Skaldjungel

Innan jag blev förälder hade jag aldrig hört talas om Skaljackor. Har ni?

Tydligen är det skaljackor som is the shit numera, nån sorts alternativ till regnkläder och allmänt vattentäta kläder. Eller? När ska man ha dessa skalkläder då? De är tydligen vattentäta upp till 10.000mm, hur djupa vattenpölar förväntas barnen leka i då? Eller man kanske kan ha dem som badkläder, om man vill inleda badsäsongen tidigt?

Funktionskläder finns det också nåt som heter. Eller det kanske är samma sak? Efter lite research har jag kommit fram till att det är tunna, smidiga, vatten- och vindtäta superkläder som barnen kan ha året om, så länge de har rätt kläder under.

När jag var liten fanns det galonkläder och overaller i bävernylon. Jag hatade att ha overall. Jag hatade att ha tjocka vinterkläder som kanske höll värmen men som man inte kunde röra sig i. Och eftersom jag aldrig varit någon ivrig vintersportare (kanske finns en koppling här?) har jag inte alls hängt med i skidmodet de senaste årtiondena.

Så ja tack, en skaljacka då, tack. Eller, hoppsan, det fanns visst många varianter att välja mellan? För det finns ju softshell-jackor, hardshell-jackor, tunna jackor, varma jackor, dyra jackor, fula jackor, kalla't vad ni vill! Titta jag flyger, upp genom luften, Halmstad till höger, Kumla till vänster ...

Verklighet, dikt. It's all the same.

Om jag säger såhär; att ha barn är lite som att spela Sims. Förstår ni då hur jag menar?

Mat, sömn, system. Planera två, helst tre steg i förväg. Jag skulle kunna påstå att Sims-spelande förberett mig väl för föräldralivet, men det skulle vara en såväl genomskinlig som uppenbar lögn.

Men ändå. Lite som att spela Sims är det faktiskt.

Porridge

Gröthjärna* kan yttra sig på många olika sätt. Man kan till exempel bli otroligt glömsk, tappa bort saker eller uppträda lite allmänt förvirrat. Sen reaktionsförmåga på tilltal är ett annat symptom på detta tillstånd, som skulle kunna liknas vid mild till måttlig berusning. I mitt fall tar sig tillståndet ett högst specifikt uttryck; jag tappar bort svenska ord och uttryck. Helt stopp tar det dock inte i ordförrådet, min hjärna står tjänstvilligt redo med ett substitut till det ord jag letar efter, fast på engelska. Praktiskt, kan man tycka. Jag känner mig som något av en internationaliserad wannabee, men folk förstår i alla fall (oftast) vad jag vill ha sagt.

Fast det känns ju sådär. Igår rotade jag exempelvis runt i ordförrådet efter den svenska motsvarigheten till uttrycket "second nature". Med klent resultat, kan tilläggas. Ordet "naturligt" avfärdade jag först som varande alltför enkelt för att kunna vara vad jag letade efter.

Kanske är det ett övergående tillstånd, orsakat av brist på sömn eller brist på bra TV-serier på svenska. Kanske består botemedlet i att sluta sända Beck-filmer i tid och otid. Kanske kommer detta att ske, inom en snar framtid. Tills dess fyller jag ut luckorna i min light-amnesidrabbade hjärna med kryddor från det anglosaxiska köket. Det faller sig liksom naturligt. It's like second nature. Mm. Jag måste medge att it does have a certain ring to it.

*Nybildat substantiv, oftast förknippat med graviditet och/eller nyblivna föräldrar

Bröst bara är.

Jag blir så trött på folk som i diverse sammanhang presenterar sina egna åsikter som fakta. Nu senast gäller det amningshjälpen, som fått ögonen på sig efter ett inlägg på Metrolifestyle. Amning är för övrigt en het potatis just nu, det är en massa "ska", "viktigt" och "måste" som far omkring i luften så fort frågan kommer på tal. Men allra mest hör man frasen "jag tycker", som i "Jag Tycker, Därför Är Det Så". Detta är på intet sätt en attityd unik för just amning, men ämnet tycks dra till sig professionella tyckare från alla möjliga (och ibland ganska dammiga) hörn. Det är intressant.

Inlägget i fråga, som även genererat en artikel i Aftonbladet, handlar om just detta, Mina Åsikter Är Din Lag-attityden som många kvinnor (främst) uppger sig ha mött hos amningshjälpen. Jag undrar vad det där egentligen handlar om. Varför ta sig rätten att moralisera över andra människors val? Jag tycker att det är så konstigt. Jag kan ha åsikter, jag delar gärna med mig av dem, men jag försöker undvika att presentera mina åsikter som fakta. Jag är inte du, våra erfarenheter är inte nödvändigtvis desamma. Och bröst är inte nödvändigtvis bäst i alla sammanhang.

Själv har jag aldrig ringt amningshjälpen, hoppas även i fortsättningen att få slippa det. I min bok går Mina Åsikter Är Din Lag-människorna hand i hand med Pro Pain-Barnmorskorna, och kommer endera parten nära mig så bits jag. Positiv smärta, darling.

I ärlighetens namn har jag bara hamnat i en enda amningsdebatt, och det var för flera år sedan. Men den var typisk för genren; En i bekantskapskretsen hade nyss fått barn, och jag skämtade om att ett argument för att inte amma var att man inte får* dricka alkohol. En kille i sällskapet tände genast till och börjar ifrågasätta varför jag inte skulle amma, det var ju det bröst var till för! Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. För det första var jag ju inte allvarlig, att inte amma enbart för att man vill kunna dricka var enligt mig ett så fånigt argument att det inte kunde tas för annat än ett skämt. För det andra; min eventuella motvilja till att amma skulle väl i så fall varit en fråga mellan mig och min kille. Det var liksom inte den här snubbens barn som skulle ha blivit lidande. För det tredje var jag vid den tidpunkten inte direkt en aktuell kandidat för amningsdebatten över huvud taget.

Jag undrar fortfarande vad det var han blev så upprörd över?


*Får får får? Nej, får får göra som de vill. [/åsikt]

OMFG! ROTFLOL!!1!one!

Slivensays proudly presents: The Mom Song.



This author can't wryte prprly bcause of laughing too hard. Cheerios, ma luvs!