man ska mata små virtuella husdjur eller skicka blommor till folk (jag har äntligen slutat med det nu. Om jag inte får återfall, förstås). Och givetvis inga galna användaravtal där jag förbinder mig till att sälja min själ och mitt privatliv till Djävulen eftersom Facebook automatiskt äger alla bilder jag laddar upp, i all evinnerlighet, amen.

Kan inte Google Wave vara ett sånt nätverk? Och om det är det, kan inte jag då få en invite så att jag slipper stå härute i kylan och värja mig från lustiga applikationer och skojsiga quiz?

I övrigt har jag äntligen lärt mig att det heter virtuella och inte "virituella". Det känns stort.