Bröst. För att jag vet att ni bryr er.

Mina bröst gör ont. Jag är säkert gravid eller nåt... fast antagligen inte.

Om eller när jag nån gång blir gravid hoppas jag att mina bröst inte växer så mycket, eftersom jag tycker att det är jobbigt att byta BH-storlek. Man måste ju byta ut hela BH-garderoben! Visst, brösten kanske krymper ihop sedan igen, men det är ju inte helt säkert att man kan ha sina gamla BH's för det. Gå ner i vikt för att kunna använda sina vanliga kläder är en sak, men bröst gör ju som bekant lite som de vill när det kommer till storlekar. De är egensinniga på det viset.

Enligt en intressant artikel utfördes i övrigt den första skönhetskirurgin på bröst i syfte att förminska dem, enligt tidens ideal. Detta var på 1890-talet. Den allra första skönhetskirurgin ska däremot ha utförts på penisar, så tidigt som för tvåtusen år sedan. Den gick ut på att återställa förhuden av olika anledningar, bland annat för att få tävla i de olympiska spelen i Grekland. Där fick man nämligen inte lov att vara omskuren. På den tiden tävlade ju som bekant bara män, dessutom var de nakna (som någon kanske minns var det prat om att återinföra dessa regler när OS var i Aten).

Det går alltså mode i både bröst och penisar. Den som till äventyrs involverat sig i debatten om könshårets vara eller icke vara kan alltså lugnt konstatera att mänskligheten var vansinnig redan innan Jesus & Co lunkade runt på jorden.

Vilket får mig att undra om det där med att föra den mänskliga rasen vidare egentligen är en så särskilt bra idé.

Vrid tiden tillbaka

Har det redan gått tio år? Brandkatastrofen på Backaplan, Göteborg. 1998. Jag var inte där, jag känner inte ens någon som skadades. Min närmaste personliga länk med branden var ett par vänner som tänkte gå, men som aldrig gjorde det. På måndagen hade skolan kallat in kurator och skolpräst för dem som ville prata. Nästan alla kände någon som ...

Jag minns att jag inte riktigt visste hur jag skulle känna. Det var hemskt, så klart. Och det påverkade så många. Men jag betraktade det utifrån, genom tidningar och TV-bilder. Det hade hänt i min stad, på en välbekant plats. Ändå verkade det så långt borta. Tyst minut för brandens offer, någon grät i korridoren.

Tiden gick, och det blev årsdag och minnesstunder för de drabbade. Vi som inte själva varit där eller drabbats personligen började glömma. Livet blev som vanligt igen. Nyår 1998 var jag uppe vid Skansen Kronan och höll på att bli träffad av raketer som ramlat ur sina flaskor vid uppskjutningen och fräste fram längst marken. Fullkomligt livsfarligt, men fantastiskt roligt. Jag hade nog redan glömt.

Och plötsligt har det gått tio år. Bara så där. På fredag är det Halloween igen. Pumpor, häxhattar och festande. Men på lördag är det Alla helgons dag, då tänder jag ett ljus och vaktar det noga. Tio år i livet är så lång tid, men för många känns den 28 november 1998 säkert som igår.

It's the Cat's Pyjamas, Dearie!

Mitt i finanskrisen gör det glada tjugotalet comeback, i form av en flapper dress (en sådan som förknippas med Charleston och Jazz). Vad de heter på svenska vet jag faktiskt inte, trådklänning kanske? Jag köpte den hursomhelst på Vero Moda, och den var inte röd utan svart. Det står var och en fritt att tolka bilden i bloggen som missvisande reklam.

Hur som haver, det är måndag och därmed även föreläsning, workshops med mera. Dagens tema var observationsmetodik, vilket lustigt nog sammanfattas mästerligt i dagens Sinfest. Föreläsaren hade tråkigt nog inte deltagit i den kurs jag gick för ett tag sedan, där man fick lära sig att den gyllene regeln för en Powerpoint-presentation är att inte skriva för mycket på varje slide, samt att inte använda en mindre teckenstorlek än 20pt. Bråttom hade han också, bläddrade friskt och raskt. Tur att min anteckningsteknik är fantastisk (thanks, old school).

Det är inte alldeles roligt att vara uppbokad schemamässigt hela veckan när man har PM som ska in på torsdag, men det får gå. Har laddat med shoppingrunda samt utelunch med O (kinamat), så jag är så peppad jag kan bli. Typ. Sedan i helgen väntar icke skolrelaterade trevligheter, det är viktigt att ha något att se fram mot. Förväntningssamhället, ni vet.

Ingen finanskris finns i skooogen!

Ny anywayz i galleriet! Helgens kanske mest fruktsamma projekt, men bättre än ingenting alls.

Helgens mest lönsamma projekt var däremot att flytta över alla mina små spargris-slantar till ett konto med hög ränta. Med tanke på att jag haft dem på ett konto utan ränta alls var det ett rätt smart drag. Eller, för att se det från andra sidan, det var osmart att ha dem på det första kontot in the first place. Jag har för många olika konton, det kan tyckas lite onödigt. Fast poängen är att jag ska kunna sätta över lön på sparkontot och på så sätt "gömma" pengarna från mig själv. Det funkar faktiskt över förväntan bra. Lite på samma sätt som jag tycker att det känns onödigt att köpa något litet om man har en hel femhundring i plånboken, det är så dumt att bryta upp sedeln i småbitar över nån chokladbit eller vad det nu kan vara. Till slut har man bara tjugor kvar, och dem kan man lika gärna lägga på något, för tjugo kronor är ju inte så mycket... snipp snapp, slut på pengarna.

Apropå pengar, eller sedlar mer specifikt, läste jag P'Terry den remarkables Making Money för inte så länge sedan. Som väntat var den rolig och intressant, med ännu ett antal färgstarka karaktärer som äntrat Skivvärldens (Discworld) scen för att stanna. Terry Pratchett skriver samhällssatir lätt förklädd till fantasy. Ett sällan skådat perspektiv på världshistorien och samtiden. När jag blir stor vill jag bli Terry Pratchett. Fast en ung, snygg och kvinnlig Terry Pratchett, helst.

Läslus 4-evah

Äntligen helg. En alltför tidig start på dagen har gjort mig trött och orkeslös, ack ack. Medan jag väntar på att koffeinet ska sätta in tänkte jag droppa de senaste veckornas skäl till att jag somnat sent om nätterna. Det stavas lästips.

Bok nummer ett (tre nätters läsning) är Isabell Allendes Ödets dotter, en historia om guldfeber, egensinnighet och kärlek. Den unga chilenskan Eliza far till Kalifornien för att söka rätt på sin älskade, som emigrerat några månader tidigare. Jag tyckte mycket om boken eftersom den illustrerar historiska bakgrunder i Chile, England och Kina, såväl som den porträtterar 1840-talets Kalifornien, ett land byggt av guldgrävare och prostituerade. Allende lyckas, som alltid, fånga mig med sitt språk och sina karaktärer.

Nästa historiska porträtt (fyra nätters sträckläsning) lät mig resa ungefär hundra år framåt i tiden och långt västerut (från Kalifornien räknat), till Japan. Den som inte sett filmen En Geishas memoarer har absolut missat något, vackrare filmfoto får man leta efter. Men boken är, som så ofta, mer utförlig. En nioårig flicka från en fiskeby utbildas till Geisha i Kyoto. Hon byter både namn och ansikte, men upphör aldrig att sträva efter sina drömmars mål. Med 40-talets krigsår följer stora förändringar för Geishorna, såväl som för alla andra. Tehusen stängs och kvinnorna sprids ut över landet; efter krigsslutet återvänder de till ett Kyoto där de månghundraåriga traditionerna börjar luckras upp.

Nästa bok på min lista är Jasper Ffordes The Eyre Affair, som antagligen också kommer att hålla mig sömnlös, inte minst för att den jämförts med Terry Pratchett. Låt mig bara säga något om översättare: när jag först såg det svenska exemplaret av denna bok på hyllan blev jag lite sugen, men efter att ha läst de första raderna satte jag kvickt tillbaka den. En kvinnlig karaktär som kallar sin pappa "farsan" kändes alldeles för mycket som om boken hörde hemma i "unga vuxna"-hyllan. Inget fel i det, men absolut inte vad jag ville läsa. Lyckligtvis såg jag en kopia på engelska, som verkar ha ett mer tilltalande språk.

Jag antar att humoristiska böcker måste vara bland de svåraste som finns att översätta, så kan man läsa dem på originalspråket är det nog i de flesta fall att föredra. Jag är inte ute efter att dissa översättare i allmänhet här, jag blev bara så otroligt avtänd av den svenska översättningen (eller, dess första tre meningar).

I övrigt behöver jag en ny bokhylla. Bara helt apropå.

Befriad

Nej Katrin, du behöver inte vara någon förebild. Men om du inte vill ha den typen av ansvar har du antagligen fel jobb. Du är i någon form en offentlig person (även om det tog mig ett tag att fatta att det var du som tidigare hette Schulman), och är du dessutom anställd av en TV-kanal fungerar du som märkesbärare för det företaget och deras värderingar. Du ska vara programledare, inte oskyldigt intervjuoffer.

Eller, för att dra det ett varv till; with great power comes great responsibility. Offentliga personer har makt, som trendsättare, talespersoner och allmän utfyllnad i veckopressen. Så, Katrin, du har ett ansvar. Det kanske inte står i ditt kontrakt, specifikt, men jag kan lova att det finns med någonstans i Fyrans marknadsföringsplan. Antagligen med fin stil och en snitsig formulering.

Suck it upp och bete dig som folk, eller byt jobb. Det kan kanske även vara av intresse för dig att även om 90% av pojkarna i Stockholm förstår dig, betyder det inte att någon annan gör det. Pojken du kallade bögig ("snygg", enligt Katrin-wiki) till exempel, var han från Stockholm? Eller var han från den grå massa som i folkmun kallas Resten Av Världen?

Om du vill kan jag starta en insamling: Befria Katrin från Ansvar (och återbörda henne till hennes naturliga miljö).

No Love
/Sliven

Re (t) Usch

Så var det dags att dra det där med retuscherade skolfoton ett varv till. Den här gången har vi fått ett nytt alternativ: den allsmäktige fotografen som retuscherar som s/he/it vill. Snacka om hybris.

Bilden ovan är ett annat exempel på Photoshop gone really bad, ursprungligen hämtat från någon fotograf som erbjöd lite retusch på köpet, tror jag. Men det ser mer ut som ett helt digitaliserat Illustrator-jobb. Ett läskigt sådant. Samt taskigt utfört. Men föräldrar som köper barn som skönhetsdrottningar-konceptet kanske gillar idén? Eller, congratulations! Your new virtual baby has arrived!

Sliven Pimpar

Det har blivit dags att pimpa ett par roliga bloggar som jag tycker förtjänar uppmärksamhet för att de lyser upp min tillvaro. Först ut är Photoshop Disasters, som precis som namnet antyder handlar om bildretuschering som gått riktigt, riktigt fel. Vad har till exempel hänt med Demi Lovatos haka? Eller med den allmänna känslan för perspektiv?

Det senare kan man för övrigt även fråga sig om bilden till den här artikeln. Bara för att man talar om att bilden är ett montage är det inte OK att slarva med vinklar och skärpa!

Photoshop Disasters är full av galna exempel på dålig redigering, bortklippta personer och bilder där klonstämpeln fått styra. Mycket nöje!

Nästa blogg på listan är mumsiga Cake Wrecks. Där kan man se exempel på både extremt dåliga och ofattbart fantastiska tårtdekorationer. Och då talar vi huvudsakligen om tårtor som ska föreställa professionella, dina egna misslyckanden i köket går i princip säkra. Om du inte väljer att skicka in dem till bloggen, vill säga. Bilden på min Barbierosa födelsedagstårta har således inte förärats en plats på Cake Wrecks, och för att vara amatörmässigt gjord måste jag säga att jag ändå var rätt nöjd med den.

För tillfället är jag nyfiken på om det finns något inlägg rörande tårtan på bilden, som sägs ha skickats från Explorer-gänget till Firefox-gänget då de uppdaterade webbläsaren förra hösten. Tydligen var tårtan uppskattad, för det sägs att de fick en till när Firefox 3 släpptes. Generösa typer, webbutvecklare.

För fler intressanta lästips, kika på min länklista. Have fun, kids!

The winner is...

Veronica Maggio har en wannabee i Syndsvall. Veronica Maggios wannabee har en egen fanclub. (Du vet vem du är.)

I alla fall. Mina mobilkamerabilder blev som synes inte helt... tydbara... alls, men hursomhelst ser man ju att det var roligt. Och glatt! Eller, det var roligt och glatt för den lilla klick som dansade på scen i alla fall. På ST.nu finns en video som indikerar att resten av publiken verkade rätt... avtända. I'm used to more action!

Modevisningen tyckte jag lämnade en del i övrigt att önska, men Top Model-påverkad som jag är är det klart att jag är bortskämd. Och det var ju faktiskt inte modellernas fel att jag inte blev heltänd av vad jag såg på Catwalken. Showen som helhet hade i övrigt mått bra av en konferencier, ni kan anställa mig nästa gång så styr jag upp det åt er. Lovar.

Om jag inte hunnit flytta hem innan dess, vill säga. Jag känner på allvar att det börjar bli dags. Det händer så lite här. Torget är helt dött och övergivet en fredagskväll i oktober, inga glada kompisgäng på väg till nån klubb, inga omslingrade par på väg till eller från nån föreställning. Inte ens en kö utanför (den helt tysta) puben. Det är så fel! Nu har jag gjort den här stan, det är dags att dra vidare. Ni har varit en underbar publik. ;p

I övrigt förstår jag inte riktigt Bloggy (where's the FAQ, dammit?) och mitt Internet går ner en gång om dan. Tur att jag har mobilt bredband också. Once an addict, always an addict. Peace and löööve.

Trygghetsspray

Jaså, är pepparspray olagligt? Och nu vill vissa legalisera den? Jaha. Varför då, kan man fråga sig, när det redan finns fina sprayer på marknaden, som dessutom är lagliga? Det finns såna som färgar, men även såna som stinker. Bokstavligen, alltså.

Vad är det som är så särskilt med pepparspray? Jag måste fullständigt ha missat det tåget. Farligare, får man förmoda, eftersom det är olagligt. Tja. Hårspray är också skadligt, om man sprayar det rakt i ögonen på någon. En stilettklack kan bli ett dödligt vapen, rätt använd. I'm just saying.

Visst är det trist när så många behöver en spray eller ett överfallslarm i väskan för att känna sig trygga. Att legalisera ett potentiellt farligt föremål (vapen?) låter som ett försök att behandla på ytan men inte på djupet. Jag tror inte att man känner sig tryggare bara för att man äger ett vapen (se bara på USA). Kanske blir man istället mer nervös och hetsig för att man vet att man har ett farligt föremål i väskan? Och tänk om man skulle råka glömma det hemma?

Då tror jag att självförsvarskurser är ett bättre alternativ. Det handlar fortfarande om att behandla symtomet, men jag tror att det är en bättre metod för att på det hela taget höja självförtroendet hos den som känner sig nervös, än att erbjuda honom eller henne (eller henom) någon form av vapen. Sig själv glömmer man ju för övrigt sällan hemma i fel väska.

Fredagsförväntan

Nu ska vi leka:

* Grab the nearest book.
* Open the book to page 56.
* Find the fifth sentence.
* Post the text of the sentence in your journal along with these instructions.
* Don't dig for your favorite book, the cool book, or the intellectual one: pick the CLOSEST.

På så sätt fick den logiska positivismen stort inflytande på den anglo-amerikanska filosofin och vetenskapsteorin ända till slutet av 1950-talet.
ur Samhällsvetenskapernas förutsättningar, Nils Gilje och Harald Grimen

You know the drill: kopiera. Gör. Klistra in i blogg. Linda vet hur det ska gå till!

I morgon är det fredag, jag och El Padre planerar att gå och se Veronica Maggio. Gillar båda hennes plattor, så det ska bli kul att se hurdan hon är live.

Fast om man ska tro på Micael Dahléns teori om att man är lyckligare så länge man ser fram mot något än sedan, när man faktiskt får eller upplever det, så antar jag att jag kommer att vara lite småberusad av lycka ända tills hon går på scen, då? Eller va?

Men själva upplevelsen måste väl i viss mån ändå motsvara den förväntning man har? För om den inte gör det, om Veronica till exempel sjunger falskt eller faller av scenen eller så, så blir jag ju grymt besviken. Kanske till och med lite deprimerad. Och då blir ju effekten ungefär samma som vid jojobantning: det går upp och ner, fast mest ner. Med resultatet då, talar men om vikten går det väl mest upp, kanske.

Snälla Veronica, försök att inte falla av scenen. Jag tror att även du skulle bli otillfredsställd vad gäller förväntningar då, nämligen. Gå och lägg dig nu, och vila rösten. Vi ses imorgon. Natti natt!

Ty så roar mig att skapa!

Jag har fått ett kreativt ryck igen. På tiden, kan man tycka; jag har legat i skaparkoma hela sommaren och inte åstadkommit ett smack. Till höger ett exempel på min yrvakna kreativitet, ett långt silverhalsband fick tjäna som modell i mitt spontana photo-shoot. Eftersom det är roligt (och tacksamt) att leka i Photoshop kan man se en variant av samma bild här i mitt webbgalleri. Just a little something, courtesy of Moi.

Och nej, jag låter inte min nyfunna energi gå till spillo. Jag har skisser på gång, hoppas kunna skicka in lite material till kreativt projekt no. Uno (Top Prio) nu i veckan. Konceptskisser, mest, men ändå något.

Man kan fråga sig hur det kommer sig att jag jobbar så mycket med spelkortsdesign? Det kanske är en trend just nu? Man kan även fråga sig hur länge denna inspirations-boost kommer att hålla i sig. Lägg en beställning nu för att ta reda på det! *snerk*

Källarmonster

Höstlöv gör sig bäst mot klar himmel. Vilket betyder att ja, det har äntligen slutat regna. Trots denna glädjande nyhet känner jag förkylningsvarningens alla klockor ringa; det är feber på gång. Vilket betyder sängläge, varm dryck (valfri) och fjärrkontrollen i ett fast grepp.

Alternativt maratonsittning med valfri DVD-box, där kan jag välja mellan Angel eller Pushing Daisies. Eller varför inte lite av varje? Sedan kan jag feberdrömma ihop en intressant crossover, där Angel modigt bekämpar pajätande hundar som man absolut inte får röra. Crossovers är roligast när de inte matchar varandra särskilt bra. Senast fantiserade jag ihop ett mellanting av Hush från Buffy och Blink från Doctor Who.

Om ni hade fantiserat ihop något sådant hade ni också tyckt att det är läskigt att gå ner i källaren numera. Jag lovar.

Fast det är klart, om man väger otäcka statyer mot möjligheten att David Tennant skulle kunna springa runt i min källare för att bekämpa sagda otäckheter, så vågar jag nog gå ner i källaren för att boka tvättid ändå, lite lagom entusiastiskt sådär. Idag också.

anywayz...

Det regnar fortfarande. Antagligen kommer det att regna hela oktober. För att det kan.

Ett sätt att pigga upp mörkret och vätan är nya anywayz, som går att läsa i sin helhet här. Jag har inte tecknat anywayz i fullformat på alldeles för länge, det känns desto roligare att äntligen få ihop något nu. Fast det känns för all del rätt surt att aldrig "ha tid" med en serie vars grundtanke är att den ska ta så kort tid som möjligt att teckna.

Kuriosa: anywayz såg ursprungligen dagens ljus våren 2005, då jag höll på med mitt projektarbete i Hofors (en serie som heter motvind, närmare beskriven i motvindbloggen). Projektarbetet började tära lite på mig, och jag insåg att självinspirerade klotterserier var mycket roligare att hålla på med (aren't they always?) än det jag egentligen skulle göra. Det blev både färdigt projektarbete och ett antal anywayz-sidor i slutändan, men det är den sistnämnda som levt kvar som ett pågående projekt. En mix av navelskåderi, fjärilar, Ninja Wrestle Monkeys och humor. För att jag kan.

Nu ska jag ta mig samman och trava bort till O, för lite extra värme i höstrusket.

I've kissed a girl.

It wuz nothin' special. Däremot tycker jag att Venetian Princess har skruvat till den där låten riktigt bra.

På med stödstrumporna, det svänger ju!

Jag lovar, det är sånt här man går igång på efter tre dagars regnväder och en heldag med hemtenta. Eftersom kurslitteraturen kom igår eftermiddag var det inte heeelt lätt att kolla upp referenser till alla fina fakta jag skrapat ihop. Oh, well. Nu är det fredag, och jag ska unna mig lyxen att göra ingenting alls in oh, so many ways.

... är inte Kate Perry rätt lik Emily Deschanel, förresten? Hon i Bones?

I övrigt...

En kurvig kvinna vinner America's Next Top Model. Vi skriver år 2008. Yay?

Whitney var inte min favorit, jag trodde på Anya. Men min favorit brukar ju å andra sidan inte vinna. Jag undrar hur länge Top Model kommer att hålla på? Nu kommer ju en ny modelltävling för killar och tjejer, Make me a Supermodel. Jag skulle vilja se den där tävlingen de hade för några år sedan, där de tävlande fick jobba på riktigt. Den som fick minst antal bokade jobb, eller tjänade minst pengar, åkte ut. Jag har för mig att en svensk kille var med i den showen. Men var den brittisk eller amerikansk?

Det regnar, regnar, och regnar lite till. Jag borde sova, men min dygnsrytm är upp och ner. Tur att jag inte ska upp någon särskild tid imorgon. Kudden, vän i nöden, börjar dock kännas ganska lockande. Ljuva Oktober, jag tror att du har vattnat var kvadratcentimeter av denna stad vid det här laget. Kan du vara så vänlig att lägga av?

Här Går Jag

Visst känns det lite som en storm i ett vattenglas, men jag tycker ändå att en variation bland trafikskyltarna verkar trevlig. Sedan kan man ju tycka att det riktigaste i sammanhanget vore en mer ikoniserad figur utan särskilda kännetecken. Men då landar man i det faktum att figuren kommer att tolkas som en man ändå, enligt rådande norm. Det finns ju exempelvis så oändligt många fler streckgubbar än det finns streckgummor.

Nu är det höstrusk extrordinare häruppe. Cyklade hem i ösregn efter jobbet igår, känner mig hängig och eländig idag. Huvudet tycks fullt av våt ull. Som baksmälla, fast utan den roliga festen. Lägg till det ett (för all del intressant) möte, där man ska hålla god min och inte gäspa sig fördärvad. Nej, hösten är mysigast om man är inomhus och därtill torr om fötterna.

För att komma i form igen dricker jag starkt kaffe och läser den nyfunna pärlan Skadi. Läs. Skratta. Förfäras.