Vilsen text

Vart tar egentligen alla "förlorade" texter vägen? Ni vet, det där långa, intelligenta blogginlägget, det känslofyllda mailet eller den insiktsfulla kommentaren i en forumdebatt. En text som man suttit och slipat på ordentligt innan man slutligen trycker på "posta"-knappen, exalterad över sin eget smått geniala tankegång.

Men inlägget kommer aldrig fram. Någonstans mellan här och evigheten försvinner alla de små bokstäverna ut i intet, på grund av dålig internetuppkoppling eller kanske möss i ledningarna. Ibland orkar man skriva nytt, men det blir inte lika bra, inte lika smart, inte lika fantastiskt. Man har liksom tappat stinget, saknar driv. Det senaste utkast som eventuellt sparats består mest av en massa dravel som leder fram till den där spännande, vitsiga knorren som ju avrundade det hela. Själva andemeningen har gått förlorad.

Jag undrar så vad som händer med alla de här inläggen. Jag misstänker att en ond organisation någonstans (skulle kunna vara Microsoft?) sitter och snappar upp de här meddelandena, och hindrar dem från att nå den tänkta mottagaren. Den onda organisationen använder sedan våra fantastiska insikter för att själva nå framgång.

Det är som planeten för borttappade strumpor; mängder av borttappade mail och meddelanden, vilse i cyberrymden. Tanken svindlar.

Blåmåndag

Hej påsken! Vi har saknat dig! Fast mest har vi saknat godiset och påskmusten, såklart. Hostan och snuvan hade vi däremot kunnat vara utan, var snäll och kom ihåg det till nästa år.

I övrigt ska jag aldrig mer öppna när det ringer på dörren. Någonsin. Inte för jultidningsförsäljare, påskkärringar, poliser eller Hin Håle. Svarar i telefonen gör jag inte heller. Det är ju ändå bara jultidningsförsäljare or the next best thing som ringer.

Har kommit fram till att jag gillar idén med sociala medier, men föredrar att inta en osocial hållning till världen i övrigt.

Att måndagen före påsk kallas blåmåndag har tydligen* att göra med att man i tyska kyrkor dekorerade med blått inför påsk. Och här trodde jag att det var lila som var påskens färg? Förutom gult, då. Fast färgen lila räknades tydligen inte som en egen färg förr (fråga mig inte när) utan klumpades samman med brunt. Härav finns det lila blommor som har namn i stil med Brunmåra eller Brunklocka**.

Och brunt som påskfärg hade ju faktiskt varit tämligen misslyckat, kan man väl ändå få lova att tycka. Så vi godkänner färgen blå som stand in denna dag som idag är.

Here endeth the lesson***.

* All hail Wikipedia!
** Enligt källor som jag för tillfället inte alls kan erinra mig.
*** Precis som Michael Moore föredrar jag att bortförklara ofullständiga källredovisningar och hänvisa till "underhållningsvärdet".

Skaldjungel

Innan jag blev förälder hade jag aldrig hört talas om Skaljackor. Har ni?

Tydligen är det skaljackor som is the shit numera, nån sorts alternativ till regnkläder och allmänt vattentäta kläder. Eller? När ska man ha dessa skalkläder då? De är tydligen vattentäta upp till 10.000mm, hur djupa vattenpölar förväntas barnen leka i då? Eller man kanske kan ha dem som badkläder, om man vill inleda badsäsongen tidigt?

Funktionskläder finns det också nåt som heter. Eller det kanske är samma sak? Efter lite research har jag kommit fram till att det är tunna, smidiga, vatten- och vindtäta superkläder som barnen kan ha året om, så länge de har rätt kläder under.

När jag var liten fanns det galonkläder och overaller i bävernylon. Jag hatade att ha overall. Jag hatade att ha tjocka vinterkläder som kanske höll värmen men som man inte kunde röra sig i. Och eftersom jag aldrig varit någon ivrig vintersportare (kanske finns en koppling här?) har jag inte alls hängt med i skidmodet de senaste årtiondena.

Så ja tack, en skaljacka då, tack. Eller, hoppsan, det fanns visst många varianter att välja mellan? För det finns ju softshell-jackor, hardshell-jackor, tunna jackor, varma jackor, dyra jackor, fula jackor, kalla't vad ni vill! Titta jag flyger, upp genom luften, Halmstad till höger, Kumla till vänster ...

Bröst bara är.

Jag blir så trött på folk som i diverse sammanhang presenterar sina egna åsikter som fakta. Nu senast gäller det amningshjälpen, som fått ögonen på sig efter ett inlägg på Metrolifestyle. Amning är för övrigt en het potatis just nu, det är en massa "ska", "viktigt" och "måste" som far omkring i luften så fort frågan kommer på tal. Men allra mest hör man frasen "jag tycker", som i "Jag Tycker, Därför Är Det Så". Detta är på intet sätt en attityd unik för just amning, men ämnet tycks dra till sig professionella tyckare från alla möjliga (och ibland ganska dammiga) hörn. Det är intressant.

Inlägget i fråga, som även genererat en artikel i Aftonbladet, handlar om just detta, Mina Åsikter Är Din Lag-attityden som många kvinnor (främst) uppger sig ha mött hos amningshjälpen. Jag undrar vad det där egentligen handlar om. Varför ta sig rätten att moralisera över andra människors val? Jag tycker att det är så konstigt. Jag kan ha åsikter, jag delar gärna med mig av dem, men jag försöker undvika att presentera mina åsikter som fakta. Jag är inte du, våra erfarenheter är inte nödvändigtvis desamma. Och bröst är inte nödvändigtvis bäst i alla sammanhang.

Själv har jag aldrig ringt amningshjälpen, hoppas även i fortsättningen att få slippa det. I min bok går Mina Åsikter Är Din Lag-människorna hand i hand med Pro Pain-Barnmorskorna, och kommer endera parten nära mig så bits jag. Positiv smärta, darling.

I ärlighetens namn har jag bara hamnat i en enda amningsdebatt, och det var för flera år sedan. Men den var typisk för genren; En i bekantskapskretsen hade nyss fått barn, och jag skämtade om att ett argument för att inte amma var att man inte får* dricka alkohol. En kille i sällskapet tände genast till och börjar ifrågasätta varför jag inte skulle amma, det var ju det bröst var till för! Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. För det första var jag ju inte allvarlig, att inte amma enbart för att man vill kunna dricka var enligt mig ett så fånigt argument att det inte kunde tas för annat än ett skämt. För det andra; min eventuella motvilja till att amma skulle väl i så fall varit en fråga mellan mig och min kille. Det var liksom inte den här snubbens barn som skulle ha blivit lidande. För det tredje var jag vid den tidpunkten inte direkt en aktuell kandidat för amningsdebatten över huvud taget.

Jag undrar fortfarande vad det var han blev så upprörd över?


*Får får får? Nej, får får göra som de vill. [/åsikt]

Jaså, jaha.

Romance is the new Fuck, enligt en T-shirt jag såg igår. Nästa gång jag vill be någon dra åt helsefyr ska jag följaktligen be dem att gå och gifta sig, då. Eller?

Annat konstigt jag sett på T-shirts på sista tiden: Texten SOC och så ett årtal, exempelvis "Soc 1989". Min första tanke gick till Fattigbloggen, att det typ var nåt ställningstagande för att synliggöra biståndstagare eller något sådant. Sedan kom jag på att det säkert gällde något sportlag eller liknande. Då tappade jag liksom intresset.

Bläddrar runt på Expressen.se, men blir tvungen att sluta eftersom jag blir vansinnigt sugen på blåbärspaj. Mmmm, paj. Kanske borde gå en promenad?