Vilsen text

Vart tar egentligen alla "förlorade" texter vägen? Ni vet, det där långa, intelligenta blogginlägget, det känslofyllda mailet eller den insiktsfulla kommentaren i en forumdebatt. En text som man suttit och slipat på ordentligt innan man slutligen trycker på "posta"-knappen, exalterad över sin eget smått geniala tankegång.

Men inlägget kommer aldrig fram. Någonstans mellan här och evigheten försvinner alla de små bokstäverna ut i intet, på grund av dålig internetuppkoppling eller kanske möss i ledningarna. Ibland orkar man skriva nytt, men det blir inte lika bra, inte lika smart, inte lika fantastiskt. Man har liksom tappat stinget, saknar driv. Det senaste utkast som eventuellt sparats består mest av en massa dravel som leder fram till den där spännande, vitsiga knorren som ju avrundade det hela. Själva andemeningen har gått förlorad.

Jag undrar så vad som händer med alla de här inläggen. Jag misstänker att en ond organisation någonstans (skulle kunna vara Microsoft?) sitter och snappar upp de här meddelandena, och hindrar dem från att nå den tänkta mottagaren. Den onda organisationen använder sedan våra fantastiska insikter för att själva nå framgång.

Det är som planeten för borttappade strumpor; mängder av borttappade mail och meddelanden, vilse i cyberrymden. Tanken svindlar.

EU ser mig

Håhå jaja, nu vill man registrera och kontrollera bloggare. Så fint.

Europaparlamentets utskott för kultur och utbildning har röstat igenom ett förslag om att övervaka bloggare och registrera dem utifrån deras åsikt och agenda.

Men, rätta mig om jag har fel nu; bloggare är inte journalister. Vi är inte knutna till tidningar eller redaktioner med särskilda politiska (eller samhälleliga) agendor, vi får inte betalt för det vi skriver, och kan därför skriva precis vad vi vill. Ofta skriver vi om saker som kanske inte är särskilt intressanta för den breda massan, ibland kan vi även på ett mycket rakare sätt än journalister kommentera saker eftersom vi inte har någon skyldighet att kritiskt granska. Dessutom tror jag (återigen, jag kan ha fel) att majoriteten av alla bloggare fortfarande skriver "dagboksinlägg" om vad de ska göra i helgen eller vilken ny diet de provar. Jag tycker inte om oliver, är det en åsikt som behöver registreras? Förolämpar jag på något vis olivälskarna?

Jag förstår argumentet att en hord anonyma bloggare som namnger eller mobbar särskilda personer kan uppfattas som obehagligt, visst. Och det kanske inte heller är särskilt god bloggetik att berätta i detalj vad NN på mitt jobb/skola/bussen gjorde i måndags och vad jag tycker om det. Inte heller helt juste att hänga ut videon på NN som spyr på fyllan eller vad det nu kan vara, fast där har vi ju upphovsrätts- och personuppgiftslagen till hjälp; vem får visa vad om vem och varför?

Men ändå... hur anonym är man egentligen som bloggare idag? Jag bloggar via en tämligen stor och känd bloggportal. Om jag skulle skriva något kränkande om, säg, en viss EU-ledarmot, måste ju denna kunna kontakta Blogger, som i sin tur kan plocka fram mina kontaktuppgifter, IP-nummer och så vidare. Därefter kan de kanske delge en varning, stänga av mig, eller polisanmäla, beroende på hur avtalet mellan mig och Blogger är formulerat. Hade jag bloggat via en egen portal hade jag fortfarande gått att hitta via webbhotell, IP-nummer eller dylikt, I'm sure. Så... hur hett är det egentligen med en lagstiftning?

Jag gillar att kunna vara lite halvanonym på nätet. Jag länkar till mitt webbgalleri, och om någon skulle komma med ett beställningsjobb via bloggen skulle jag så klart vara tvungen att uppge namn och kontaktuppgifter (fast det har iofs inte hänt än). Några som hittar bloggen känner kanske igen mina bilder och fattar vem jag är, etc etc etc och så vidare. Men. Poängen är den, att jag vet inte om jag tycker att min arbetsgivare ska kunna söka på mitt namn och hitta allt som jag lagt upp på Internet. Jag är inte paranoid (jo, kanske lite), jag undrar bara om det är så intressant för framtida arbetsgivare att läsa om mina älskade serier, filmer samt vad jag gjorde i lördags. Är det inte även individens rätt att skydda sina personuppgifter på nätet? Tycker mig minnas en dylik diskussion i media för inte så länge sedan...

Sen kan man även undra hur bloggarna ska kunna kategoriseras. Många skriver ju, som sagt, inte helt enkelspåriga bloggar om politik eller mode, utan blandar friskt och kryddar med populärkulturella åsikter. Jag tyckte att det var svårt nog bara att välja kategorier på Bloggportalen, och då vet jag ändå själv ungefär vad jag skriver om. Finns det nån kategori för Mixer-trixer-humanist-cyklist-serietecknar-geek med intellektuella och akademiska ambitioner? I would join any club that's have me as a member in an instant. <3

Mera regnskog

Ah... det ligger nära till hands att gapa Vad var det jag sa!? när man får läsa att den okända indianstammen inte var så okänd after all. Tydligen har man känt till dem sedan 1910, men jag kan ändå tycka att ett PR-trick på den här nivån är lite berättigat. Det är ju fullt troligt att denna indianstam, om den nu någonsin befunnit sig i allmänhetens medvetande, sedan länge fallit i glömska. Vi kan behöva skakas om lite ibland, så vi får upp ögonen för alla som inte är en del av vårt hypermediala samhälle...

Så visst, nyupptäckta indianer får oss att vakna till en smula. Hade det varit en story om att alla delfiner verkar ha försvunnit, eller en öppen fråga om vart alla bin tagit vägen, vet jag en stor grupp som skulle lystra till och börja fundera över sitt leverne... men jag har på känn att okända indianstammar spelar på flera strängar och därmed når en större massa. Kudos till kuppmakarna!

Piiiiiiiiiip, det är sommar! Med vin och knark!

Uuuurk, jag hatar myggor. Inte nog med att de suger blod, lämnar bett som kliar och är allmänt äckliga, de måste pipa också! Mången ljuv sommarnatt förvandlas till en svettig mardröm när man i ren desperation ger upp och gömmer sig under täcket för att slippa de pipande monstren. I år har myggen högsäsong runt Sandviken, vilket får mig att rysa; jag minns monstermyggorna i Hofors, som brukade jaga in oss från picknick eller avslutningsfest i det gröna. De var supersized, det var inte helt omöjligt att missta dem för små helikoptrar! Blääähhh, jag är glad att jag inte bor där längre. Urk urk urk.

Lite trevligare nyheter inför midsommar är stjärnornas viner; här har vi ett marknadsföringskoncept jag gärna köper. När får man se Kiss på systemet? Jag köper så gärna en Madonna, om så bara för flaskans skull... jag är en sucker för snygga vinflaskor. Men eftersom de flesta viner i artikeln ser ut att vara röda tror jag för all del att jag skulle uppskatta innehållet också.

Which reminds me, en stöt på systemet skulle sitta fint före midsommar. Ordval courtesy of FRA-lagen, som säker kommer att spammas till bristningsgränsen om den går igenom... Kan mycket väl föreställa mig en störtvåg av mail om hur man bygger bomber fast ändå inte, högar av knark som inte finns (annat än i cyberspace) och inte-riktigt-terrorister som nästanplanerar låtsasattacker. Om någon frågar mig vad jag har i väskan, svarar jag spontant "Knark". Om någon övervakar mig ska de väl i alla fall ha lön för mödan (och för skattepengarna), kan man tycka. I don't like the drugs, but I'll do them for you.

Life in plastic is fantastic

Alltså, vad är grejen med att inte använda kondom som ett självklart skydd när man sexar loss? Både kidsen och bratz i min egen ålder gnäller om att kondoooom, det är så joooobbigt, uäääh!!!

Korkat, säger jag om det! Jag är ett stort fan av kondomer (huvudsakligen för att jag inte gillar p-piller, men det är en annan historia), och har aldrig fattat varför de skulle vara pinsamma, en lustsläckare eller på något vis negativa. Ja, OK, de går sönder ibland, men det är fortfarande en mer välkalkylerad risk att sätta på varandra med en kondom som skulle kunna gå sönder, än att sätta på utan kondom. Det senare skulle kunna medföra så otroligt många fler otrevligheter, förstår sig.

Enligt en studie av Maria Ekstrand anser en stor del av unga killar att preventivmedel är tjejens ansvar, att det finns situationer då det är värt att köra utan, att blah blah blah. Vart kommer alla de där dårfinkarna ifrån? Jag har aldrig sprungit på en kille som varit ovillig att använda kondom. As for responsibility... det är självklart bådas ansvar att se till att kondomer finns tillgängliga. Varför gå ut på krogen och ragga om du inte är förberedd med kondomer, liksom? Typ som att glömma körkortet när du ska hyra bil, lika väl genomtänkt. Sen är förslaget om att ta på kondomen under själva sexet en fin indikaton på att förspelet är över, att man börjar känna sig redo för huvudrätten. Hungrig kan man ju vara både som tjej och kille.

Kom igen, folk, some of the fun is to put it on! Kondomer är fina, roliga och bra. Om man är latexallergiker finns det gummi i alternativa material. Det enda som är dumt med kondomer är att de kostar så mycket, kanske dags att lägga ner konspirationen och dra ner priset?

Kondomreklam

Bästa reklamen jag sett på lääänge. Fast vad är det som är så pinsamt med att köpa kondomer? Mitt största problem är att det är så dyrt. Jag tror att kondomer är dyra pga en konspiration som går ut på att höja nativiteten i Sverige. Dyra kondomer och trendiga Mammakläder, det är sånt de tror att vi faller för ...

Dalek

Meanwhile, in a galaxy far far away, the actual evolution of the Daleks was being investigated:



Visst verkar det troligt? ;D